Djurgårdens hockeyspelare pinas ute på klubbens fotbollslags anläggning vid Kaknästornet i Stockholm. Det kallas för sommarträning och är så klart ett nödvändigt ont inför den säsong som väntar.
Fredric Weigel, 32, är en av de spelare som har ett lätt steg och tar länga efter länga utan några synbara problem. Andra har det kämpigare.
– Skitkul! Det var länge sedan jag tränade ihop med ett lag på sommaren, säger Weigel till Hockeynews när han och laget äntligen har kutat klart för dagen.
Den mångsidige forwarden från Haninge är tillbaka i Djurgården efter elva år i andra klubbar. Weigel värvades från Björklöven efter säsongen som var och han har nu tränat med sina nya lagkamrater i en dryg månad.
Djurgården hälsade på ute på Kaknäs IP.
— HockeyNews.se (@HockeynewsSe) June 19, 2024
Försäsongen är kort, men kan kännas jä…tte lång.#twittpuck #difhockey pic.twitter.com/CvluRzsD5N
Hockeynews kunde berätta att värvningen var på gång.
Och Weigel berättar hur det gick till när han blev en djurgårdare igen.
– Jag pratade med (Robert) Kimby till och från under säsongen. Sedan pratade jag med ”Wiken” och så hördes vi efter slutspelet och så blev det på den vägen, säger Weigel.
Känner Kimby sedan tiden i Löven
Kontakten med Djurgårdens nya huvudtränare Robert Kimby har han haft i snart fem år sedan de lärde känna varandra i Björklöven då Weigel flyttade dit efter en halv säsong i finska Jukurit.
– Det var framför allt efter säsongen, men jag hade pratat med Kimby ganska mycket under säsongen. Jag gillar vad han står för och vilken tränare han är. Vi har hållit kontakten sedan jag spelade i Löven med honom.
Fredrik Weigel gillar mixen av spelare i Djurgården.
– Vi har många unga som kan växa väldigt mycket under året tror jag. Sedan har vi ett gäng rutinerade gubbar också. Jag tycker att det ser bra ut. Sedan tycker jag att vi har en jävligt bra grupp. Vi har kul ihop och pushar varandra mycket i träningen. Jag tror att vi kan växa mycket under säsongen också.
Vilka känner du sedan tidigare?
– De jag känner lite sedan tidigare är (Marcus) Krüger lite grann, (Daniel) Brodin, (Ludvig) Rensfeldt och (Viktor) Andrén lite grann. Så det är några stycken man har fått lära känna. Det är bara kul det.
Då tände det till
När Hockeynews skrev att Fredric Weigel var på gång till Djurgården väcktes många känslor hos Djurgårdens supportrar som var lite kluvna till att få in Weigel i laget.
På den positiva sidan lyftes det fram att han som spelare formats i Djurgården och spelat där tidigare och på senare år varit väldigt bra i matcherna mot just Djurgården. På den negativa fanns det de som hade svårt att glömma att han spelat för AIK och varit lite extra jobbig att handskas med för Djurgården.
Du framkallar uppenbarligen känslor hos hockeypubliken?
– Det behövs väl…?
Absolut. Har det alltid varit så?
– Ah, till och från kanske. Jag är ganska annorlunda som människa utanför hockeyn. På hockeyplanen gör jag allt jag kan för att vinna. Det kanske inte är snyggast på alla sätt, men jag vet inte. Jag vet att jag inte kan vara älskad av alla heller. Jag fokuserar inte så mycket på vad folk tycker om mig.
Kopplar bort hockeyn
Weigel har en hälsosam distans till hockeyn, vilket är en bra egenskap för att palla att prestera på topp under lång tid.
Han fostrades i Djurgården.
– Hela junioråldern, fem eller sex år, så det känns bra att komma hem.
Hur har det då varit att spela i AIK och Södertälje?
– I Södertälje är jag jätteglad att jag fick chansen i ettan och hjälpte att spela upp dem. Det var lite det som byggde min karriär kanske, att fortsätta satsa på hockeyn. Det var väldigt kul att spela upp dem. Sedan hade vi två ganska tuffa år i allsvenskan, säger Weigel.
Han var i SSK mellan 2015 och 2018.
– Efter det hamnade jag i AIK. Jag gillade (Tomas) Mitell väldigt mycket som coach. Otroligt sympatisk. Jag tycker att han och Kimby påminner mycket om varandra.
En djurgårdare i AIK...
Weigel gör en kort paus innan han fortsätter:
– Jag spelade i AIK, men det är inte mitt lag i hjärtat.
Är det speciellt att känna så när man spelar i en klubb?
– Jag tänker väl så att jag inte tänker på vilken klubb jag spelar i riktigt så där. När man väl spelar så spelar man för att vinna. Annars kan man sluta med hockey, tror jag. Jag tror att alla spelare oavsett vilken klubb man spelar för så gör man allt för att vinna. Att det har stått lite olika klubbar på bröstet genom åren, så är det i den här miljön vi lever i.
Ibland är det klubbarna som väljer att rata spelare. Ibland är det ett omvänt förhållande.
Det lät som att du funderade på att lägga av innan du hamnade i SSK – var det så?
– Ja, innan det hade jag funderat på det, absolut. Jag kände väl kanske att, ja jag jobbade vid sidan om.
Vad jobbade du med?
– I en fiskhandel i Hötorgshallen och spelade hockey i Vallentuna och Haninge och allt vad det var. Det var väl inte skitprofessionellt. Så jag var lite i valet och kvalet och gav det en sista chans i Södertälje i ettan. Det kändes ändå som det var en klubb som ville nånting. Och det gick ganska bra.
Och nu står du här?
– Ja, hur livet kan gå. Man vet aldrig.
I Djurgården är det SHL som gäller?
– Det är väl klart som fan att vi ska ha det som mål. Djurgården ska vara i SHL och vi ska göra allt för att nå dit. Vi har pratat om det och absolut att vi ska nå dit, men det är många steg på vägen. Jag tror inte att man kan kolla så långt bort direkt från start utan man får ta lite små mål på vägen och bara fokusera på de långa utan man måste ta de korta först.
Målet givet: SHL
Fredric Weigel har kvalat till SHL med SSK, AIK och Björklöven, men inte lyckats ta klivet upp.
I Djurgården gillar han det han ser.
– Jag tycker att vi har bra kommunikation. Vi har bra tydlighet från ledarna vad vi vill och från oss spelare också vad vi vill. Som träningen idag, alla pushar varandra och vill göra allt för att bli bättre.
Hur viktigt är det då att bli älskad av Djurgårdssupportrarna?
– Som jag sa. Jag hoppas att jag blir älskad av dem. Samtidigt vet jag att många kanske kommer att tycka illa om mig också, men jag ska göra allt för att de ska tycka om mig och heja på mig istället för att bua som det har varit sista åren…
