Troja – ”NHL-klubben” i Hockeyettan

I taket i Ljungby Arena hänger fyra tröjor. Snart fem.

Samtliga representerar infödda lokala trotjänare i klubben.

Störst av dem alla är utan tvekan 1970- och 80-talets gigantiske målkung, den fruktade rightskytten Kennert ”Sutarn” Andersson.

Han hade år efter år anbud från i princip varenda elitserieklubb – men förblev ändå Troja och Ljungby trogen.

Bredvid honom, hänger även Morgan Grans, Daniel Håkansson och Mattias Nilsson.

Allihop forwards, med hela sina karriärer i (nästan) enbart rött och vitt.

Inom kort (eller ja, när han lägger av) kommer också den förste backen, Daniel ”Trucken” Karlsson Thörnros, att hamna där. Han är ensam om att ha spelat över 1000 a-lagsmatcher för klubben.

Men av historiens alla bästa Troja-stjärnor, så hänger – märkligt nog – ingen av dem i taket.

De som egentligen borde vara föreningens allra främsta stoltheter.

Fast de anses helt enkelt inte ha gjort tillräckligt många säsonger i moderklubben, för att föräras hedersplatser i arenan. De drog iväg ”för tidigt” – och gjorde världskarriär, istället för att spela upp sin moderklubb i högsta serien.

Troja har nämligen fostrat ett helt knippe med pojklagsspelare, som så småningom tagit sig hela vägen till Nordamerika och NHL.

Flera av dem är fortfarande för tillfället aktiva där borta.

Först ut, på 80-talet, var den slitstarke och tandlöse defensivbacken Roger Johansson (född -67), som i Sverige spelade för Färjestad (tre SM-guld där) och Leksand – och borta i NHL i huvudsak för Calgary Flames, men även Chicago Blackhawks. ”Ragge” var även med och tog OS-guld i Lillehammer 1994.

Näste Troja-fostrade NHL-spelare blev Mattias Weinhandl (född -80), som via Modo (där han bildade omtalad tonårskedja med tvillingarna Sedin) och Linköping, så småningom hamnade mestadels i New York Islanders, men också i Minnesota Wild.

Under 2000-talet har det sen ramlat på med fler och fler NHL-exporter från Troja-Ljungby:

Oscar Fantenberg (född -91) tog vägen via HV och Frölunda (SM-guld 2016), och spelar numera i Linköping. Men dessemellan har han också lirat i NHL, för LA Kings, Calgary och Vancouver.

Pierre Engvall (född -96) gick vidare från Troja till Mora, Oskarshamn HV och Frölunda – och har sen etablerat sig i NHL. Först i Toronto Maple Leafs, nu i NY Islanders.

Jacob Larsson (född -97) tog vägen via Frölunda till Anaheim Ducks och Ottawa Senators. Numera spelar han i Schweiz.

Helge Grans (född -02) spelade i SHL med Malmö, men fick ifjol NHL-debutera för Philadelphia Flyers.

Ytterligare några egenodlade trojaner är, eller har varit, och sniffat på den högsta nivån:

Linus Johansson (född -92), som varit lagkapten i både Färjestad och Tre Kronor, har även spelat i KHL – men borta i Nordamerika fick han nöja sig med juniorkontrakt.

Arvid Holm (född -98) är målvakt i såväl Rögle som Tre Kronor, och draftad av Winnipeg.

Filip Eriksson (född -04), har redan spelat flera säsonger med Växjö i SHL, finns nu i Djurgården – och är draftad av Montreal.

Andra egna Troja-produkter som förr om åren gjort sig fina nationella elitkarriärer, fast inte i NHL, är bland andra Stefan ”Åttan” Nilsson (född -68), dubbla SM-guld med Färjestad, Johan ”Bagarn” Andersson (född -84), Linköping, Timrå, Färjestad och Tre Kronor, Peo ”Rydaholm” Carlsson (född -59) , som blev ikon i Leksand, och Per ”Ludde” Lundbergh (född -64), som under ett antal säsonger vaktade målet i Frölunda, 

Under sina olika storhetstider har Troja periodvis också haft en god förmåga att attrahera stjärnspelare utifrån att ansluta till klubben.

