TV-profilernas vänskap: "Kan inte fika lika ofta"

OS-debuten skedde 1996 i Atlanta, för Radiosporten. 

30 år senare är det dags för Milano. 

– Jag har missat ett OS, 2014 i Sotji. För då föddes min andra dotter. Hon föddes mitt under OS, så det var ett giltigt förfall, skrattar Tommy Åström.

– Nej, det var dåligt skött, av mig, från början alltså, haha.

För de inbitna sportintresserade svenskarna är han en välkänd röst och tv-profil, men själv upplever han att kändisskapet förändrades efter OS i Paris för två år sedan. 

– Jag har ju varit med länge i tv. Jag har jobbat i tv i drygt 20 år. Och i branschen i drygt 30 år. Jag började redan när jag var 20 år på Radiosporten 1994. Men 2024 i Paris, så märkte man ju av i OS i Paris att det där var någonting som alla kollade på. Det var ju prime time-tv, jag hade inte jobbat med något OS i tv som var prime time som det. Så när det var det här med Armand Duplantis och Truls Möregårdh och allt det här, då märkte man. Så efter det tycker jag att det blir som ett uppsving. OS i Paris var en succé för oss som sände OS. Och för arrangörerna av OS var det också en succé. De gjorde det otroligt bra. Så det var lyckat på många sätt. Och efter det så känns det som att det har blivit en hel del genomslag.

Hur märker du det?

– Det märker man ju av genom att folk på stan känner igen en. Annars var man ju mer välkänd i ett litet, väldigt, väldigt sportintresserat kluster. Men OS i Paris är ju en sådan grej som alla såg känns det som. Det är flera miljoner på var och varannan sändning. Och det lär väl bli något liknande här, fast det blir lite annorlunda för oss nu, eftersom nu sänder ju också SVT och TV4, då var vi ju helt exklusiva.

Är det enbart positivt?

– Det är skillnad om någon skulle skrika "du din jävel!" Men det har väl hänt på någon allsvensk match i och för sig, att någon supporter har varit förbannad. Men oftast när man kopplar till sådana saker som OS så känner man att folk uppskattar engagemanget som jag plöjer ner i. Och kanske att de känner av att jag är en sådan person som verkligen älskar idrott. Verkligen, verkligen älskar idrott och dessutom flera olika sporter. Det är väldigt äkta. Jag får mycket sådan respons. Så det är bara roligt.

Ovanligt OS-upplägg i tv

Som han kommer in på så är OS-rättigheten uppdelad på SVT, TV4 och HBO Max på ett unikt sätt. HBO kommer sända allt med egen studio, SVT och TV4 gör sina egna sändningar och delar på vissa idrotter som exempelvis hockeyn – de kommer till och med dela på en expert, Henrik Lundqvist. 

– Det är bara välkomna till den nya tv-rättighetsvärlden, där man gör olika paket, ett för streaming och ett annat för fri-tv, som man kallar det. Det som är lite jobbigt är ju för tittarna. Var ska jag titta någonstans? Det blir ju spretigt, så det är inte optimalt för tittarna att det är så många olika aktörer. Men just det som vi gör blir ju tydligt så tillvida att om man streamar på HBO Max som många har gjort på Allsvenskan, så kommer man få precis allt från OS. Nu låter jag som en säljansvarig här, men om man håller sig till HBO Max och bara är där, då kommer man kunna se allt från OS. Vi sänder precis allt från OS. Men vill man in i SVT och TV4, då är det olika. Vissa grejer går på SVT och andra på TV4. Så kan man sammanfatta det.

Efter att ha slutfört fotbollssäsongen går nu Tommy Åström in i förberedelserna för att sätta sig in fullt ut i hockeyn. 

– Nu ska jag faktiskt se jättemycket NHL-matcher. För jag har jobbat så mycket med Allsvenskan så det blir ju svårt att hinna med. Jag har ju sett varenda allsvensk match nu i sex år. Så nu måste jag ju ömsa skinn här. Sen kommer jag ju som vanligt skriva alla faktablad på alla lag och så som jag alltid gör. Man ska kommentera och så. Fakta på alla spelare, vad de har gjort i karriären, vad de har gjort i år. Plugga in nummer och namn och det där är alltid ett jätteprojekt när man är kommentator, säger han. 

NHL-stjärnorna som kommer till turneringen är en sak – men utmaningen är större än så. 

– En annan utmaning är att jag ska göra damturneringen också. Det har jag gjort flera gånger. Men där är det lite mer svårscoutat. Det är ju inte lika lätt att få in en PWHL-match. Det är enklare med SDHL, givetvis.

Tommy Åström berättar att för honom kan ett lags förberedelser med nedskriven fakta med mera ta minst en hel arbetsdag. 

– Det har visat sig att jag har bra minne när jag skriver saker, så då kommer jag ihåg det bra sen. Men jag behöver nästan skriva det för att det ska sätta sig. Jag pratade en del med Lasse Granqvist om det där, för vi jobbar på ett liknande sätt. Och det känns som att ett lag du inte har gjort förut tar, ja det tar i alla fall en hel arbetsdag att förbereda det laget. Det är i alla fall åtta timmars arbetsdag att förbereda det laget bara. Och då ska du ta det gånger alla de här lagen som är med. Plus att du gärna vill se matcher och vips är du uppe i flera veckor.

