TV-puckens 2000-kull – här fanns framtidens NHL-stjärnor

Jonatan Berggren gjorde otroliga 27 poäng, Rasmus Dahlin utsågs till turneringens bästa back och Adam Boqvist blev MVP.

Men 2000-kullen innehöll betydligt fler framtida stjärnor än så.

Tio år senare hittar vi spelare som nått NHL, blivit högt draftade och byggt starka karriärer i Europa. Samtidigt visar årgången att vägen till toppen kan se väldigt olika ut.

I den förra delen av den här artikelserien tittade jag närmare på min egen årgång, spelarna födda 1998. Den granskningen visade hur flera av turneringens största poängkungar aldrig blev de största stjärnorna som seniorer.

Nu har turen kommit till 2000-kullen.

Och det här är en årgång som sticker ut.

När jag går igenom poängligan från TV-pucken 2015 slås jag framför allt av hur många spelare som faktiskt tog sig väldigt långt.

Här finns Rasmus Dahlin, Adam Boqvist och Jonatan Berggren. Men också Adam Ginning, Rasmus Sandin, Oskar Bäck, Filip Hållander, David Gustafsson och flera andra spelare som senare skulle bli NHL-draftade.

Det intressanta är att flera av de största talangerna redan då var väldigt framstående.

Samtidigt hittar vi framtida NHL-spelare betydligt längre ner i poängligan.

Så hur mycket kunde vi egentligen förutse av framtiden när de här spelarna var 15 år gamla?

Jonatan Berggren – poängkungen som tog sig till NHL

1:a plats i poängligan | 11 matcher | 27 poäng

Jonatan Berggren var fullständigt överlägsen i TV-pucken 2015.

På elva matcher producerade han 27 poäng, fördelat på nio mål och hela 18 assist. Det var mer än dubbelt så många poäng som tvåan i poängligan.

En närmast osannolik produktion.

Berggren representerade Uppland och visade redan då upp den offensiva skicklighet och spelförståelse som senare skulle ta honom till världens bästa liga.

Efter ungdomsåren fortsatte utvecklingen i Skellefteå AIK, där han tog sig genom juniorleden och etablerade sig i SHL.

2018 valdes han som nummer 33 totalt av Detroit Red Wings i NHL-draften.

Därefter fortsatte karriären i Nordamerika, där han tog steget till NHL.

Berggren är ett tydligt exempel på en spelare som dominerade som ung och faktiskt fortsatte utvecklas till en spelare på högsta nivå.

Men det är viktigt att komma ihåg att 27 poäng i TV-pucken inte automatiskt innebar att vägen till NHL var utstakad.

Det krävdes fortfarande många års utveckling för att ta sig dit.

Adam Boqvist – turneringens MVP och åtta i NHL-draften

15:e plats i poängligan | 6 matcher | 8 poäng

Adam Boqvist är kanske ett av de tydligaste exemplen på hur missvisande det kan vara att enbart stirra sig blind på poängligan.

Han slutade på 15:e plats med åtta poäng på sex matcher.

Men han utsågs samtidigt till hela turneringens mest värdefulla spelare.

Redan då fanns en offensiv skicklighet hos Boqvist som gjorde honom väldigt speciell. Hans puckbehandling, skridskoåkning och förmåga att skapa offensiva situationer från backpositionen stack ut.

Efter TV-pucken fortsatte utvecklingen i Brynäs, där han relativt snabbt tog steget upp till seniorhockeyn.

Och 2018 kom det stora kvittot.

Chicago Blackhawks valde honom som nummer åtta totalt i NHL-draften.

Det är en anmärkningsvärd prestation och visar vilken enorm potential som fanns i honom redan som ung.

Boqvist tog sig också till NHL och har spelat flera säsonger i Nordamerika.

Det intressanta är att han inte ens var den poängbästa backen i TV-pucken.

Men när NHL-klubbarna några år senare skulle värdera hans framtida potential var han en av de allra högst rankade spelarna i världen.

Rasmus Dahlin – supertalangen som levde upp till förväntningarna

7:e plats i poängligan | 6 matcher | 10 poäng

Det är svårt att hitta en spelare från den här årgången som haft en mer imponerande utveckling än Rasmus Dahlin.

Han utsågs till turneringens bästa back och noterades samtidigt för tio poäng på sex matcher.

Redan som 15-åring var han en exceptionell hockeyspelare.

Hans skridskoåkning, spelförståelse och förmåga att kontrollera matcher gjorde honom till något utöver det vanliga.

Efter TV-pucken fortsatte utvecklingen i Frölunda, där han tidigt fick chansen på SHL-nivå.

2018 valdes han som nummer ett totalt av Buffalo Sabres i NHL-draften.

Sedan dess har han utvecklats till en av NHL:s främsta backar.

Dahlins resa visar att det faktiskt finns spelare där den enorma talangen är tydlig redan i tidig ålder.

Han var en av de bästa som 15-åring och fortsatte vara det när konkurrensen blev betydligt tuffare.

Men det kanske mest intressanta med den här årgången är att Dahlin långt ifrån var ensam om att ta sig hela vägen.

