Vem är egentligen SHL:s största snackpåse? När Hockeynews frågade spelare under upptaktsträffen var två namn vanligt förekommande: Mathias Bromé och Jonathan Pudas.
– De såg säkert mig där när du ställde frågan och så hittade de mitt namn bara, säger Bromé skämtsamt.
Han känner dock igen sig något i utpekandet.
– Inte så mycket längre, mer förr. Men det är klart att man kan vara där det hettar till.
Luleås Mathias Bromé, 32, medger själv att han tycker det är kul att snacka på isen. Däremot har tugget avtagit något de senaste åren.
– Det är väl mer att man fokuserar lite mer på annat på isen. Man blir äldre också, säger han och skrattar.
– Jag gör det fortfarande men lite mindre. Det är fortfarande en jäva rolig grej att göra och man triggas igång själv och man kommer igång i matchen också
Han tycker dock att det blivit mindre snack i ligan de senaste åren.
– Varför vet jag inte men en anledning är väl säkert att det är flera yngre spelare som kanske har kommit upp nu de senaste åren. Ligan blir yngre och de som var de största surrarna på isen har lagt grillerna på hyllan
Det han säger under matcherna är inte något han tänkt på att han ska säga innan utan det kommer till honom i stundens hetta.
– Det är lite olika, det beror lite på vem det är och vad som hänt innan. Det blir mestadels på uppstuds, det är inte så att man har jättemycket planerat innan man ska säga något.
Men det behöver inte alltid vara elaka saker?
– Nej, det behöver det inte vara. Det är lite olika grejer. Ibland är det bra grejer och ibland är det inte så bra grejer. Det är nog blandat skulle jag säga.
Men om Bromé själv får välja – vem anser han då är ligans största snackpåse?
– Om det är att skälla på domaren och sådant så är det ju Pudas som gillar att vara på och snacka på det sättet. Sedan försöker han snacka på isen annars också, men det är väl han i så fall.
Är det irriterande när folk snackar eller är det kul?
– Man skrattar mest. Jag bryr mig inte jättemycket faktiskt om jag ska vara helt ärlig om vad folk säger och inte säger.
Bromé medger också att han är något av en snackpåse även utanför isen.
– Jag pratar mycket, gör jag. Så tyst är jag inte i alla fall.
