STOR RANKING: 30 bästa forwardvärvningarna i ettan

Linus Klasen, från Djurgården till Huddinge

Linus Klasen är inget annat än en legend i hockeykretsar. Att han nu ska spela ettanhockey i moderklubben Huddinge kommer ge Hockeyettan en flärd av aldrig skådat slag. Underhållningen är garanterad.

Det är svårt att inte fastna för Klasens sätt att spela hockey. Han har den där sällsynta kombinationen av mjuka handleder, fantastisk spelförståelse och förmågan att faktiskt göra mycket av lite.

Han kan hålla i pucken, dra på sig motståndare och hitta passningen som få andra ser, men lika gärna vara den som själv avslutar.

Han må vara 40 år gammal, men i Huddinge kommer han att dominera.

Uppmärksamheten från media som han kommer ge Hockeyettan är mumma för ligans marknadsvärde.

Daniel Olsson Trkulja, från Unia Oswiecim till Nyköping

Nyköping kom sent in i matchen då de först i juli fick besked om att de erhöll en ettanplats efter att andra lag tvingats ner i systemet.

De har haft det tufft att hitta spelarna som ska kunna lyfta dem så att de inte degraderas ännu en gång. Spelarna som kan göra skillnad.

Men så kommer nyheten om att Daniel Olsson Trkulja är klar för klubben.

Här snackar vi impact player.

En spelare med förmåga att både leverera poäng och göra ett hårt och klokt defensivt jobb.

Men Olsson Trkulja kommer nog betyda mest för den person han är och den erfarenhet han besitter.

I ett ungt och oerfaret lag kan han ge sin omgivning vägledning och trygghet, en fyr att styra mot när det blåser till storm.

Vi som får äran att följa hans framfart kan bara njuta.

Vi hoppas att han stannar länge.

Felix Olsson, från Nybro till Kalix

I mina ögon är Felix Olsson den vassaste forwardsvärvningen under årets silly season.

Kalix har hämtat in en klasspelare från Nybro som både har producerat bra med poäng i Allsvenskan och samtidigt varit beredd att göra jobbet i egen zon.

Han är skicklig med pucken, har ett bra avslut och är samtidigt en spelare som inte drar sig för att göra grovjobbet.

En kombination som gör honom användbar i alla delar av spelet.

Dessutom är han fortfarande i en ålder där det finns mer hockey att hämta.

I Kalix kommer han sannolikt få en enorm roll och massor av istid.

Han ska vara en ledare både på och utanför isen och den som gör skillnaden när Kalix förhoppningsvis tar ett kliv uppåt i tabellen.

Sebastian Kaijser, från Stjernen till Vita Hästen

Vita Hästen vet vad man får i Sebastian Kaijser.

Det är en spelare som leder genom sitt sätt att uppträda och spela.

Han jobbar stenhårt, spelar fysiskt och är samtidigt utrustad med både skills och ett riktigt bra spelsinne.

I Sundsvall var han en självklar ledare och jag tror att han får en liknande betydelse i Vita Hästen.

Kim Tallberg, från Coventry till Tingsryd

Kim Tallberg är tillbaka i Tingsryd, klubben där han gjorde flera starka säsonger i Allsvenskan innan han drog till England och Coventry.

Där blev det fyra säsonger och dessutom två år som lagkapten.

Det säger en hel del om vilket förtroende han hade där, både som spelare och person.

Tallberg är typen som alltid stämplar in och gör jobbet, oavsett vilken roll han får.

Ena matchen kan han bära offensiven, nästa kan han göra ett hästjobb i en tredjekedja.

Han är helt enkelt en schweizisk armékniv som kan användas på väldigt många sätt.

Det kommer Tingsryd ha stor nytta av.

Georgs Golovkovs, från Odense till Strömsbro

Georgs Golovkovs återvänder till klubben som blev hans språngbräda till Allsvenskan och flera fina säsonger i Sverige.

Den senaste säsongen spelade han i Danmark och noterades där för drygt en halv poäng per match.

