Det här kan betyda mer än bara ett mål
39 poäng i fjol. Poängbäst av samtliga forwards och tvåa i Djurgårdens interna poängliga bakom Joey LaLeggia.
Det var Joe Snivelys facit under debutsäsongen i Sverige. Därför har det också varit ganska tydligt att amerikanen inte riktigt hittat rätt under hösten.
Han har letat efter det där första målet. Jagar det nästan lite för mycket emellanåt. Bara minuterna innan han till slut spräckte målnollan mot Linköping fick vi se ett ganska talande exempel.
En missad möjlighet – och ett kroppsspråk som vittnar om frustration.
Det har synts hur mycket han velat få bort den där nollan.
Nu är den borta. Och jag tror faktiskt att det kan betyda väldigt mycket mer än bara ett mål i protokollet.
För offensiva spelare kan den mentala biten vara helt avgörande. Nu behöver Snively inte längre fundera över varför puckarna inte går in.
Axlarna kan sjunka några centimeter.
Och för Djurgården är det ett oerhört välkommet besked.
Ska det här laget lyfta ytterligare behöver man få tillbaka den Snively som gjorde 39 poäng i fjol.
Kanske var det här första steget.
Hartmanns islossning – och ett besked om Stockselius
Sebastian Hartmann är en av de spelare i Djurgården som jag tycker är enklast att placera in i olika roller.
Han kan spela högt upp i laget. Han kan spela längre ner. Han kan bidra med fart, intensitet, fysik och ett hårt jobb oavsett omgivning.
Därför hade jag heller inga som helst problem med att Djurgården placerade honom i en topp sex-roll inför säsongen.
Tvärtom.
Efter att ha kört fast lite under slutet av tiden i Timrå såg jag absolut möjligheten till ett lyft i en ny miljö.
Men produktionen har saknats. Fram till nu.
Två mål mot Linköping och plötsligt ser den där offensiva potentialen betydligt mer intressant ut igen.
Inte minst med tanke på hur snyggt ett av målen var.
Här måste också Stockselius lyftas fram. Hans smarta framspelning till Hartmann var en av matchens riktigt fina prestationer.
Han visade flera små glimtar av den skicklighet som finns där.
Men framför allt är det här Hartmanns kväll.
Djurgården behöver fler spelare som kliver fram offensivt och nu har man fått ytterligare ett viktigt besked.
Nu är smekmånaden över för Wahlström
Oliver Wahlström behövde inte särskilt lång tid på sig för att visa varför Djurgården värvade honom.
Målet direkt i debuten mot Växjö. Den fina framspelningen till Charles Hudon i powerplay.
Och inte minst avslutet mot Timrå, där han verkligen visade vilken enorm kraft det finns i hans skott.
Spetsen är uppenbar.
Det finns en offensiv kvalitet hos Wahlström som få andra spelare i Djurgården kan matcha.
Men nu har det gått fyra raka matcher utan poäng.
Och jag tycker faktiskt att det är dags att börja höja förväntningarna.
Missförstå mig rätt.
Wahlström kom sent till laget. Han ska anpassa sig till ett nytt land, en ny liga, nya lagkamrater och ett annat sätt att spela hockey. Det finns fullt rimliga förklaringar till att allt inte fungerar direkt.
Men någonstans måste också smekmånaden ta slut. Och jag tycker att vi börjar närma oss den punkten nu.
Djurgården har inte värvat Wahlström för att han ska vara en spelare som visar några enstaka glimtar av sin spetskompetens. Han är här för att göra skillnad. För att producera.
För att vara en av spelarna som driver Djurgårdens offensiv.
Nu har han fått några matcher i kroppen och kommit längre in i laget. Då vill jag också börja se mer.
Två tredjeperioder som säger mycket om Djurgården
Det är lätt att stirra sig blind på resultaten.
Men jag tycker faktiskt att sättet Djurgården har tagit sina två senaste segrar är minst lika intressant.
För det här har varit en oerhört viktig vecka.
Ett pressat lag, i stort behov av poäng och med en säsongsinledning som inte alls motsvarat förväntningarna. Mot Växjö gick Djurgården in i tredje perioden med en 2–1-ledning.
Man höll undan. Mot Linköping var utgångsläget detsamma.
2–1 inför sista perioden. Och återigen klarade Djurgården av att hantera situationen.
Två raka matcher där laget har gått in i den avgörande perioden med en uddamålsledning – och kommit ut med tre poäng.
Det är starkt.
Framför allt med tanke på det utsatta läge som Djurgården har befunnit sig i.
Visst fick man hjälp av Linköpings misstag.
Linus Hultström hade en riktigt jobbig sekvens när han tappade pucken i egen zon och Vejdemo kunde utnyttja situationen till 3–1.
Sedan kom ytterligare ett kostsamt misstag när Brendan Shinnimin spelade bort pucken i mittzonen.
Holm fångade upp den, hittade Stockselius som snabbt och smart spelade vidare till Hartmann.
Tvåmålsskytten tackade för passningen.
Men det är också precis det här som bra lag måste kunna göra.
Utnyttja motståndarnas misstag. Straffa dem när möjligheterna kommer.
Och framför allt klara av att spela på en ledning utan att allting faller samman.
Det har Djurgården lyckats med två matcher i rad. Det är ett styrkebesked som inte ska underskattas.
Den bistra sanningen – det här såg ut som ett bottenmöte
Jag vill avsluta med något som kanske inte är lika roligt för Djurgårdens supportrar att läsa efter två raka segrar.
Men det måste sägas. Det här såg ut som ett möte mellan två bottenlag.
För det var precis den känslan jag fick när jag såg Linköping och Djurgården ställas mot varandra.
Två lag som har mycket att jobba med. Två lag som inte riktigt får spelet att stämma. Två lag som just nu ser ut att tillhöra den nedre delen av SHL.
Och tittar jag på hur säsongen har börjat finns det fyra lag som sticker ut i det avseendet.
Djurgården, Linköping, Timrå, HV71.
Jag tror att det finns en överhängande risk att det är just de här fyra lagen som kommer att få kriga där nere under stora delar av säsongen.
Det betyder inte att något av lagen är dömt att stanna där.
Saker kan förändras. Spelare kan växa, lag kan hitta rätt och värvningar kan förändra förutsättningarna.
Men just nu ser jag inte särskilt mycket som talar för att de här fyra lagen plötsligt ska börja klättra mot toppen.
Och det gör segern mot Linköping ännu viktigare.
För om min bild av bottenstriden stämmer kommer det att bli oerhört betydelsefullt att vinna just de här matcherna.
Det är här Djurgården måste plocka sina poäng. Det är här man måste visa att man är bättre än sina närmaste konkurrenter.
Två raka trepoängare ger välbehövlig arbetsro.
Men det förändrar inte min grundsyn på Djurgårdens säsongsinledning.
Det här laget har fortfarande mycket kvar att bevisa.
Och även om sex poäng på två matcher är precis vad Djurgården behövde, tror jag att vi kommer få se betydligt fler matcher av den här karaktären innan säsongen är över.
