Hjalmarsson: "Tacksam att det känns bra nu och att HV spelar i SHL"

I november gjorde den tripple Stanley Cup-vinnaren Niklas Hjalmarsson en överraskande comeback i HV71 där han slog igenom och SHL-debuterade 2004/2005. Det blev 17 matcher (och tre assist) i SHL med HV från november till mitten av januari.

En hjärnskakning borta mot Örebro gjorde att han inte kunde spela mer och nu har han tagit ett slutgiltigt beslut om att avsluta spelarkarriären.

– Jag behöver inte göra nån stor grej av det för jag lade redan av för ett tag sedan kan man säga. Men jag kunde inte hålla mig när man var här och väl hade flyttat hem och satt på läktaren och kollade på matcherna och det var lite tufft för laget. Tänkte att man kunde gå in och fortfarande hjälpa till i klubben och föreningen att etablera sig som var så otroligt viktigt nu när de kom upp från allsvenskan, säger Hjalmarsson till HVTV.

Hjalmarsson bor i Jönköping inte långtifrån HV71:s hemmaarena Husqvarna Garden och fick suget att sluta cirkeln genom att förlänga karriären i HV.

– Sedan är det klart att det var väldigt tråkigt för mig personligen att det blev som det blev att jag inte kunde spela nåt på slutet. Men jag är sjukt stolt och tacksam och allt möjligt för att de lyckades att göra en sån jäkla slutspurt och tillsammans med publiken i ”Garden”. De klarade till och med att komma ovanför Linköping, vilket också känns rätt sköt. Det personliga spelet hade kunnat ha mer att önska men det viktigaste var att vi kom på rätt sida strecket, säger Hjalmarsson.

LÄS MER: HV71 har inte gett upp om NHL-backen Anton Strålman: "Tar det sedan"

I intervjun på HV71:s hemsida berättar han att han är återställd efter hjärnskakningen.

– Det har tagit ett tag. Förra veckan var första som det kändes helt hundra. Man blir ändå lite fundersam och lite rädd när det sitter i så länge. Och så tänker man, vad fasen var jag tvungen att pusha det så där. Men jag är tacksam att det känns bra nu och att HV spelar i SHL nästa år. Det är de två viktigaste punkterna. Nu kan man komma hit och sätta sig på läktaren och kolla på matcherna och inte känna att man vill vara där ute utan nu kommer man hit och stöder laget som en supporter istället.