SKOGLUND: Det här är charmen med Hockeytvåan

Det finns något nästan vackert i att kliva in i en kall ishall en fredagskväll i januari. Kaffet är för varmt, sittdynorna för tunna och högtalarsystemet låter som att det överlevt flera decennier av slagskott och fuktskador. Verkligheten såsom den ser ut i division 2. Nedan kommer tre punkter om vad som charmar med ligan.

Historierna

När jag letar i minnenas korridorer så kommer jag osökt att tänka på dråpliga historier som snappats upp genom åren. Som exempelvis den när mötet IK Pantern - Värnamo fick avbrytas på grund av ett stort hål, tänk mindre isvak, i ena målgården. Varpå en av målvakterna: ”Det var hål i förra perioden också, men det störde inte mig”.

Eller spelaren som fick matchstraff och utbrast till domaren att han ju inte sagt eller gjort något. ”Nej, men jag såg vad du tänkte”, replikerades det från domarhåll.

Eller 75-årige Bertil Grahn som i vintras lirade sin första hockeymatch på 50 år för Rosvik. Näst äldst i ligan under säsongen var förövrigt den 56-årige Robert ”Nobbe” Nordberg som vid sex tillfällen snörade på sig skridskorna för Bodens IK.

Kontrasterna 

Liksom i Hockeyettan så är det även i division 2 milsvida skillnader mellan toppen och botten. Det kan även skilja monumentalt i kvalitet mellan serierna och jag vet inte om detta stämmer eller ej, men jag fick en gång förklarat för mig att vissa lag i den norra eller västra tvåan troligtvis skulle ha bekymmer att hävda sig i den södra trean. 

Men de stora skillnaderna är också på ett sätt charmen med det hela. Att lilla Åseda och Jonstorp får mäta sig med ex-allsvenska Kristianstad. Eller hur gick tankarna hos den nyss fyllda 14 år Sixten Bjurbäck när han blev inkallad till Gislaveds a-lag för att möta Hanhals? 

Var Mälarötalangen Ossian Brunell kung i plugget dagen efter han nätade mot Bålsta? Brunell som lirade TV-pucken i höstas kommer spela för SSK:s J18-lag nästa säsong. Som lagkamrat får han då den hajpade jättetalangen från Polen, Gabriel Wsol.

På tal om jättetalang. Wiggo Sörensson. Boro-produkten som valt att stanna kvar på hemmaplan istället för att falla för elitklubbarnas lockelser. Där kan vi verkligen snacka kontrast. Ena stunden bortamatch mot Värnamo inför 365 åskådare, i nästa stund träningslandskamp mot Tjeckien med U18-landslaget.

Råtalangerna 

Om Hockeyettan är en utvecklingsliga, steget mellan U20 Nationell och Hockeyallsvenskan, så är division 2 något annat. Absolut, de ärrade veteranerna som kanske inte alltid går på alla cylindrar finns i ettan också, men min uppfattning är att de har blivit färre och färre med åren.

Division 2 har blivit en hemvist för råtalangerna som kanske inte har motivationen eller drivet för att kuska land och rike runt i en Hockeyettanklubb i jakt på ett allsvenskt kontrakt. Något jag kan förstå. Hade jag varit i samma sits så hade jag nog hellre satsat på att bli en hometown hero än att nöta bänk i Almtuna. Knappast utvecklande för någon. 

Vilka namn vi har i division 2. Jösses. Oliwer Fjellström i Lidköping, Tony Pappila i Vänersborg, Anthon Eriksson i Asplöven, Anton Johansson i Kumla… Jag skulle kunna rabbla namn hela dagen. Samtliga nämnda har fått testa på SHL-spel och rent kvalitetsmässigt så är de naturligtvis alldeles för bra för att spela i division 2.