Adam Ginning – en annan väg till NHL

4:e plats i poängligan | 11 matcher | 11 poäng

Adam Ginning var en av turneringens mest produktiva backar.

Han representerade Östergötland och noterades för elva poäng på elva matcher.

Efter ungdomsåren fortsatte utvecklingen i Linköping, där han tog sig upp till SHL och etablerade sig som senior.

2018 draftades han av Philadelphia Flyers i andra rundan.

Ginning är ett intressant exempel eftersom hans väg till NHL såg annorlunda ut än exempelvis Dahlins och Boqvists.

Han byggde inte sin karriär på att vara den mest spektakulära offensiva backen.

I stället utvecklade han ett spel som fungerade på seniornivå, där defensiv stabilitet, fysik och förmågan att hantera tuffa situationer blev viktiga egenskaper.

Han tog sig så småningom till Nordamerika och fick även spela NHL-hockey.

Det visar att det finns flera olika sätt att utvecklas till en spelare på hög nivå.

NHL-namnen längre ner i poängligan

Det är när vi fortsätter ner genom poängligan som vi verkligen förstår hur stark 2000-kullen var.

För utöver de stora namnen fanns mängder av spelare som senare skulle bli NHL-draftade eller bygga framgångsrika karriärer på hög nivå.

Här är några av dem och deras placeringar i TV-puckens poängliga 2015:

39:e plats – Karl Henriksson | 5 matcher | 6 poäng
41:a plats – Oskar Bäck | 6 matcher | 6 poäng
49:e plats – Samuel Fagemo | 6 matcher | 5 poäng
50:e plats – Noel Gunler | 6 matcher | 5 poäng
64:e plats – Rasmus Sandin | 6 matcher | 5 poäng
65:e plats – David Gustafsson | 6 matcher | 5 poäng
79:e plats – Filip Hållander | 6 matcher | 4 poäng

Det här är en lista som jag tycker säger väldigt mycket.

Rasmus Sandin slutade på 64:e plats i poängligan. Tre år senare valdes han som nummer 29 totalt av Toronto Maple Leafs i NHL-draften.

David Gustafsson slutade på 65:e plats. Han blev senare draftad av Winnipeg Jets och tog sig till NHL.

Filip Hållander slutade på 79:e plats med fyra poäng på sex matcher. Även han blev NHL-draftad och tog sig senare till spel på högsta nivå.

Och så har vi Samuel Fagemo.

Han slutade på 49:e plats med fem poäng och fortsatte senare genom Frölundas organisation, där han utvecklades till en framstående målskytt och fick möjligheten att spela NHL-hockey.

Det här var alltså spelare som inte alls dominerade TV-puckens poängliga.

Ändå tog flera av dem sig hela vägen till NHL.

Samtidigt måste vi komma ihåg att antalet matcher skiljde sig kraftigt mellan lagen.

Jonatan Berggren spelade elva matcher, medan många av spelarna längre ner bara spelade fem eller sex.

Poängligan ger därför inte en fullständig bild av hur skickliga spelarna var.

Men den visar hur vanskligt det är att bedöma framtida potential enbart utifrån resultat i en ungdomsturnering.

Vad kan vi lära oss av 2000-kullen?

När jag tittar tillbaka på den här årgången tycker jag att det finns två väldigt tydliga lärdomar.

Den första är att tidig skicklighet faktiskt kan säga en hel del.

Rasmus Dahlin, Adam Boqvist och Jonatan Berggren var exceptionellt bra redan som unga. De hade egenskaper som stack ut och som senare tog dem hela vägen till NHL.

Men den andra lärdomen är minst lika viktig.

Du behöver inte vara den som dominerar poängligan för att senare bli en av de bästa.

Rasmus Sandin, David Gustafsson och Filip Hållander är tre tydliga exempel.

De tillhörde redan då en hög nivå. De hade tagit sig till sina distriktslag och befann sig i miljöer där de kunde fortsätta utvecklas.

Men de behövde inte vara bäst just där och då.

Och det är här jag tycker att många föräldrar och unga spelare borde stanna upp.

För i dagens ungdomshockey lägger vi enormt mycket energi på att försöka identifiera vilka som är bäst vid 12, 13 eller 14 års ålder.

Vi pratar om uttagningar, poängligor, extra läger och vilka som ligger längst fram i utvecklingen.

Men hur många av oss hade 2015 kunnat förutse att spelaren på 79:e plats i poängligan skulle bli NHL-spelare?

Sannolikt väldigt få.

Det betyder inte att prestationer som ung saknar betydelse.

Tvärtom visar den här årgången att många av de framtida NHL-spelarna redan var väldigt skickliga.

Men den visar också att utvecklingen inte är färdig bara för att en spelare inte tillhör de allra bästa vid 15 års ålder.

För om det är något 2000-kullen visar oss så är det att vissa spelare är exceptionella redan från början.

Andra behöver betydligt längre tid för att utvecklas till samma nivå.

Och det är just därför vi måste bli bättre på att skilja mellan vem som är bäst just nu – och vem som har störst möjlighet att bli bäst i framtiden.