RANKING: Fem hockeygymnasium där vardagen ger dig ett försprång

Det är lätt att stirra sig blind på vilka spelare ett hockeygymnasium har utvecklat, hur många som tagit sig till SHL eller vilka som blivit NHL-draftade. Men det finns en annan fråga som jag tycker är minst lika viktig när en 15–16-åring ska flytta hemifrån: Hur ser livet faktiskt ut när träningen är slut?

Att välja hockeygymnasium handlar om betydligt mer än att välja rätt hockeyklubb.

För många ungdomar innebär det att man för första gången ska flytta hemifrån. Plötsligt ska man sköta skolan, laga mat, handla, tvätta, återhämta sig och samtidigt försöka prestera på en hög nivå inom hockeyn.

Det är en ganska stor omställning för en 16-åring.

Därför har jag den här gången valt att ranka hockeygymnasierna utifrån ett helt annat perspektiv än tidigare. Jag har tittat på hur vardagen fungerar. Boende, skolmiljö, avstånd till ishallen, träningsmöjligheter, gym, mat och möjligheten att få ihop livet utanför hockeyn.

För mig är det här otroligt viktiga faktorer.

Jag tror nämligen att många underskattar värdet av en enkel vardag. Att kunna cykla till skolan, gå till ishallen och slippa lägga en massa tid på transporter. Att kunna träna, äta, återhämta sig och samtidigt ha energi över till att faktiskt vara tonåring.

Jag har också alltid föredragit lite mindre städer när det kommer till hockeygymnasier. Inte för att stora städer automatiskt är sämre, utan för att jag tror att det kan vara en fördel att få jobba på lite i skymundan.

Skola, träning, hem och kompisar. Inte så mycket mer komplicerat än så.

Det är inte säkert att en sådan miljö passar alla, men för mig gjorde den det.

Och det är viktigt att vara tydlig med en sak redan från början: Det här är min personliga ranking. Inte en objektiv sanning om vilka hockeygymnasier som är bäst.

Här är de fem miljöer jag själv hade tittat lite extra på om jag som 16-åring skulle flytta hemifrån i dag.

1. Skellefteå AIK – en vardag jag själv vet fungerar

Jag är säkert lite färgad här. Skellefteå är trots allt hockeygymnasiet jag själv valde när jag flyttade 120 mil hemifrån som tonåring.

Men det är också därför jag känner att jag kan uttala mig om miljön.

För mig var Skellefteå i princip allt jag kunde önska mig.

Det var en lagom stor stad där hockeyn hade en väldigt naturlig plats i vardagen. Jag kunde ta mig mellan boendet, skolan och ishallen utan att behöva planera halva dagen.

Allting fanns inom rimligt avstånd och det gjorde att jag kunde lägga min energi på det jag faktiskt var där för.

Att utvecklas som hockeyspelare, klara skolan och växa som människa.

Träningsmöjligheterna var fantastiska och jag upplevde att hela miljön präglades av en professionalism som gjorde det enkelt att göra rätt saker.

Det fanns heller inte särskilt mycket som distraherade mig. Man gick till skolan, tränade, umgicks med kompisarna och jobbade vidare.

Precis den vardag jag själv tror är bra för många unga hockeyspelare.

Men det finns en tydlig nackdel.

Avståndet hem.

För mig innebar det att flytta väldigt långt från familjen. Och det ska man absolut inte underskatta när man bara är 15–16 år.

Det är inte alla som är redo för det. Och det behöver man inte heller vara.

Dessutom innebär det geografiska läget längre bortaresor under säsongen, även om just de resorna också kan bli några av de bästa minnena från juniortiden.

Skellefteå är min etta eftersom jag vet hur bra den här vardagen kan fungera. Men om jag hade känt minsta tveksamhet inför att flytta så långt hemifrån hade jag verkligen vägt in det innan jag bestämde mig.

2. Färjestad BK – förutsättningar i toppklass

Färjestad är ett av de alternativ som jag tycker är allra mest intressanta när man tittar på just vardagen.

Framför allt handlar det om närheten mellan boende och träningsmiljö.

Att kunna bo i direkt anslutning till ishallen är en enorm fördel för en ung hockeyspelare.

Det kanske låter som en liten detalj, men över tre gymnasieår blir det väldigt många timmar som man slipper lägga på att ta sig fram och tillbaka.

Och de timmarna kan vara guld värda.

