Axelsson: Leksand betalar – men får inte RÄTT spelare

Det har alltid varit ett privilegium att få komma till Leksand och spela match. Även fast jag inte mötte dem under så många år i SHL så har jag mött dem en hel del både som junior- och i träningsmatcher under åren de inte spelade i SHL.

Att få bo i Tällberg och avnjuta en fin trerättersmiddag inför öppen brasa var alltid något man såg fram emot.

Leksand har alltid för mig varit lite av “hockeyns Mecka” i Sverige. Föreningen har otroligt fina fans, den har ett näringsliv som stöttar upp klubben och man har, inte minst, kommunen.

Genom historien har klubben fått fram exceptionellt bra hockeyspelare, framför allt under 70-, 80- och 90-talet. 

Under början av den perioden var man den ledande föreningen inom svensk ishockey men sedan dess så känns det som att det bara gått utför. 

Visst, man vann serien 1996/1997, men åkte ut i semifinal. Då hade man ett otroligt komplett lag som borde gått hela vägen till SM-guld.

Men sedan dess så har man varit ett jojo-lag genom serierna. 

När de åkte ur SHL (dåvarande Elitserien) 2001 kändes det som att de inte riktigt hittat sin identitet.

Det har bokstavligen talat kastats pengar över klubben sedan dess och de har alltid haft otroligt skickliga spelare i så väl SHL som i Allsvenskan. 

När jag gick till Frölunda 2011 så var Leksand intresserade av mig. Jag blev erbjuden en högre lön i Leksand än i Frölunda och då ska man ändå veta att Leksand lirade i Allsvenskan det året.

Jag ser även nu att man får spelarna man vill ha och anledningen till det är att man betalar dem mer än vad många andra klubbar gör. 

Dock så tycker jag att det verkar som att man har lite svårt att hitta spelare i “rätt ålder”.

Med det menar jag inhemska spelare som knackar på dörren till landslaget och är i åldersspannet 23–32 år gamla. De har visserligen Anton Lindholm, som är en toppback i ligan, men bakom honom är det rätt tunt.

När de slutade trea i tabellen 2020/2021 trodde jag att de skulle börja ta ännu fler steg i rätt riktning, men nu är jag inte alls lika säker på det längre.

Vad händer ifall importspelarna känner att “det är var inte kul längre, jag söker mig till en annan klubb”? Då kan jag inte riktigt se att Leksand har ett underlag för att kunna konkurrera i SHL. 

Jag måste säga att jag gillar ledarstaben i Leksand. De har otrolig kompetens i sina tränare och i Thomas “Tjommen” Johansson som GM. Jag är rätt säker på att det inte är där felet ligger. Som jag var inne på i en tidigare krönika, angående Brynäs, så känns det lite bekvämt att spela och vistas i Leksand. 

Det är rätt behagligt att bo och spela där. Man får en väldigt bra lön, man bor relativt billigt och det är enkelt att (om man är lite äldre och har barn) leva ett lugnt och skönt familjeliv. Något som kanske är varje persons dröm, men det kanske inte funkar så bra om man vill vara framgångsrik i en liga som SHL, som är så jämn och där varje match är så extremt viktig. Då krävs det att man går utanför sin “comfort zone” och levererar VARJE dag.

Mitt råd till Leksand är att hitta en röd tråd i organisationen från A-pojkar upp till A-laget och följa den till 100 procent. Börja ställa högre krav på spelarna i laget och bli en toppklubb i SHL igen. För underlaget finns. Supporterskaran finns. Ni behöver hitta eran egen identitet om vad som krävs att vara en ”Leksandsspelare”.

Fixar ni det så gör ni hela Hockeysverige en tjänst, för det finns nog väldigt få människor som inte vill ha Leksand i den högsta serien.

FOTNOT: Anton Axelsson har spelat 483 matcher i högsta serien för Frölunda och Timrå.