Det är definitivt godkänt.

I Strömsbro kommer han få en än större roll.

Här kommer han att vara den stora offensiva stjärnan och spelaren som mycket av lagets anfallsspel kretsar kring.

Hans passningsspel gör medspelarna bättre och hans skridskoåkning ger honom ofta den där extra tiondelen som krävs för att hitta de öppnande passningarna.

Tim Wahlgren, från Chamonix till Vita Hästen

Tim Wahlgren har meriter från juniorlandslaget och har tillbringat större delen av sin karriär i Allsvenskan.

Så sent som 2022/23 spelade han i Vita Hästen och gjorde då fina 27 poäng.

Sedan dess har han hunnit med spel i Danmark, Polen och Frankrike, vilket gör det lite svårare att veta exakt var han befinner sig just nu.

Men nog är det en klassvärvning.

Wahlgren kan användas både som center och ytter och har både mjuka händer och bra spelsinne.

Framför allt är det hans mångsidighet som gör honom användbar.

En spelare som kan fylla flera funktioner i laget.

Oskar Lundkvist, från Piteå till Hudiksvall

Oskar Lundkvist och Viggo Nordström återförenas efter succén de hade tillsammans i Piteå säsongen 2024/25.

Jag räknar inte Nordström som ett nyförvärv eftersom han var långtidslånad förra säsongen, men Lundkvist är definitivt en värvning som sticker ut.

De två verkar nästan ha en telepatisk kontakt på isen.

Platsbytena avlöser varandra och de hittar ständigt nya sätt att ge varandra pucken i bra lägen.

Lundkvist är framför allt en målskytt av rang och har ett riktigt bra skott.

Jag skulle inte bli förvånad om han är med och slåss om skytteligasegern i vinter.

Att han passerar de 44 poäng han gjorde förra säsongen känns som fullständigt givet.

Max och Joel Wahlgren, från Visby till Vita Hästen

Ja, jag vet. De är två olika personer.

Men det är omöjligt att hålla isär dem.

Se bara på deras karriärer. De har följt varandra hela vägen, oskiljaktigt.

Oftast har de också spelat i samma kedja, med Joel som målskytten och poänggöraren och Max som den som assisterar.

Det hade varit enormt häftigt att se alla tre bröder Wahlgren, Tim den tredje brodern, spela i en och samma kedja.

Tyvärr verkar det inte bli så.

Men de är ruskigt bra var för sig också. Det har de visat i princip i alla klubbar de varit i.

I Visby var de monumentala för avancemanget säsongen som gick.

Det är spelare som lagkamraterna kan luta sig mot när matcherna börjar bli tuffa.

Lukas Sjöblom, från Karlskrona till Troja

Lukas Sjöblom var en av Ettans bästa forwards förra vintern och framför allt imponerade han med sin förmåga att hantera ett högt tempo.

Han är snabb på skridskorna, men minst lika snabb i huvudet.

Det gör att han inte bara själv kan driva upp tempot, utan också hitta medspelare som redan är på väg framåt.

Lägg till bra teknik och ett fint spelsinne så har Troja fått in en spelare som kan ge laget ytterligare en dimension offensivt.

De 54 poängen i den södra Ettan förra säsongen kom inte av en slump.

Joel Jonsson, från Borlänge till Boden

Bortsett från den suveräne poängligavinnaren Karl Umegård var det ingen spelare i Ettan som hade ett högre poängsnitt än Joel Jonsson förra säsongen.

52 poäng på bara 29 matcher säger en hel del.

Jonsson är stor och stark och jobbar hårt, men det är framför allt hans speluppfattning och förmåga att fördela pucken som sticker ut.

Boden saknade offensiv spets förra säsongen.

I Joel Jonsson har man fått in en spelare som kan bidra med just den varan.

Pontus Netterberg, från Borås till Halmstad

Halmstad behövde få in rutin och någon som kan kliva fram och bära laget när spelare som Victor Gagic och flera andra lämnat.

