Philadelphia Flyers. Flyers var bottentippade inför säsongen. Men om det är något mannen – som adopterar gatuhundar, bjuder in hemlösa människor på restaurang för en middag och pratstund, som inte gör skillnad på en superstar eller spelare i fjärdekedjan – John Tortorella – kan göra, så är det att göra väldigt mycket av ingenting. Flyers ligger just nu på en tredjeplats i den östra konferensen och är ett av de mest svårspelade lagen i NHL.
Höstens besvikelse – lag:
Här finns det några lag att välja emellan, Sabres, Oilers, Senators. Visst vore Oilers det enkla valet – förväntningarna om Stanley Cup och superstjärnor. Sabres däremot har inte nått slutspel sedan 2011. Nya kontrakt skrevs med kärnan av unga spelare, såsom Rasmus Dahlin, Tage Thompson, Dylan Cozens, Mattias Samuelsson. I år skulle slutspelstorkan äntligen ta slut – men det har sett riktigt riktigt illa ut. Ingen struktur i spelet, dåligt målvaktsspel och framförallt får man ut väldigt lite offensivt – besvikelsen känns tyngre i Buffalo.
Höstens bästa – spelare:
Nikita Kucherov. Värdig utmanare Quinn Hughes. Tack vare Kucherov så har Tampa fortfarande en chans på slutsspelsplats. Otroliga 54 poäng på 32 matcher, sex poäng före Nathan MacKinnon. Faktumet att han gör det i ett Tampa som överlag har spelat undermåligt gör det hela ännu mer imponerande. Förutom McDavid så är Kucherov den enda top 15 i poängligan som inte spelar i ett lag på slutspelsplats.
Höstens överraskning – spelare:
Noah Dobson, back i New York Islanders. Det är kanske inte så många som lagt märke till, Islanders är ju inte världens roligaste lag att följa – mycket på grund av sättet laget spelar på. Tight shutdown hockey – gör lite mål o släpper in få, men effektivt javisst. Dobson spelar 25:41 minuter i snitt per match och har gjort 32 poäng på 30 matcher. Resterande av alla Islanders backar har TILLSAMMANS 30 poäng totalt – fördelat på nio backar som spelat den här säsongen. Jag säger inte att han är bättre – men det går att argumentera för att han betyder mer för sitt lag än Quinn Hughes och Cale Makar.
Höstens besvikelse – spelare:
Alex Ovechkin. 42 mål förra säsongen. Med tanke på vad vi är vana att se från Ovechkin så är fem mål på 29 matcher en besvikelse. Washington som lag går bättre än förväntat så är det faktiskt lite förvånande att "Ovi" ser så oengagerad och långsam ut. Han har inte samma driv att suga upp en lös puck i sarghörnet eller framför mål som till exempel hans landsman Nikita Kucherov.
Höstens bästa – svensk:
Elias Pettersson strax före William Nylander. 41 poäng på 33 matcher. Varför jag väljer EP40 framför Willy är för att Elias gör mer utan puck, spelar boxplay och har utvecklats till en av världens bästa tvåvägsspelare. Förra säsongen slutade Elias på en åttonde plats för Selke trophy – denna säsong har han tagit ytterligare ett stort kliv framåt i den kategorin. Han är dessutom center vilket är en betydligt mer svårspelad position än winger.
Höstens överraskning – svensk:
Erik Gustafsson New York Rangers. I Adam Fox skadefrånvaro axlade Erik rollen som PP ankare med bravur och har mäktat med 19 poäng på 30 matcher. Han har dessutom fått förtroende i boxplay och har varit en starkt bidragande faktor till att Rangers leder hela NHL. Det är kanske inte någon i hela NHL som ger mer för pengarna, Erik tjänar strax ovanför minimumlönen i NHL, 825.000 dollar.
Höstens besvikelse – svensk:
Rickard Rakell Pittsburgh Penguins. Om man får mycket för pengarna i Erik Gustafsson så är det omvänt med Rakell. Fem miljoner dollar (i fyra år till) lön och fyra assist på 18 matcher. En bidragande faktor till Penguins kräftgång. Matchas med Malkin och har fått speltid i powerplay och toppformationerna men har inte fått någonting att stämma.
Nästa tränare att få sparken:
Don Granato Buffalo Sabres. Det finns ingen struktur i Buffalo för tillfället, spelarna spelar för sig själva. Det är nu tredje säsongen Don axlar som headcoach i klubben och efter ett steg framåt förra säsongen så har denna varit ett stort steg bakåt. Buffalo som stad är starkt förknippad med sport och förtjänar att få se Sabres i ett slutspel.
Vilka två lag möts i Stanley Cup:
Jag tror på en repris från 2014, New York Rangers mot L.A Kings. Rangers har egentligen allt som krävs för att gå hela vägen från målvakter till anfallare. Kings har NHL:s bästa centerdjup. Nathan MacKinnon fick frågan vem som är den jobbigaste spelaren att möta – "Philipp Danault hands down" – Kings andracenter. Lyxen att kunna axla tre av ligans bästa shutdown centers – Anze Kopitar, Philipp Danault, Pierre-Luc Dubois är något som kanske bara Vegas kan mäta sig med.
Vilka vinner?
Om Cam Talbot kan fortsätta att spela som han gör, just nu en av Vezina kandidaterna, så tror jag på LA Kings tyngd och rutin. LA som lag är byggda för slutspelshockey och Tod McLellan har satt ett spelsystem byggt för slutspel. Tunga och jobbiga att spela mot, anfallet och poängproduktionen är jämnt utspridd. Drew Doughty har inte trappat av och Kings är inte lika beroende av enskilda utespelare som Rangers är. Panarin måste producera – förra säsongen var han osynlig i slutspelet med två assist på sju matcher.
FOTNOT: Erik Backlund bevakar NHL för Hockeynews. Han är baserad i Calgary.
Allt på Hockeynews PLUS för bara 69kr. Skaffa PLUS. Säg upp när du vill.