Så ska Örebrotalangen ta en SHL-tröja - planen

För Ludvig Andersson har det varit en lång och händelserik säsong. Det har blivit spel i både U18 och J20, SHL-debut och totalt 25 landskamper – varav fem i U18-VM där han dessutom bar kaptensbindeln när Sverige tog hem guldet.

Forwarden, född 2008, har fortfarande ett år kvar på gymnasiet. Trots det har han redan skrivit på ett tvåårskontrakt med Örebro. Han har ännu inte nått upp till hundra spelade minuter i SHL och kan på så sätt inte erbjudas ett rookieavtal. Det nya avtalet blir ett hybridavtal mellan junior och A-lagskontrakt.

– Det är jättekul. Det är ju alltid det som man har satsat på att få vara med a-laget. när jag fick kontraktet och liksom får möjligheten att jobba med hockey så kändes det väldigt stort, säger han.

Hade du räknat med att få det här kontraktet, eller hur har dialogen med klubben sett ut under säsongen?

– Jag har fortfarande ett år kvar på gymnasiet. Så jag har inte känt någon stress, så när de hörde av sig, jag har ju gjort två A-lagsmatcher under säsongen och fått träna med dem lite grann och kommer ju göra det säsongen som kommer. Att få förhandla till sig ett kontrakt är stort.

Extra speciellt att det är just Örebro med?

– Det blir lite extra, jag har alltid kollat på matcherna sedan jag var tre år och nu själv få spela för A-laget, det är stort. 

Där måste han bli bättre

Klivet upp till A-laget är givetvis stort, och den 180 centimeter långe och 86 kilo tunge spelaren vet också vad som framför allt behöver förbättras för att kunna mäta sig med seniorspelare på hög nivå.

– Då är det framför allt farten jag behöver jobba på. Tempot och snabbheten är annorlunda i A-laget – allt går så mycket fortare där. Det är där jag behöver ta kliv. Spelförståelsen känner jag ändå att jag har, men det handlar om att komma in i allt när seniorhockeyn går i ett helt annat tempo.

– Sedan handlar det mycket om att bli större och starkare rent fysiskt, men också snabbare. Vi juniorer som kommer upp har ofta spelet i oss, men det gäller att träna hårt för att orka med och kunna stå emot fullt vuxna män.

Vad har du för mål med säsongen som kommer?

– Det kommer att bli tufft att försöka ta en plats i A-laget, men det är det jag ska försöka med i alla fall. Sedan får vi se hur det går och hur allting utvecklar sig med J20-laget eller om det kan bli tal på en utlåning. Men målet är helt klart att ta en tröja.

Men att pendla mellan olika ligor är inget som han tycker har varit något större problem tidigare.

– Det är kanske lite jobbigt i början men man lär sig mycket av det också och nu har man vant sig att ena stunden spela med det juniorlaget, sitta på läktaren i A-laget eller spela med landslaget. Det har inte varit några problem.

Ignorerar pressen – tog guld

Han beskriver sig själv som:

– En tuff powerforward som gillar när det smäller och trivs i hårda dueller där det händer saker. Sedan skulle jag säga att jag har en bra spelförståelse också.

Under U18-VM fick han äran att bära kaptensbindeln – något som också innebar ett stort ansvar, särskilt när turneringen började lite tyngre för laget.

– Ja exakt. För det första är det en enorm ära att få vara lagkapten. Det gäller bara att försöka få igång gruppen och snacka lite med tränarna om hur det var i gruppen och mådde. bara förmedla. men det är inget svårt lag att vara kapten för det är bara en bokstav och en bokstav som många andra hade kunnat haft också. alla ger varandra energi i det laget, så det är inga problem. vi hjälper varandra väldigt bra.

Om guldet de tog mot Slovakien säger han följande:

– Den var helt magiskt, det är obeskrivligt med ett guld. Man får rysningar.

Vad tycker du gjorde att ni lyckades gå hela vägen och vinna guldet till slut?

– Jag tror främst att det handlade om lagsammanhållningen, vi har jobbat ihop från och till i två år och vi stod varandra riktigt nära. Vi trodde på varandra och vad vi åstadkommit tidigare och kände oss trygga med varandra. Vi gick ihop som grupp.

Att spela med många blickar på sig och samtidigt ha en kommande NHL-draft runt hörnet är däremot inget han försöker lägga någon större energi på.

– Det är egentligen ingenting som jag tänker på under turneringen, det satt en del scouter där på läktaren och man hann tänka på det men det är bra att fokusera på hockeyn och köra och försöka göra allt i varje match och vinna ett guld och det lyckades vi med. Sedan kommer en NHL-draft, men det är bara att göra sitt bästa.

Idolen på läktaren

För Ludvig har det egentligen alltid varit hockey som gällt – även om han länge höll på med flera sporter samtidigt.

– Jag spelade mycket innebandy och fotboll också. Ibland kunde det vara alla tre sporterna på samma dag, så då fick man byta om i bilen och åka vidare till nästa aktivitet. Men hockeyn har alltid varit roligast för mig. När man sedan blev tvungen att välja kändes det ganska självklart att det var hockeyn jag ville satsa på.

Och det finns en person som betytt lite extra för honom under resan.

– Min morfar! Det var han som tog med mig till ishallen från början. Han spelade själv i Örebro när han var yngre och var uppe i A-laget där. Han är verkligen en förebild för mig och brukar kolla på alla träningar och matcher. Det är jättekul. Jag brukar vinka till honom när jag åker ut på isen. Det betyder mycket att ha honom här – han är min idol.

Samtidigt finns det flera spelare i dagens A-lag som han ser upp till.

– Det är speciellt att få vara med dem. Man har ju tittat på dem på tv sedan man var liten. Patrik Karlkvist är en spelare som man verkligen kan ta rygg på och som driver oss framåt.

Det blev totalt två matcher i SHL för Liam säsongen 2025/26, men målet är helt klart betydligt fler i höst.