Utetemperaturen är hög, närmare 27 grader denna högsommartorsdag. Ännu högre är temperaturen hos de tjejer som hela veckan legat på Maria Rooths sommarhockeyskola i Halmstad. Campen har stadigt vuxit – från 23 spelare 2006 (då i Göteborg) till att idag sporra och inspirera närmare 170 spelare från nio olika europeiska länder.
Jag träffar Maria Rooth i hockeyskolans café med fin utsikt över isen där gruppen AIK, tjejer födda 2004 och 2005, snart ska drillas i puckkontroll.
Det är trettonde året du kör denna hockeycamp för tjejer. Vad är det som driver dig att återkomma år efter år?
– För att det är så kul, förstås. Du fortsätter ju inte med nåt du inte tycker om. Bara att se glada barn ger mig världens kick. Det syns också på våra vuxenledare som kommer tillbaka. De hade kanske barn här för längesen och är nu tillbaka, lägger en semestervecka här och hjälper till i ledarstaben. Men det är också så att det finns ett behov, tjejerna behöver det här. Med tanke på hur många som kommer och hur många som står på kö och inte får en plats, så inser vi ju att det finns inte så många som har det här konceptet. Tjejerna må vara ensamma i klubbarna där de ofta spelar med killar, men så kommer de hit och ser att "gud, är det så här många!? Kan det vara så?" I en drömvärld har man flicklag i alla åldrar, men det är bara någon enstaka klubb som lyckas med det. Det finns i USA, det finns i Kanada, kanske på några ställen till, men det är långt ifrån att det är det normala.
– För att det är så kul, förstås. Du fortsätter ju inte med nåt du inte tycker om. Bara att se glada barn ger mig världens kick. Det syns också på våra vuxenledare som kommer tillbaka. De hade kanske barn här för längesen och är nu tillbaka, lägger en semestervecka här och hjälper till i ledarstaben. Men det är också så att det finns ett behov, tjejerna behöver det här. Med tanke på hur många som kommer och hur många som står på kö och inte får en plats, så inser vi ju att det finns inte så många som har det här konceptet. Tjejerna må vara ensamma i klubbarna där de ofta spelar med killar, men så kommer de hit och ser att "gud, är det så här många!? Kan det vara så?" I en drömvärld har man flicklag i alla åldrar, men det är bara någon enstaka klubb som lyckas med det. Det finns i USA, det finns i Kanada, kanske på några ställen till, men det är långt ifrån att det är det normala.
Spelarna på lägret är i varierande ålder och med varierande erfarenhet av hockey och de delas in i grupper så att man tränar med ganska lika förutsättningar och utmaningar. Några har nyligen börjat och andra har hållit på länge, satsar hårt och bläddrar i broschyrer från hockeygymnasium och college på andra sidan Atlanten.
Kan man säga att Rooths camp är det enda stället i Sverige där tjejerna får en möjlighet att visa upp sig?
– Ja, det är absolut ett av få ställen i Sverige där framför allt för de äldre grupperna får möjlighet att visa upp sig. Före detta landslagscoach Peter Elander (numera associate head coach för Ohio State Universitys damlag, reds. anm.) var här i måndags och en del i hans roll är ju att scouta och han var mäkta imponerad över hur många talanger det finns här, inte bara i de äldre grupperna utan också bland de minsta. Så visst är detta ett skyltfönster för dem som har höga ambitioner.
Kan man säga att Rooths camp är det enda stället i Sverige där tjejerna får en möjlighet att visa upp sig?
– Ja, det är absolut ett av få ställen i Sverige där framför allt för de äldre grupperna får möjlighet att visa upp sig. Före detta landslagscoach Peter Elander (numera associate head coach för Ohio State Universitys damlag, reds. anm.) var här i måndags och en del i hans roll är ju att scouta och han var mäkta imponerad över hur många talanger det finns här, inte bara i de äldre grupperna utan också bland de minsta. Så visst är detta ett skyltfönster för dem som har höga ambitioner.
– Men det är också ett fantastiskt och kanske unikt tillfälle för tjejerna att få en måttstock på var jag står. Vilka ambitioner har de andra spelarna, hur hårt tränar de? Det blir en måttstock och en sporre när man möter tjejer som kanske har ännu högre ambitioner och som tränar ännu hårdare. Förhoppningsvis ställer de sig frågan "vill jag mer med hockeyn eller är jag nöjd där jag är?"