Ni som kan er hockeyhistoria, reagerar säkert på namn som ”Pirro” Alexandersson, Leo Gudas, Hannu Lassila, Rickard Wallin, Örjan Lindström, Anders Dahlin, Arto Ruotanen, Peter Ottosson, Tord Nänzén, Malte Strömwall, Pär Arlbrandt, Peter ”Kessler” Eriksson, Mikael Ahlén, Pierre Johnsson, Patrik Ross, Palle Ståhl, Tomas Hellgren, Linus Fagemo, Jonathan Johnson, Johan Lindbom, Patrik Hofbauer, Kevin Karlsson, Ron Pasco, Justin Kelly, Joakim Hillding, Niklas Sjökvist, Stefan Mattsson, Nicolai Meyer…. och många-många fler.

Man har även haft en mängd kända och legendariska tränare, som flyttat in till stan för att leda klubbens a-lag:

Exempelvis Lennart Åhlberg, Gunnar ”Svesse” Svensson, Lars-Gunnar Jansson, Roland Eriksson, Gunnar Lejdborg, Esko Nokelainen och – störst av dem alla i klubben – Håkan Nygren.

Troja kan också, utan tvekan, utropas som ”landets mesta nästan-klubb”;

Den klubb som överlägset flest gånger har varit nära att gå upp i högsta serien – utan att någonsin få sätta sin fot där.

Huddinge, Vita Hästen och Boden har också gjort en hel del goda försök, utan att nå ända upp. Men inte lika många som Troja.

Hockeykulturen i Ljungby är till och med så stark att man sprutat ur sig domare till Elitserien och SHL och till och med världshockeyn – killar som från början lärt sig ishockey i Trojas ungdomsled.

Lars Henriksson (Guldpipan 1984) var den förste.

Marcus Vinnerborg den allra mest kände (Guldpipan 2008, 09 och 10). Han blev Sveriges förste proffsdomare – och till sist fick han till och med döma ett antal matcher i NHL.

Morgan Johansson (dömde bland annat VM 2013 och 14) har gjort massor av matcher i SHL, både som linjeman och huvuddomare – och efter att han slutat döma också engagerat sig i den svenska domarorganisation.

Detta bara tre exempel. Det finns mängder med flera domare som är sprungna ur Troja-leden.

Förmodligen för att de älskar ishockey – och fått hockeykulturen i blodet, med modersmjölken.

Den stora snackisen i bygden just nu – förutom finalerna – är att kommunen alldeles nyss har givit IF Troja-Ljungby rätten att sälja namnet på Ljungby Arena (fd Sunnerbohov) till ett valfritt externt företag, för att inbringa minst 300 000 kronor om året till klubben.

Det hetaste, mest efterlängtade och varmast omtalade förslaget är att döpa isstadion till ”Truckenhallen”;

Detta för att knyta samman

a) Industristaden Ljungby, och dess strävsamma karaktär.

…och samtidigt…

b) Hylla trotjänaren Daniel ”Trucken” Karlsson, som just passerade 1000 matcher i Trojas a-lag.

…och på samma gång då säkra föreningens ekonomi.

Ryktena på stan, och hoppet hos publiken på läktarna, gör gällande att en av klubbens gamla sponsorer, och tillika en av kommunens större arbetsgivare – Svetruck – skulle vara en idealisk partner som namnsponsor.

Till ”Truckenhallen”, alltså.

Hur det går med den saken får vi förmodligen snart se – efter det att det blir känt om Troja lyckas ta sig in i finrummet igen, eller inte.

Väldigt mycket i klubben hänger just nu på det.