Wahlström och Hudon – vilken jäkla drömstart
Jetlaggen finns fortfarande där. Oliver Wahlström har bara varit i Sverige i ett par dagar, körde själv på is i onsdags medan laget befann sig i södra Sverige och hade egentligen bara torsdagens morgonvärmning med laget i benen.
Sedan tog det två byten.
Wahlström fick pucken högt i anfallszonen, såg trafiken framför mål och skickade iväg sitt första skott på mål i Djurgårdströjan.
1–0.
Visst, det finns tillfälligheter i att pucken letar sig in. Men jag fastnar mer för instinkten. Det finns ett skottläge – då ska pucken mot mål.
Det är precis den typen av beslutsamhet Djurgården har värvat honom för.
Bara minuter senare kom nästa avtryck. Växjös box blev närmast märkligt öppen och Wahlström fick oceaner av tid att hitta Charles Hudon, som med sitt direktskott gjorde 2–0.
Mål och assist nästan direkt.
Snacka om att kunna släppa ner axlarna efter det.
För sedan såg jag flera saker jag gillade hos Wahlström. Han var lugn med pucken, ville ha den och vågade hålla i den. Ja, vid något tillfälle i powerplay kanske han till och med behöll den lite för länge.
Men det ser jag bara som en fördel i det här läget.
Djurgården behöver spelare som vill avgöra matcher. Som vill ha pucken när det bränner till. Wahlström utstrålade den typen av självförtroende direkt.
Och sedan Hudon.
Han ska vara the guy offensivt i detta Djurgården. Nu har han dessutom fått en ny lekkamrat bredvid sig.
I overtime höll Hudon i pucken. Och höll i den. Och höll i den lite till.
Han letade efter sitt läge, fick hjälp av screens framför mål och hade självförtroendet att vänta tills möjligheten verkligen kom.
Sedan small det.
4–3.
Det är svårt att skriva ett bättre första kapitel för Wahlström och Hudon tillsammans.
Bra jobb av Åman där framför kassen också som skymmer och visade sig vara på rätt sida av lagen efter den långa granskningen som fick alla att stanna kvar på isen och vänta på domarnas besked.
Vejdemo gav svaret – han ska vara center
Jag tror vi kan sluta experimentera nu.
Lukas Vejdemo ska spela center i Djurgården.
Det är där hans egenskaper kommer bäst till sin rätt och mot Växjö fick vi ytterligare ett kvitto på det.
3–2-målet kommer visserligen efter ett Växjömisstag, men Djurgården har också gjort jobbet för att skapa situationen. Nils Åman håller kvar pucken när Växjö försöker byta, pressen fortsätter och Vejdemo kan till slut vända runt och vispa in pucken.
Tillfälligheter uppstår oftare när man befinner sig på rätt plats.
Weidemo gjorde det.
Jag har sett tillräckligt av honom på kanten nu.
Center, tack.
Spela Liam Pettersson
Här kommer kvällens uppmaning:
Spela Liam Pettersson.
Jag ska inte låtsas ha sett honom hundra gånger tidigare. Det har jag inte.
Men det jag såg mot Växjö vill jag se mer av.
Det finns skicklighet där. Framför allt finns en skridskoåkning som sticker ut och en utvecklingspotential som gör honom intressant i ett Djurgården som inte bara ska försöka överleva här och nu.
Men när en ung spelare visar att han kan bidra ska han också få möjligheten.
Liam Pettersson gjorde det.
Ge honom mer.
Den här backsidan kan man dregla över
Sedan måste vi prata om motståndarna också.
För herregud vilken backsida Växjö har.
Det finns nog ett antal sportchefer och general managers runt om i SHL som kan titta på den uppsättningen och bli lätt avundsjuka.
Det syntes framför allt när Växjö lyckades etablera längre anfall och trycka tillbaka Djurgården. Då blev hemmalaget stundtals ängsligt och Växjös backar kunde kontrollera spelet från blålinjen.
Sekvensen inför 2–2 är ett bra exempel.
Brian Cooper. Joel Persson. Klass.
Djurgården fick känna på vad som händer när ett riktigt bra SHL-lag får fast dem i egen zon. Vissa delar av spelet sitter helt enkelt inte ännu.
Det ska man vara medveten om även en kväll när två poäng till slut hamnar på kontot.
Två poäng som betyder mer än två poäng
Magnus Hellberg ska också ha sitt.
Han gjorde flera viktiga räddningar under matchen och klev fram även när Växjö fick sina möjligheter i overtime.
Sedan kom den sena utvisningen på Jakob Josefsson som Djurgården reagerade kraftigt på. Växjö utnyttjade möjligheten och kvitterade till 3–3.
Tungt för Djurgården.
Framför allt för ett lag som redan hade två raka förluster bakom sig och riskerade att åka på en tredje.
Därför tycker jag också att sättet Djurgården svarade på är viktigt.
Man kunde ha fastnat i utvisningen. I den tappade ledningen. I känslan av att ytterligare en match höll på att glida dem ur händerna.
I stället tog man extrapoängen mot ett väldigt bra Växjö.
Och vem avgjorde?
Charles Hudon.
Samma Hudon som några timmar tidigare hade fått se sin nye lekkamrat göra mål i sitt andra byte och sedan servera honom till 2–0.
Det är bara en match tillsammans.
Det behöver egentligen inte betyda särskilt mycket.
Men just den här kvällen kändes det som att Djurgården hittade någonting.
Oliver Wahlström och Charles Hudon kan bli väldigt roliga att följa.