I Pontus Netterberg får man rutin i massor.

Han är dessutom en sådan kraftfull spelartyp som Halmstad tidigare haft stor nytta av i Gagic och Dahse.

Netterberg är väldigt stark längs sargen och gillar att spela fysiskt, men han är långt ifrån bara en brunkare.

Han är kanske inte samma spelare som under sina bästa SHL-år i Växjö och Oskarshamn, men hockeyn finns fortfarande där.

I Halmstad kan han mycket väl bli ett riktigt och viktigt lokomotiv.

Anton Svensson, från Visby till Borås

Om man bara tittar på meriter borde Anton Svensson egentligen ligga högre på listan.

Han har trots allt gjort 56 poäng under en allsvensk säsong.

Samtidigt går det inte att blunda för att han hade en tung säsong i Visby.

Han fick inte följa med laget upp till Allsvenskan och det var kanske inte särskilt överraskande.

33 år är dessutom en ålder där man inte längre kan räkna med att spelaren är på väg mot karriärens bästa år.

Men jag tror ändå att Svensson har mycket hockey kvar i sig.

Rutinen är odiskutabel och när han är i rätt miljö är han fortfarande en spelare som kan sätta rejäl press på ett motståndarförsvar.

Filip Barklund, från Väsby till Tingsryd

Jag trodde nog att Filip Barklund bara skulle vara på genomresa i Hockeyettan när jag såg honom under hans första seniorsäsong i Lindlöven.

Han fick också chansen i Allsvenskan året därpå, men den sejouren blev inte särskilt lyckad.

Sedan dess har han etablerat sig i Väsby i Ettan.

Barklund är en fartfylld och teknisk spelare med bra spelsinne och han är inte heller rädd för att sätta in lite hårdare spel när det behövs.

Framför allt är han en målskytt.

Hans handledsskott är ett rejält vapen.

Det som kanske saknats är det där riktiga utvecklingslyftet.

Han har stått och stampat lite.

Lyckas Tingsryd få loss den potentialen har man gjort en riktigt fin värvning.

Albin Storm, från Kalmar till Borås

Är Albin Storm Hockeyettans främsta powerforward?

Mycket möjligt.

För power besitter verkligen den 29-årige Boråsåtervändaren.

Han är som en stridsvagn när han får upp farten med pucken. Motståndarbackarna faller som furor när han stormar fram och han är i princip omöjlig att få stopp på.

Men han är mer än så.

Han har även en del skills och ett spelsinne som gör honom betydligt mer mångsidig.

Addera därtill en ledartyp på isen och ni kan alla förstå vilken betydelse han kommer ha för Borås i vinter.

Dennis Värmhed, från Östersund till Karlskrona

Karlskrona var tydliga med vad man ville ha in under silly season: storlek och gärna erfarenhet från spel högre upp.

Dennis Värmhed passar ganska perfekt in på den beskrivningen.

Han var faktiskt en riktig poängproducent under juniortiden, så det finns en offensiv sida också.

Men jag tror framför allt att Karlskrona ser honom som en spelare som ska jobba hårt, använda sin storlek och bidra med ett fysiskt spel.

Tobias Oskarsson, från Örnsköldsvik till Lindlöven

När Tobias Oskarsson anslöt till Lindlöven sa det klick.

Det var inte kärlek vid första ögonkastet kanske, mer ett gammalt kärlekspar som återförenades.

Paret jag tänker på är givetvis Tobias Oskarsson och hans radarpartner från Örnsköldsvik, Vilmer Grundström.

Paret dominerade Örnsköldsviks offensiv under en och en halv säsong, och när de nu återförenades i Lindlöven var det som att de aldrig varit ifrån varandra.

Under försäsongen har de stundtals haft lekstuga på isen, där piff och puff med speed och kreativitet snurrat som bålgetingar runt motståndarnas öron.

Den spelskicklige centern Tobias Oskarsson kan mycket väl bli navet i Ettans mest framgångsrika kedja.