– Man ska inte heller underskatta det viktiga i det sociala, att hitta kompisar. Tänk att du spelar som ensam tjej i Avestas killag och så kommer du hit och träffar tjejer som också spelar kanske så nära som inom en tio mils omkrets och plötsligt är du inte ensam. Man kan ha förändrat världen för den här lilla tjejen: "ok, min nya kompis pratar om att gå på hockeygymnasium, det kanske kan vara nåt för mig också".
Du har många namnkunniga och kompetenta ledare och tränare med på lägret. Hur tänker du när teori och ispass s a s fördelas mellan dem?
– Ja, det är viktigt för tjejerna att träffa spelare på hög nivå, spelare från SDHL, landslaget och till och med spelare som skrivit på för spel i den amerikanska proffsligan NWHL (Michelle Löwenhielm). Det är spelare som har tanke bakom alla övningar de gör och som har områden där de är extra kompetenta. Hockey är ju en väldigt komplex sport med många olika delar – skridskoåkning, klubbteknik, skott, snabbhet, kampmoment och olika matchsituationer. Jag vill att de tränare som kommer hit täcker in alla de delarna så vi får med hela "hockeycirkeln". Jag diskuterar med tränarna vad de har för specialiteter och frågar vad vill de främst dela med sig av. Hockey är så stort och komplext så det skulle så klart behövas ännu fler pass för att få med allting, men ambitionen är att täcka av så många områden som möjligt.
– Ja, det är viktigt för tjejerna att träffa spelare på hög nivå, spelare från SDHL, landslaget och till och med spelare som skrivit på för spel i den amerikanska proffsligan NWHL (Michelle Löwenhielm). Det är spelare som har tanke bakom alla övningar de gör och som har områden där de är extra kompetenta. Hockey är ju en väldigt komplex sport med många olika delar – skridskoåkning, klubbteknik, skott, snabbhet, kampmoment och olika matchsituationer. Jag vill att de tränare som kommer hit täcker in alla de delarna så vi får med hela "hockeycirkeln". Jag diskuterar med tränarna vad de har för specialiteter och frågar vad vill de främst dela med sig av. Hockey är så stort och komplext så det skulle så klart behövas ännu fler pass för att få med allting, men ambitionen är att täcka av så många områden som möjligt.
Tänker du på några särskilda områden som kan bli bättre i svensk damhockey?
– Något som blivit bättre de senaste åren är skridskoåkningen. Men fortfarande, om vi ser på landslaget matcher, är inte många mål gjorda där. Visst, du måste ha en defensiv som fungerar, men ska du vinna matcher måste du ha forwards som sätter pucken. Jag älskade det, tränade jättemycket på det och kände att det var det som gjorde skillnad. Jag blir bedrövad när jag ser övningar där spelarna blivit tillsagda att göra avslut för att sen ställa sig sist i ledet. Här stannar du framför mål efter avslut för att nypa returen och göra det besvärligt för målvakten. Gör man inte det blir det armhävningar!
– Något som blivit bättre de senaste åren är skridskoåkningen. Men fortfarande, om vi ser på landslaget matcher, är inte många mål gjorda där. Visst, du måste ha en defensiv som fungerar, men ska du vinna matcher måste du ha forwards som sätter pucken. Jag älskade det, tränade jättemycket på det och kände att det var det som gjorde skillnad. Jag blir bedrövad när jag ser övningar där spelarna blivit tillsagda att göra avslut för att sen ställa sig sist i ledet. Här stannar du framför mål efter avslut för att nypa returen och göra det besvärligt för målvakten. Gör man inte det blir det armhävningar!
Hockey handlar inte om att ställa sig sist i ledet. Jag pratar mycket med tjejerna om det, hur mycket av spelet som avgörs i huvudet. Kommer du fri ska du ha en bild med dig hur du ska göra. Du får inte många chanser till avslut i en match så din ambition måste alltid vara att varje möjlighet ska sitta. Sen gör de inte alltid det, men ambitionen måste vara den. Vi skulle lätt kunna ha fyra, fem pass bara med målskytte, för det behövs. Målskyttet är det jag tycker i sämst i svensk hockey. Vi är jätteduktiga på att följa system och göra som tränaren sagt, att vara innanför boxen. Tittar vi på amerikanare och kanadensare så gör de massor av mål bara genom att lägga in pucken framför mål och störta på returen. Vi gör sällan de målen, vi ska istället göra ett snyggt, rent avslut. Kanada och USA och även Finland numera, de gör så mycket "skitmål", tycker man. Men det är det som är hockey, det är så situationerna uppstår. Svensk hockey generellt har blivit bättre på detta, men damhockeyn har inte lagt lika mycket fokus på det, tycker jag.
