Tio spelare i Hockeyettan som borde få chansen i HockeyAllsvenskan

Det kryllar av talang i Hockeyettan – men alla får inte chansen att ta nästa steg. Här är tio spelare som jag tycker borde vara högaktuella för klubbar i HockeyAllsvenskan. Allt från en draftad supertalang till en powerplayartist och flera underskattade poängmaskiner.

Wiggo Sörensson, Boro/Vetlanda

Att Wiggo Sörensson spelar i Hockeyettan har mer med kärleken till hemstaden och moderklubben att göra än med att han inte skulle hålla för HockeyAllsvenskan. Så sent som häromdagen lånades han ut till Växjö för spel i Champions Hockey League – och gjorde inte bort sig.

I Hockeyettan leder den 18-årige supertalangen just nu poängligan med tolv poäng på sex matcher.

Det är knappast konstigt att scouter finns på plats för att titta på honom. Carolina Hurricanes-draftade Sörensson är egentligen för bra för Hockeyettan, och jag är övertygad om att han skulle kunna färga även i HockeyAllsvenskan.

Med sin speed, kraft, smartness och sitt fina skott har han alla förutsättningar att gå långt. Här är det snarare himlen än serienivån som sätter gränserna.

Pontus Eklöf, Tranås

Att Pontus Eklöf, numera 28 år och med LHC som moderklubb, ännu inte har fått chansen i HockeyAllsvenskan är ett mysterium.

I Hockeyettan åker den spelskicklige och tekniske yttern runt och gör lite som han vill. Få spelare kan dominera en is på samma sätt som Eklöf. Framför allt i numerärt överläge är han livsfarlig, med sin fina blick för spelet och förmåga att hitta lösningar som andra inte ser.

Om jag vore sportchef i en klubb i HockeyAllsvenskan och behövde vässa powerplay skulle Eklöf stå högt upp på önskelistan. Han har verktygen för att göra skillnad direkt i den spelformen.

Jeremias Lindewall, Mariestad

Jeremias Lindewall har redan några säsonger i HockeyAllsvenskan bakom sig, men då i en mer undanskymd roll. I Hockeyettan har han visat att han har betydligt fler offensiva verktyg än så.

Hans främsta vapen är farten – både högsta hastigheten och förmågan att växla tempo. I en-mot-en-situationer kan han först dra ner på tempot för att sedan accelerera blixtsnabbt och ta sig förbi sin motståndare på bara ett par skär.

Men Lindewall är mer än bara speed. Han har också ett riktigt bra spelsinne och en förmåga att hitta sina medspelare som få andra besitter. Först drar han isär motståndarförsvaret med sin fart, sedan kan han leverera den avgörande passningen.

Det är offensiva vapen som definitivt skulle kunna fungera även i HockeyAllsvenskan. Frågan är snarare om han skulle få en roll som låter honom använda dem.

Joel Jonsson, Boden

Förra säsongen dominerade den magiska duon Calle Karlsson och Joel Jonsson isarna i norra Hockeyettan med Borlänge. Jonsson stod för framspelningarna, medan Karlsson svarade för målskyttet.

I år ligger Karlsson tvåa i HockeyAllsvenskans poängliga, medan Jonsson är kvar i Hockeyettan – numera i Boden.

Visst ska man vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av vad en kedjedynamik kan betyda för en spelares produktion. Jag hade inte förväntat mig att Jonsson skulle leverera på samma nivå som Karlsson i HockeyAllsvenskan.

Men jag är övertygad om att han skulle kunna göra avtryck även där. Han har aggressiviteten, blicken och spelförståelsen som krävs för att ta steget upp till HockeyAllsvenskan.

Christian Lindberg, Borås

Här måste jag faktiskt såga sportchefernas förmåga att scouta Hockeyettan.

I flera år har Christian Lindberg åkt runt och dominerat på den här nivån. Han är stor och stark, har fin teknik och ett bra spelsinne. Det gör honom till ett hot framåt samtidigt som han är en stabil pjäs bakåt.

Trots det är han nu inne på sin tredje raka säsong i Borås. Där snittar han runt en poäng per match – som back.

