Så är slutspelets kvartsfinaler slut och det har resulterat i underbart spännande hockeymatcher men dessvärre har även över tio spelare fått hjärnskaknings-symptom. En del har orsakats av mer eller mindre fula tacklingar, andra till synes ganska oskyldiga. Direkt efter Morgan Ellis tackling på Johan Alm skrev jag en tweet i affekt.

Vi måste nog säga hejdå till tacklingar i hockey som vi vet det.
Frågan är hur vi går vidare men så här kan vi inte ha det?
Över 10st med hjärnskakningar bara i slutspelet och vi är inte ens klara med kvartarna.
— Petter Rönnqvist (@ronnqvist32) March 29, 2018

Det blev den berömda droppen efter Sean Bergenheim, Anton Grundel, Andreas Engqvist, Ole-Kristian Tollefsen som bara är några exempel på de som försvunnit under säsongen. Och tittar vi även på Allsvenskan, Allettan, juniorligorna samt SDHL blir hjärnskakningar ett massivt problem.

Jag har spelat ishockey sedan jag var fem år. Alltid älskat det fysiska elementet i form av hårda tacklingar som ett sätt att förhindra, skrämma och vinna fördelar på isen. Det vill jag inte se försvinna. Men under de senaste åren har jag också sett för många hockeyspelare, vänner till mig, få sådan sviter av hjärnskakningar efter tacklingar att jag inser här och nu att vi måste ta tag i detta innan ishockeyn självdör inom snar framtid.

Jag har söner som spelar ishockey och fotboll. Genom åren har hockeyföräldrar kommit till mig och sagt att de tänker försöka få deras barn att hitta någon annan sport. Fotbollsföräldrar har kommit till mig och sagt att de aldrig tänker låta deras barn börja med hockey. Alla med den gemensamma nämnaren, hjärnskakningar. De är oroliga och jag förstår dem. Och när jag läser att den forne målkungen i Frölunda, Magnus Kahnberg, inte vill låta sina barn spela hockey då inser jag att det gått över en gräns.

I stockholmsområdet, där jag verkar och bor, är färre antal barnhockeyspelare redan nu ett jätteproblem på grund av att det är tidsslukande och dyrt men även av konkurrens från innebandy och fotboll till exempel. Så nu måste vi ta tag i detta och det fort. Orsakerna är många till problematiken. Högre fart genom bättre tränade spelare, starkare och snabbare. När hakningarna togs bort ökade även detta på farten. Spelsinnet har naggats i kanten när tempo prioriterats av ledare. Ingen tillräcklig gedigen utbildning av hur ge och ta emot tacklingar görs i unga år. Varken för spelare eller ungdomsledare. Axelkåpor och armbågsskydd som blivit gigantiska jämfört med förut.

SHL och Svenska Ishockeyförbundet bör göra en gemensam ordentlig utredning med erfaret och kunnigt hockeyfolk. Nedan är några tips.

Förbjud alla tacklingar ”blindside” som tar i huvudet. Detta oavsett direkt eller indirekt kontakt med huvudet.

Förbjud alla tacklingar när den som ska tackla ser siffrorna på den som ska tacklas.

Höj strafflängd och böter om huvudtackling ändå sker om ovan kriterier inte följs.

Tränare måste ta större ansvar och se bortom sina egna egoistiska skäl till att negligera fula tacklingar av egna spelare. Fördöm när så måste. Om spelarna inte får skit av tränare och ledare i egna laget accepteras och normaliseras det beteendet av spelarna och av supportrarna. Skiten rinner neråt. Gäller även i juniorlag och ungdomslag.

Utbilda ungdomstränare under tränarkurser. Jag vet, innan jag får Tommy Boustedt på mig, det görs redan, men jag menar att det inte räcker. Vet att fokus har lagts på hjärnskakningar när väl skadan är skedd och inte så mycket utbildning kring ge och ta emot tacklingar. Vi måste utöka denna utbildning både kunskapsmässig men även tidsmässigt. Sätt erfaret folk till att utbilda om konsten att tackla och ta emot. Låt dem få utbilda alla tusen ungdomstränare från grunden. Några förslag skulle var Mats Thelin, Fredrik Bremberg, Roger Johansson, Per Djoos , Per Ledin (om han nu lägger av) till exempel. Namn saknas inte som ni förstår. Låt även barn från början i hockeyskolan lära sig grunderna i tacklingar så de är beredda och startklara när de väl får börja tacklas.

Hockeyskolor, camper och clinics runt om i Sverige pratar om klubbteknik, skridskoåkning, skotteknik men nästan ingen pratar om närkampsspelet. Men jag vill att fler tar efterdetta strålande initiativ av Henrik Rehnberg och Ola Andersson. Henrik Rehnberg numera damlagstränare i Färjestad, tvingades själv lägga av med hockey 25-år gammal.

Tycker det är lika tråkigt som många andra att behöva ta upp detta dilemma mitt under brinnande slutspel. Men det är så pass viktigt för hockeyns framtid att det inte kan blundas för. Vi har inte råd att stoppa huvudet i sanden längre för att om några år vakna upp när det är försent.

Nu ser vi fram mot en blixtrande underhållning i det fortsatta slutspelet och kommande kvalmatcher.

Vi har inte råd att stoppa huvudet i sanden

Satsa mer på damishockeyn

Han skrek högt till Roxette – nu är han död

Årets raket på målvaktshimlen

Vad håller ni på med, Mora?