Den före detta Luleåbacken Johan Fransson, 32, är inne på sin tredje säsong i schweiziska Genève-Servette. Under säsongen i landslaget har han övertygat Tre Kronor-ledningen så mycket att han har fått en av åtta platser på backsidan.
Men sedan den 20 januari har han på grund av en skada bara kunnat spela en match.
– Det går åt rätt håll, tycker jag. De brukar fixa till mycket grejer här så det är inga problem, säger Fransson efter den ena av två träningar på måndagen med Tre Kronor.
– Jag har haft någon märklig revbenslåsning av något slag. Nog för att man har haft låsningar, men det här är en jättemärklig skada. Bara jag känt på revbenen på höger sida så… Man har varit lite smånervös. Jag brukar sällan vara skadad och så får man en sån här jävla konstig grej.
"Kändes rätt bra där ute"
Det går att se på Johan Franssons minspel att skadan har gjort ont. Däremot visade han inga spår av det på förmiddagsträningen då han sprintade till sig ett friläge.
– Det kändes rätt bra där ute i dag. Det var jäkligt kul att vara tillbaka på isen och köra. Jag har lirat en match på två veckor. Men jag har ändå försökt hålla i gång med lite cykling så att man inte har vilat alltför mycket. Det är svårt att vara alltför stilla.
Att döma av förbundskapten Rikard Grönborgs backpar får Fransson kampera ihop med Färjestads Mikael Wikstrand där Wikstrand även ingår i en av två powerplayuppställningar.
Fransson ser för närvarande ut att vara åttondeback i OS-truppen vilket skulle placera honom på läktaren i premiären mot Norge den 15 februari. Men än finns det tid att övertyga landslagsledningen att tänka om.
Johan Fransson har både VM-guld 2013 och VM-brons 2014 sedan tidigare och ser nu fram emot OS.
– Det blir ju speciellt tycker jag. Skitkul att man får vara med där och givetvis försöka vinna den allra ädlaste medaljen.
Kul träffa grabbarna, brukar alltid ha bra stämning, säger han.
Siktar på att vinna dubbla guld
På 38 matcher i NLA har han gjort 17 assist, men ännu inget mål. Hans lag Genève-Servette parkerar på åttonde och sista slutspelsplats efter 47 omgångar.
– Som lag sett borde vi ligga lite högre i tabellen än vad vi gör. Jag tycker vi har gett bort många matcher, slarvat en hel del. Det är tight, alltså. Men vi har allt i egna händer att gå till slutspel vilket jag tror vi gör och sedan tror jag vi har en jättechans att vinna hela skiten bara vi tar oss dit. Vi har krigat i motvind hela året känns det som. Det brukar alltid bli extra farligt om man nyper en plats i slutet, kanske ända in i sista omgången. Det kommer att bli jäkligt intressant.
Som av en händelse när vi pratar om slutspurten i Schweiz kikar Carl Klingberg, som också spelar i NLA, in i omklädningsrummet och flikar in i Franssons intervju:
– Zug är det bästa laget i Schweiz.
Fransson skrattar till och fortsätter:
– För egen del känns det som jag har spelat stabilt och utvecklas hela tiden.
Du känner det?
– Ja, man känner sig ung, alltså! Jag blir 33 nu under OS så man får bjuda grabbarna på någon bakelse där. Om de sköter sig, säger Fransson och spricker upp i ett leende.
Hans 33-årsdag sammanfaller med Tre Kronors möte med Finland den 18 februari.
Läge att fira dubbelt, kanske.
Och hur många år har du i Schweiz kvar tror du?
– Jag har ett år kvar på kontraktet och trivs skitbra. Hockeyn är rolig. Det är inte så jätteuppstyrt utan mer fart och fläkt. Mycket skridskoåkning, mycket upp och ner tycker jag. Det passar som mig. Sedan är det ett fantastiskt land att spela i, även på sidan om. Bra pengar också, självklart.
– Sedan ibland blir man sugen på KHL. Det är inte bara bra pengar utan en ”djäkulskt” bra liga som lockar. Det är fantastiska spelare tycker jag och en bra liga. Vi får se. Jag som person och vi som familj funderar inte så mycket och planerar inte så mycket heller. Vi tar det gärna som det kommer och går inte händelserna i förväg.
Nyligen fyllde Luleåbacken Jan Sandström 40 år och han spelar vidare i SHL. Lika länge som sin förre lagkamrat i Luleå tänker sig Johan Fransson lira hockey på hög nivå.
– Ända sedan jag var liten har jag sagt att jag ska hålla på tills jag är minst 40 år och så blir det nog om det inte blir några större skador.
