SILLYKOLL: Ettans 15 bästa målvaktsvärvningar

Det intressanta med årets målvaktsmarknad är hur olika vägar klubbarna har valt. Vissa har gått på dokumenterad trygghet, andra på utvecklingspotential – och några har tagit betydligt större chansningar.

Flera av övergångarna kan dessutom få stor betydelse för hur hela tabellen sätter sig. En stark förstaspade kan rädda många poäng över en säsong, medan fel beslut på positionen snabbt blir kostsamt.

I Hockeynews ranking finns därför både värvningar som känns självklara och sådana som kan överraska rejält.

Men en affär står ändå över resten. Frågan är vilken – och varför Holm placerar just den högst.

Det är också en position där ett enda lyckat drag kan flytta ett lag flera placeringar – och där ett felbeslut snabbt blir dyrt.

Några klubbar ser ut att ha hittat precis rätt profil för sitt behov. Andra har värvat på potential och hoppas få full utdelning först längre fram.

Och högst upp finns affären som enligt experten kombinerar både sportslig nivå, tajming och ett nästan perfekt marknadsläge.

1. Scott Hector, från Visby till Hudiksvall

Det finns värvningar som man undrar hur klubben tänkt när de värvade spelaren, och så finns det andra där man direkt förstår. Hudiksvalls värvning av Scott Hector är en sådan.

Han var en av de absolut viktigaste pusselbitarna när Visby tog steget upp i Hockeyallsvenskan. Framför allt i finalspelet mot Hudiksvall växte han ut till något alldeles extra och stoppade gång på gång Hudiksvall från att få utdelning.

Nu är rollerna ombytta. Hudiksvall fick till slut sin revansch genom att värva målvakten som gjorde livet surt för dem. Ett ganska klassiskt ”If you can't beat them, join them”-scenario.

Och jag har svårt att se någon målvaktsvärvning i Hockeyettan som slår den här.

2. August Hedlund, från Frederikshavn till Karlskrona

I Hockeyallsvenskan fick August Hedlund aldrig riktigt fäste. I Hockeyettan har historien varit en annan. Där har han successivt vuxit för varje säsong och blivit en målvakt som kan vinna matcher åt sitt lag.

Det blev särskilt tydligt under Tyresö/Hanvikens succésäsong för två år sedan, när Hedlund var en central del i lagets sensationella serieseger i södra Allettan.

Fjolåret i Frederikshavn blev däremot inte den säsong han hade hoppats på.

Nu är han tillbaka i Karlskrona, där han spelade tidigare. För Blekingelaget innebär det en målvakt med erfarenhet, hög högstanivå och framför allt förmågan att växa när matcherna blir viktigare.

Får Karlskrona fram den version av Hedlund som vi sett tidigare kan det här bli en riktigt tung förstärkning.

3. Fabian Arwidsson, från Karlskrona till Dalen

Fabian Arwidsson har fått vänta på sitt stora genombrott. Nu är frågan om det är Dalen som blir platsen där det händer.

När han väl fick förtroendet i Karlskrona förra säsongen visade han att han hade något. Det blev dessutom en allsvensk möjlighet i Nybro, där han fick vakta kassen i en match.

Nu tar han steget till en större roll i en lite mindre klubb. I Dalen lär han få mer istid, större ansvar och en roll där han kan växa. Det kan mycket väl innebära ett stort genombrott för talangen. Under träningsmatcherna har han i alla fall imponerat.

4. Lucas Rheyneclaudes, från Wings till Örnsköldsvik

Det är inte varje dag en målvakt från ett bottenlag lämnar efter sig siffror som får en att höja på ögonbrynen, men Lucas Rheyneclaudes gjorde det.

Wings tippades av många att få slåss i den absoluta botten, men laget klarade sig betydligt bättre än så. En stor del av förklaringen fanns längst bak, där Rheyneclaudes stod för en säsong som knappast kan beskrivas som annat än ruskigt stark. 92 procents räddningsprocent i ett lag som inte tillhörde toppen är ett rejält kvitto.

Än mer anmärkningsvärt är att det inte är första gången han levererar bra siffror i en mindre klubb. Nu får Örnsköldsvik chansen att se vad han kan göra med ett lite bättre lag framför sig. Jag tror att det kan bli en väldigt bra värvning.

5. Philip Aldenrud, från Tranås till Vita Hästen

Tranås hade två målvakter som fick gott om istid förra säsongen. Men när jag tittar på deras insatser tycker jag att Philip Aldenrud stack ut.

Inte nödvändigtvis genom spektakulära räddningar varje kväll, utan genom att han väldigt sällan föll igenom. Han levererade stabila insatser kväll efter kväll.

Det är en egenskap jag gillar hos en målvakt. Han ger laget chansen att vinna även de kvällar då spelet framför honom inte fungerar perfekt.

Nu väntar Vita Hästen och en kamp med Daniel Fahlström om speltiden. Fahlström kommer från en bra säsong, så Aldenrud lär få prestera på topp om han ska få chansen. Det kan ge Vita Hästen en riktigt intressant konkurrenssituation mellan stolparna.

6. Sebastian Andersson, från Västervik till Piteå

Ibland behöver en spelare inte hitta en ny miljö, utan hitta hem. Det är precis vad Sebastian Andersson gör när han återvänder till Piteå.

Förra säsongen i Västervik blev ingen fullträff, men under sina år i Visby visade Andersson att han har kapacitet att vara en riktigt bra målvakt på den här nivån.