Det andra jag tycker vi saknar är kampen, viljan att komma först, att vilja vinna. I de äldre grupperna ser jag nu faktiskt en hel del spelare som verkligen kämpar, som tävlar på riktigt och vill vinna till varje pris. Så det ser bättre ut än på länge. Det måste finnas med varje pass, varje träning, varje moment. Du kommer inte till en match och plockar fram det, det måste in i märgen och nötas in. Framför allt uppe i eliten handlar hockey extremt mycket om vad du tror att du kan göra och vad du ska och kan klara av. Vill du vinna till varje pris, då gör du det även på träningarna. Kanske har tjejer generellt varit lite för snälla. Det är ok att vara besvärlig och tävla och vilja komma först. Men nu, det här året, ser jag lite mer kampkänsla, de älskar att tävla. Och med det kommer det andra. Du får inte vara nöjd med ett avslut på mål. Många har en tendens att komma för nära mål innan avslutet, skjut hellre tidigare så du har chans på en, två eller tre returer. Och framförallt – våga crasha nätet! Har du kampen och tävlingen i dig, då vill du ha pucken i mål. På riktigt.
Det handlar alltså mycket om det mentala?
– Ja, en av mina käpphästar är ju att hjärnan styr så mycket. Du måste lita på dig själv, tro på dig själv. Och tillit kommer genom att man vet att man gjort bra saker. Jag äter bra, ger kroppen energi, jag sover bra, tränar bra, varierat och rätt, jag följer min plan. Nu pratar vi framför allt om lite äldre spelare. Men att tänka rätt är en träningssak: att tänka igenom en situation innan den har hänt och att våga stå där och ta plats. För har du lyckats en gång får du garanterat press på dig att du ska lyckas igen. Då är det kanske lätt att istället ställa sig i mitten eller sist i ledet där du inte riskerar att misslyckas. Det är mycket upp till dig själv. Du spelar visserligen i en lagsport, men är samtidigt – kanske damhockeyspelare framför allt – en ensamidrottare på ett sätt. Jag kände mig alltid som det, jag tränade enormt mycket på egen hand. Jag fick lita på att jag gjorde det jag kunde och gjorde extrapassen, pratade med folk som kunde hjälpa mig att lägga upp scheman för hur jag skulle bli bättre på det här eller starkare där. Har man gjort det vågar man lita på sig själv och man vågar ta den press som uppstår om man skulle lyckas. Att lära sig leva med den pressen och till och med tycka att den är skön, det är kanske det viktigaste jag försöker lära tjejerna.
– Ja, en av mina käpphästar är ju att hjärnan styr så mycket. Du måste lita på dig själv, tro på dig själv. Och tillit kommer genom att man vet att man gjort bra saker. Jag äter bra, ger kroppen energi, jag sover bra, tränar bra, varierat och rätt, jag följer min plan. Nu pratar vi framför allt om lite äldre spelare. Men att tänka rätt är en träningssak: att tänka igenom en situation innan den har hänt och att våga stå där och ta plats. För har du lyckats en gång får du garanterat press på dig att du ska lyckas igen. Då är det kanske lätt att istället ställa sig i mitten eller sist i ledet där du inte riskerar att misslyckas. Det är mycket upp till dig själv. Du spelar visserligen i en lagsport, men är samtidigt – kanske damhockeyspelare framför allt – en ensamidrottare på ett sätt. Jag kände mig alltid som det, jag tränade enormt mycket på egen hand. Jag fick lita på att jag gjorde det jag kunde och gjorde extrapassen, pratade med folk som kunde hjälpa mig att lägga upp scheman för hur jag skulle bli bättre på det här eller starkare där. Har man gjort det vågar man lita på sig själv och man vågar ta den press som uppstår om man skulle lyckas. Att lära sig leva med den pressen och till och med tycka att den är skön, det är kanske det viktigaste jag försöker lära tjejerna.
Anders Simonsen
