Axelsson: Döm på känsla – inte alltid efter regelboken

Det kan se lite hätskt ut på isen men vi var i stort sett alltid vänner utanför. Vi har båda ett jobb att utföra och med 180 i puls är det lätt att det rinner över ibland. Framförallt från spelarnas sida, men det händer även att domarna kan “brinna av” på oss spelare. Det måste få ske ibland i en sport som ishockey.

Det känns som att samspelet mellan domarna och spelarna är mycket sämre i dag, man är inte “vänner” på samma sätt som innan. Förr i tiden åkte vi runt och pratade med domarna, något som resulterade i att man hade en helt annan respekt för varandra. Det var något jag själv fick höra tidigt i karriären att om man försöker vara “skön” med domarna så byggs en ömsesidig respekt upp.

Med all rätt.

## I dag känns det som man mer och mer glider isär från varandra. Jag ser domare som bara viftar bort spelare som vill prata med dem och jag ser spelare som på ett rätt aggressivt sätt frontar domare.

Det är något jag fått bekräftat både från domare och spelare som jag pratat med de senaste åren.

Domarnas standard är ett ständigt återkommande samtalsämne bland såväl tränare, som spelare, media och framförallt supportrar.

Det har varit väldigt skönt att det fram till i går inte fokuserats så mycket på domarna. Må vara att det bara gått några matcher, men ändå. Nu hamnade visserligen domarna i fokus i veckan efter matchstraffen på Jesper Pettersson och Tommi Tikka. Två matchstraff som jag tycker är gränsfall (framförallt Tikkas) men det bevisar bara hur svårt domarnas jobb är. I båda fallen så stödjer regelboken domarnas beslut, men det är en regelbok som ibland kan se lite svajigt formulerad ut.

## Ibland så måste domarna få döma efter hur känslan är på isen och inte slaviskt följa regelboken.

Vi har väldigt kompetenta domare i det här landet. Domare som kommer göra misstag, likväl som spelarna, och kommer ha sämre matcher även de.

Med det sagt så får jag höra skräckhistorier från lägre divisioner och från ungdomshockeyn om hur man beter sig mot matchdelegater. 

## Hot och hat, saker som aldrig får accepteras. Domarna ska vara skyddade från alla typer av påhopp och trakasserier.

Ska de få bli kritiserade? Ja, absolut, precis som spelare, tränare och lag ska kunna bli kritiserade när de gör något jättedåligt, men det får aldrig gå över gränsen.

Man måste även komma ihåg att det skett en liten generationsväxling i domarkåren de senaste fem-tio åren. Det gör att kvaliteten har försämrats en aning, vilket är fullt naturligt. Tyvärr så sa man tack och hej till domare som Thomas “Kuben” Andersson, Patrik Sjöberg, Ulf Rönnmark, Marcus Vinnerborg, Sören Persson med flera, alldeles för tidigt, utan att knyta dem till sig så de kan fungera som en form av bollplank för den nya generationen domare.

Jag tycker att dagens domarkår kan vara lite för “rädd” för att missa en utvisning, att man ibland hellre tar en utvisning när man inte riktigt har koll utan gissar, vilket kan vara en följd av det hårda klimatet som är i dag. Det gör också att spelarna är medvetna om det och förstärker på ett helt annat sätt än förut för man vet att domarna lättare går på det.

## Så fort en spelare håller sig för ansiktet efter en tackling så behöver det per automatik inte betyda att det är en huvudtackling. Rätt så ofta så är det faktiskt tacklingsmottagarens fel att man satt sig i den positionen. Något vi såg lite av i går när Dickinson i princip åkte rakt in i Tikkas axel.

Hockey är och ska vara en form av gladiatorspel och ett gladiatorspel kommer alltid att innebära vissa risker. Jag är givetvis för att man försöker få ett slut på huvudtacklingarna då vi de senaste 15-20 åren sett vad konsekvenserna av dessa lett till för många hockeyspelare, men samtidigt måste man komma ihåg vad en före detta NHL- och SHL-spelare sa till mig för en vecka sedan:

## – Jag älskade riskerna med hockey, det är något man inte får ta bort helt.

FOTNOT: Anton Axelsson har spelat 483 matcher i högsta serien för Frölunda och Timrå.