Alexander Lundman, från Vita Hästen till Mariestad

Alexander Lundman är lite som en schweizisk armékniv: har massor med användbara verktyg samtidigt som han kan vara dödlig när tillfället dyker upp.

I Vita Hästen vann han såväl den interna skytteligan som poängligan, men han jobbar lika hängivet defensivt som han är vass offensivt.

Fint spelsinne och ett ruskigt vasst handledsskott är andra verktyg på Lundmans armékniv.

Han kommer att få en nyckelroll i Mariestad i vinter.

Oavsett vilket verktyg man väljer att använda.

Adam Karlsson, från Surahammar till Mjölby

Mjölby var förra säsongens stora positiva överraskning.

Den på förhand lågt tippade östgötaklubben tog sig hela vägen till slutspel genom ett tajt försvarsspel och sylvasst spel i omställningarna.

Det är ett spel som borde passa Adam Karlsson alldeles utmärkt.

Hemvändaren är en av hela Ettans vassaste omställningsspelare.

Farten är hans stora vapen och när han väl kommer i läge är han dessutom väldigt kylig.

Samtidigt är han långt ifrån en spelare som bara väntar på att få kontra.

Han jobbar hårt över hela isen och kommer att bli viktig om Mjölby ska kunna göra om fjolårets succé.

Henrik Olsén, från Hudiksvall till Sundsvall

Visst, han är 34 år gammal och har sina bästa år bakom sig, vilket säkert var anledningen till att Hudiksvall gav Henrik Olsén silkessnöret efter lång och trogen tjänst.

Det kan vara den krassa verkligheten för en spelare.

Du ger dem åren de kanske inte förtjänar dig, men förvänta dig inte samma tjänst tillbaka.

Men för den sakens skull är tiden som toppspelare i Hockeyettan inte över.

Olsén är fortfarande en klasscenter som är stark på pucken, har ett grymt spelsinne och en bra arbetsmoral.

En center som alla lag skulle vilja ha i sitt lag, även om speeden kanske inte riktigt är där.

Oskar Ståhl, från Almtuna till Troja

Oskar Ståhl gör verkligen skäl för sitt namn.

Han är hård som stål.

Det speglar hans fysiska spel och hårda jobb, men inte hans faktiskt oväntat mjuka handleder och fina spelsinne.

Ståhl backar aldrig för att ta kampen, smälla på och spela fysiskt.

Någon fair play-liga har han inte några ambitioner att vinna.

Med sitt kompromisslösa spel tillför han en dimension till Troja som man eftersökt.

Malte Sjögren, från Västerås till Karlskrona

Karlskrona under Peter ”Piva” Johanssons ledning bygger mycket av sitt spel på fart, och det är en egenskap som Malte Sjögren verkligen har.

Speeden är hans kanske största styrka.

Men man får också fler egenskaper.

En bra arbetsmoral, en duktig forecheckare och en förmåga att hantera pucken i bra fart.

Dessutom en alldeles ypperlig boxplayspelare, en följd av ett bra spelsinne.

På Ettan-nivå kan han säkert också bidra med en del poäng om han får chansen.

En allsidig och nyttig värvning med andra ord.

Lukas Enqvist, från Forshaga till Grums

Det är inte poängen Grums i första hand varit ute efter när man plockat in Lukas Enqvist.

Där har man haft betydligt bättre koll på vad han kan bidra med.

Det handlar lika mycket om allt som händer runt omkring honom.

Enqvist är en sådan spelare som gör sin omgivning bättre, både på och utanför isen.

En riktig lagpappa som ser sina lagkamrater och får människor runt sig att trivas.

Att han dessutom är en förbannat bra center är förstås knappast någon nackdel.

Han ligger nästan alltid rätt i banan och är väldigt spelsmart.

En sådan spelare kan betyda mycket mer för ett lag än vad poängprotokollet visar.