Tommy och Lasse Granqvist är tv-profiler, nära vänner och inte minst poddkollegor från Sporthuset. Tidigare var de även grannar i Gustavsberg – och hundägare tillsammans. 

– Jo, vi har bott bara några kilometer ifrån varandra. Mycket därför att vi hade typ delad vårdnad om mina hundar, berättar Tommy. 

– Jag hade hundar, men så bildade jag familj, fick barn. Jag har tre barn, det blev mindre och mindre tid för hundarna. Och han fick låna dem ibland. Och han blev så förtjust i dem. Så då blev det liksom att först hade han dem 20 procent, sen 30 procent, sen 40 procent, 50 procent, till slut var det typ 80 procent. Men sen avled de. De dog för tre år sedan. De blev 14 år. Det var mycket därför Lasse flyttade till Gustavsberg faktiskt. 

Men nu har Lasse Granqvist flyttat till Ekerö. 

– Du vet, man behöver ett mönsterbryt i livet ibland, helt enkelt. 

Är det nästan som en separation då, att ni har flyttat isär?

– Men vi har ju vår podd tillsammans, som vi har utvecklat mer och mer nu. Det har gått från ett avsnitt i veckan till... Ja, nu har vi två, tre avsnitt i veckan. Så vi gör ju grejer tillsammans hela tiden ändå. Så det är ett bra sätt att hålla kontakten. Vi snackar nästan varje dag. Ringer upp varandra och är irriterade på något referat som inte var bra någonstans. Eller något referat som var bra. Mycket snack om sport och media och sådär. Men vi kan inte fika lika ofta på det fenomenala konditoriet Delselius i Gustavsberg. Där kan vi inte ses lika ofta.

Lasse Granqvist kommer också jobba med OS, för TV4. Bland alla mästerskap och stora ögonblick minns Tommy Åström ett speciellt upplägg när han, Lasse och Lars-Gunnar Jansson refererade för Radiosporten på Turin-OS. 

– I Turin så var jag, Lasse och LG, där. Och då var det att vi hade också ett speciellt upplägg som vi faktiskt var innovativa med. Den som inte var huvudkommentator, huvudreferent, den refererade powerplay för Sverige. Så gjorde vi faktiskt, vi började på typ VM 2000, eller VM 99. VM 99, VM 00, VM 01, VM 02, VM 04, gjorde vi det här upplägget. Och då kunde det vara så här att den som var intervjureporter också körde referat powerplay nere vid plexit, berättar Tommy. 

– Och så gjorde vi också i den där OS-finalen. Så på alla klipp på sen så hör man ju Lasse, för han är ju huvudreferent, han gör ju dels Lidström, det är ju fyra mot fyra faktiskt. Lidström-målet. Och sen slutminuten med Henke Lundqvist. Men om man går tillbaka och lyssnar, de två svenska målen tidigare där, så är det jag som refererar, för de var båda i powerplay. Så det var ett ganska kul upplägg som vi kunde göra då på Radiosporten. Det var innovativt faktiskt, och många som gillade det då. Det har glömts bort lite, det har försvunnit sen vi slutade.

Turin-OS i all ära, det legendariska guldet – men enligt Tommy var Tre Kronor ännu bättre fyra år tidigare i Salt Lake City, trots att det slutade med förlusten mot Belarus, då kallat Vitryssland. 

– Det var oerhört mäktigt med Salt Lake City 2002. Den bortglömda matchen, kallar jag det. Sveriges kanske bästa ishockeymatch genom alla tider. 5–2 mot Kanada. Och jag refererade den matchen, då var det jag som var den där huvudgubben och Lasse powerplay då. Men det var ju så oerhört bra match av Sverige, säger Tommy och minns ögonblicken då Mats Sundin ställdes id tekningscirkeln mot Mario Lemieux. 

– Sen så vinner Sverige den matchen och gör typ tidernas match. Och allt talade för att det här är det bästa vi har sett. Det är "big ice hockey”, det kommer bli OS-guld och allting. Och sen kommer Vitryssland.

Ja, vad hade det blivit av det?

– Ja, det får man aldrig veta. Det är ju ikoniskt på sitt sätt. Jo, det är ju ett enskilt debacle, Vitryssland. Jag menar bara att det kan hända sådana här grejer. En total kollaps, det är tidigt på förmiddagen, det är underskattning och så vidare. 

Han fortsätter:

– Tittar man på de här OS-turneringarna som har varit med NHL-spelare och så, de visar att gruppspelet säger ingenting. Det ska vi ha med oss, gruppspelet säger ingenting om hur det kommer sluta. 

Så hur går det för Tre Kronor nu?

– Det blir ju brons.

Du är inte så optimistisk i alla fall, så att du tror på guld?

– Nej, jag vågar inte göra det. Kort turnering gör att det finns möjligheter. Hade det varit en lång säsong hade det varit chanslöst, tror jag.

Vilka är svåraste motståndet?

– Med reservation för hur det går i gruppspelet. Det finns inget slutspelsträd, det är hur det går i gruppspelet som skapar trädet sen. Men jag tror att Kanada och USA i final är grundtipset. Det är ganska lätt att säga det. Och sen tror jag att Sverige är bättre än de andra europeiska nationerna.

Vem blir Tre Kronors poängkung?

– Leo Carlsson. Han har ju fått ett genombrott här nu och det känns som att... Jag tror den kommer surfa vidare över OS också.