Piteå hade förra säsongen svårt att hitta en målvakt som regelbundet kunde kliva fram och stjäla matcher. Det kan mycket väl Sebastian Andersson göra, särskilt när han nu får spela på hemmaplan igen.

7. Emil Ranehamn, från Borlänge till Tranås

Ranehamn har under en längre tid varit en stabil och pålitlig målvakt i Borlänge. Nu kliver han in i en betydligt mer profilerad miljö när han ansluter till Tranås.

På pappret är han tänkt att komplettera Noel Massot. Men jag är inte helt säker på att det är där historien slutar.

Massot hade en bra säsong senast, men Ranehamn har kapaciteten att göra målvaktskampen betydligt mer oviss än vad man kanske först tänker. Får han en bra start kan Tranås plötsligt stå med ett angenämt problem med två målvakter som levererar.

8. Mark Owuya, från ej spel till Wings

Visst kan man ha frågetecken om var en målvakt som inte spelat på tio år står. Hur klarar kroppen belastningen? Hur fixar han matchtempot? Orkar han hålla sig motiverad när motståndet stundtals blir övermäktigt och resorna blir långa?

Samtidigt går det inte att förneka klassen som han visat. Bäst räddningsprocent i SHL (elitserien). A-landskamper, JVM-silver och brons. ECHL-mästare och SM-silver.

Han har också hållit igång med inlinehockey genom åren, så han har ändå haft kontakt med sporten. Och hade han inte verkligen velat detta så hade han kunnat fortsätta på inlinerinkarna.

Det är ingen garanterad succé, men kanske den mest spännande målvaktsvärvningen av dem alla.

9. Ian Blomqvist, från Västervik till Grästorp

Ett före detta superlöfte som spåddes en lysande framtid när han som 18-åring klev in och levererade stort i allsvenska Västerås. Det gav honom chansen med såväl U19 som U20-landslaget och framtiden såg väldigt ljus ut.

Men i seniorhockeyn har han inte alls levt upp till de högt ställda förväntningarna. Nu tar han nya tag i ett Grästorp där han spelat fullständigt briljant under träningsmatcherna. Är det i år som han får sitt stora genombrott på seniornivå? I Grästorp lär han få förtroendet som behövs i alla fall.

10. Axel Mangbo, från University of Vermont till Karlskrona

Axel Mangbo är ett oskrivet kort i Sverige. Han har tillbringat fem säsonger i USA med junior- och universitetshockey, de senaste tre åren i den starka NCAA-ligan.

Men under försäsongen så har han känts långt ifrån som något osäkert kort. Han har verkligen imponerat. Den tilltänkta backupen bakom profilvärvningen August Hedlund har visat att han inte tänker nöja sig med att vara bänkvärmare.

Vem slår igenom störst: Karlskronas gamla backup, Fabian Arwidsson, eller den nya, Mangbo?

11. Edvin Falkenström, från Forshaga till Grums

Forshaga imponerade under säsongen som gick när man kom sexa i den norra ettan. En stor del i framgångarna hade målvakterna, och bäst facit av de båda hade Edvin Falkenström. Med en räddningsprocent på 92,3 placerade han sig som åtta i hela ettan.

Nu tar han klivet till grannklubben, där han lär få förtroende att stå i princip allt. Det kan mycket väl innebära att det blir några dalar formmässigt, men det kommer säkert också innebära utveckling.

Grums har gjort ett grymt fynd. Det som såg ut som en akilleshäl, målvaktspositionen, har helt plötsligt blivit en styrka.

12. Eric Forsberg, från Forshaga till Mjölby

Den andra Forshagamålvakten, som faktiskt hade större förtroende från tränarhåll, men också ett klart sämre facit, utan att för den sakens skull vara dåligt.

Den Färjestadsfostrade målvakten har kanske haft svårt när han provat på vingarna i lag utanför Värmland. Han fick det aldrig att lossna under utflykterna till Skövde och Tranås, men ”hemma” har han alltid levererat stort.

Nu gör han ett nytt försök på okänd mark. Det ska bli spännande att se om han lyckas bättre den här gången.

13. Jonathan Reinholdt, från Sundsvall till Piteå

Förra säsongen fick han stå i skuggan av toppmålvakten Adam Ohre, men i år vill han ha mer förtroende, och därför blir det Piteå.

Han har tidigare visat att han har en hög kapacitet. Under sin första Sundsvallssäsong så var han topp 20-målvakt i Hockeyettan. Kan han komma i närheten av de siffrorna så har Piteå gjort ett ordentligt lyft på målvaktssidan.

14. Sebastian Wagner, från Mjölby till Västervik

Mjölbys succéresa förra säsongen, när man gick från ett blekt kölag till att ett tag ligga fyra i den södra ettan för att till slut greja en slutspelsplats, gick väl ingen förbi.

Och visst briljerade forwards mest, men utan skickliga sista utposter så hade succén aldrig blivit av.

Bäst i duon var Sebastian Wagner. Särskilt under inledningen på säsongen stod han stundtals på huvudet. Kan han göra detsamma i Västervik så har laget en bra grund för att utmana om en slutspelsplats i vinter.

15. Oscar Fröberg, från Huddinge till Järfälla

Det är en riktigt meriterad värvning på Hockeyettannivå som Järfälla får in i Oscar Fröberg. Under fem säsonger har han spelat i Allsvenskan, och han har två säsonger i den norska högstaligan.

Förra säsongen tillbringades i Huddinge, där han noterades för 90,7 i räddningsprocent, vilket är bra för att vara i ett lag i de nedre regionerna.

Dilemmat är väl att han endast gjorde tio matcher. Järfälla behöver en Fröberg som levererar match efter match.