Casper Haugen Evensen, från Karlskoga till Mariestad

Casper Haugen Evensen är en norsk före detta juniorlandslagsman som förra säsongen var en del av det Karlskoga som tog sig hela vägen till allsvensk final.

Han hade visserligen ingen framträdande roll i laget, men gjorde ändå 11 poäng och Karlskoga ville gärna behålla honom.

Haugen Evensen var däremot ute efter en större roll och valde därför Mariestad.

Där får han ett stort ansvar, inte minst eftersom han ska fylla tomrummet efter Karl Umegård.

Det finns faktiskt en hel del likheter mellan dem.

Båda är små, snabba och tekniska spelare med bra spelsinne.

Haugen Evensen har dessutom ett rejält driv mot kassen.

Att ersätta en poängkung är förstås en enorm uppgift.

Någon ny överlägsen poängkung kanske vi inte får se, men jag tror definitivt att Haugen Evensen kommer att producera.

Sebastian Sundlöv, från KRIF till Mörrum

Mörrum har kanske inte alltid haft spelare som sätter defensiven och det hårda jobbet i första rummet.

Det är antagligen därför man läckt som ett såll bakåt.

I Sebastian Sundlöv har man täppt till i alla fall en del av läckorna.

En spelare som sätter en ära i att jobba hårt, jobba klart och ge backarna bästa möjliga understöd i försvarsspelet.

Med det kommer han att vara oumbärlig för ett Mörrum som återigen satsar mot en slutspelsplats.

Filip Runbjer, från Örnsköldsvik till Lindlöven

Filip Runbjer har varit Kalix ledande offensiva spelare i två säsonger nu, och det är inte konstigt att han lockats till toppklubben i norr, Lindlöven.

Med sin speed och irrationalitet ställer han hela tiden frågor till motståndarförsvaret.

Livsfarlig i omställningsspelet och jobbig att hålla ordning på i anfallszonen.

Dessutom en riktigt vass avslutare.

Pontus Karlsson, från Väsby till Vallentuna

Vem hade tackat nej till en spelskicklig center med god arbetsmoral och näsa för poäng?

Inte många lag, och absolut inte Vallentuna.

De är annars en bit ner i hierarkin och brukar ha svårt att locka till sig spelare av Pontus Karlssons kaliber.

Han kommer att få stort ansvar, styra powerplay och alla offensiva situationer.

En ledartyp som var kapten i Väsby säsongen som gick.

Att de lät honom gå är svårbegripligt.

Ture Edvardsson, från Sollentuna till Tyresö/Hanviken

Tyresö/Hanviken har identifierat ett problem.

De saknar tyngd och driv på kassen.

Lösningen?

En 23-årig murbräcka från grannklubben Sollentuna som älskar att driva på kassen och spela fysiskt.

Ture Edvardsson har gjort ett trademark av just det spelet.

Med bra fart och en oräddhet att alltid ta sig in på mål är det på det viset han noterade merparten av sina 43 poäng säsongen som gick.

Med det tillför han ytterligare en dimension till Tyresö/Hanvikens mer runda spel.

Jacob Samuelsson, från Tyresö/Hanviken till Vita Hästen

Rutinerade sportchefen Tom Tärnströms första drag denna silly season var att erbjuda snuskigt mycket pengar för att knyta till sig Jacob Samuelsson från Tyresö/Hanviken.

Vad var det då som lockade den senare avskedade sportchefen?

Jo, en speed, en irrationalitet och ett lojalt jobb över hela isen.

17 mål och 38 poäng säsongen som gick visar också att det finns mål och poäng i den lilla liraren.

Hampus Johannesson, från Boden till Västervik

En skridskostark center som slog igenom i Mörrum för ett par säsonger sedan.

Han började annars sin seniorbana i Troja där han hade svårt att färga, men med den större rollen i Mörrum började han visa vad som finns i honom.

Västervik hoppas få en hel del poäng från Johannesson, och visst finns där potential.

Han snittar ändå närmare en poäng per match och har fortfarande utveckling i sig.