Snacka om slöseri med talang. Att ingen klubb i HockeyAllsvenskan har plockat upp honom är ett underbetyg till sportcheferna. Lindberg har egenskaper som borde göra honom högintressant för lag som vill förstärka sin backsida.

Carl-Henrik Edvardsson, Vita Hästen

Ett vanligt steg från Hockeyettan till HockeyAllsvenskan är att en poängstark spelare får följa med upp, men tvingas in i en betydligt mer defensiv roll. Det är inte konstigt att många får svårt att göra sig själva rättvisa då. En producerande spelare behöver rätt förutsättningar för att fortsätta producera.

Nej, vill du ha en grinder ska du värva en grinder.

Carl-Henrik Edvardsson är precis den typen av spelare. En stor, skridskostark powerforward som gärna använder kroppen och inte backar för att smälla på. Samtidigt har han tillräckligt med skills för att bidra offensivt.

Han skulle kunna fylla en tydlig funktion i en kedja längre ner i hierarkin i HockeyAllsvenskan – en spelare som vinner närkamper, skapar energi och gör livet surt för motståndarna, men som också kan bidra med poäng.

Viggo Nordström, Hudiksvall

Viggo Nordström är ett typexempel på spelaren jag beskrev ovan.

Inför förra säsongen värvades han till Nybro, där han fick en mer defensiv roll och inte alls kom till sin rätt offensivt. Under säsongsavslutningen återvände han till Hudiksvall och där lossnade det ordentligt. På 28 matcher i grundserie och slutspel stod han för 38 poäng.

Det säger en hel del om hur mycket roll och omgivning kan betyda för en spelare.

Nordström är en hårt arbetande forward med fint spelsinne och bra skridskoåkning. Får han spela i en producerande enhet finns det goda förutsättningar för att han ska kunna bidra även i HockeyAllsvenskan.

För en klubb i HockeyAllsvenskan som söker en arbetsvillig forward med offensiv uppsida vore han ett intressant alternativ.

Oscar Bramberg, Piteå

Oscar Bramberg hade en riktigt stark säsong i Hockeyettan i fjol. Att han inte fick ett erbjudande från HockeyAllsvenskan efter den säsongen är anmärkningsvärt.

Han har flera egenskaper som borde passa på en högre nivå. Han är fysisk, stark på pucken och har ett bra avslut. Dessutom är han inte rädd för att spela på gränsen.

Bramberg skulle kunna göra ett utmärkt jobb i en tredjekedja i HockeyAllsvenskan, där hans fysik och arbetskapacitet skulle komma till sin rätt. Samtidigt finns det offensiva kvaliteter som gör att han inte behöver begränsas till en renodlad brunkarroll.

Det är precis den typen av spelare som kan ge ett lag i HockeyAllsvenskan både tyngd och en extra dimension framåt.

Vincent Sandberg, Tingsryd

Vilken säsong Vincent Sandberg stod för!

Den pilsnabbe och ettrige 20-åringen tycktes vara precis överallt på isen. Han var ständigt påkopplad, spelade med attityd och gjorde det jobbigt för motståndarna i varje byte.

Facit blev 16 mål på bara 28 seriematcher, samtidigt som han var en viktig del i Tingsryds starka säsong.

Sandberg är ett riktigt råämne. Farten, energin och inställningen finns redan där, och med rätt matchning och fortsatt utveckling finns det mycket att bygga vidare på.

Här har en klubb i HockeyAllsvenskan chansen att fånga upp en ung spelare innan han har slagit igenom på allvar.

Oskar Ståhl, Troja

Vill man ha en fysisk grinder är Carl-Henrik Edvardsson ett alternativ. Oskar Ståhl är ett annat.

De är lika i sitt spelsätt: stora och starka spelare med bra fart som gärna utnyttjar sin fysik för att vinna närkamper och skapa oreda framför motståndarnas mål.

Men Ståhl har också en egenskap som är värdefull i en mer begränsad roll: han kan bidra med poäng även utan att få särskilt mycket offensivt förtroende.

För ett lag i HockeyAllsvenskan som söker en fysisk forward med arbetskapacitet och viss offensiv uppsida vore han ett intressant namn att titta närmare på.