Du kan få ihop träningen, skolan, maten och återhämtningen på ett betydligt smidigare sätt. Du behöver inte göra ett stort projekt av att ta dig till ishallen för att köra ett extra pass.

Sedan har Färjestad en träningsmiljö och en organisation som håller väldigt hög nivå.

Karlstad är dessutom en stad som jag tycker har en bra storlek. Det finns gott om saker att göra och ett ordentligt stadsliv, men samtidigt är det inte en storstad där allt behöver innebära långa transporter.

För mig är det en väldigt bra kombination.

Här får du en professionell hockeymiljö samtidigt som du har goda möjligheter att bygga en fungerande vardag utanför isen.

Det som sticker ut: Närheten till ishallen och möjligheten att få ihop hela träningsvardagen.

3. HV71 – hockeymöjligheter i en stad av lagom storlek

Jönköping är en stad som jag tycker hamnar någonstans mitt emellan det lilla och det stora.

Och just det ser jag som en fördel.

Det är en riktig hockeystad med ett stort engagemang kring HV71. Samtidigt finns det ett ordentligt utbud av sådant man behöver i vardagen, utan att det för den sakens skull behöver bli en storstadstillvaro.

Det jag framför allt gillar med HV71 är träningsförutsättningarna.

Med flera isytor i anslutning till föreningens verksamhet finns väldigt goda möjligheter att bedriva hockeyträning. För mig är tillgången till is och bra träningsytor en viktig faktor när man ska välja gymnasium.

Det ska vara enkelt att träna.

Jag gillar tanken på att kunna komma ner till ishallen och tillbringa stora delar av dagen där. Inte för att man måste, utan för att man vill.

HV71 är dessutom en professionell förening där det finns en tydlig struktur kring verksamheten, och min uppfattning är att skolgången fungerar bra.

Det finns förstås en del logistik att ta hänsyn till beroende på var man bor och går i skolan, men helheten är väldigt intressant.

För en 16-åring som vill ha en seriös hockeymiljö och samtidigt bo i en stad där det finns ett liv utanför hockeyn tycker jag att HV71 är ett starkt alternativ.

Det som sticker ut: Träningsmöjligheterna, hockeyintresset och balansen mellan stadsliv och hockeyvardag.

4. Leksands IF – här får hockeyn ta plats

Leksand är nästan själva definitionen av den typ av miljö som jag personligen gillar.

En mindre ort där hockeyn har en enorm betydelse och där stora delar av vardagen kretsar kring föreningen.

Det finns något väldigt tilltalande med det.

Du kommer dit för att spela hockey, gå i skolan och utvecklas. Du behöver inte lägga en massa energi på allt runt omkring.

Närheten mellan boende, skola och träningsmiljö är en stor del av det som gör Leksand intressant för mig.

Jag tror också att den typen av ort kan bidra till en väldigt fin sammanhållning mellan spelarna.

Man umgås, tränar och går igenom ungefär samma saker tillsammans. För många är det första gången man bor hemifrån och då kan det vara väldigt värdefullt att ha lagkamraterna nära.

Sedan ska man vara medveten om att Leksand är en liten ort.

För vissa kan det säkert kännas begränsande. Man kanske vill ha mer att göra på fritiden, fler människor att träffa och ett större utbud av aktiviteter.

Men för mig är det snarare en del av styrkan.

Jag tror att många unga spelare kan må bra av att få tre år där de slipper en massa distraktioner och kan fokusera på hockeyn, skolan och sina kompisar.

Det som sticker ut: Den lilla orten, hockeykulturen och möjligheten att få en lugn och sammanhållen vardag.

5. Luleå HF – lugnet och gemenskapen i norr

Luleå påminner mig på flera sätt om Skellefteå.

Jag mötte Luleå många gånger under min juniortid och fick en känsla för vilken typ av miljö det är.

Det är en stad där hockeyn betyder väldigt mycket och där det finns en stark kultur kring föreningen.

Jag gillar också att vardagen kan bli ganska okomplicerad.

Du har skolan, träningen, lagkamraterna och livet runt omkring. För mig är det en miljö där man kan få jobba på i lugn och ro utan att det händer en massa annat hela tiden.

Det finns något speciellt med hockeyn uppe i Norrland.

Jag upplever att det finns ett annat lugn, samtidigt som hockeyintresset är enormt.

Och jag tror verkligen att den miljön kan passa många unga spelare.

Sedan är det samma sak som med Skellefteå. Kommer man från södra Sverige är avståndet hem en faktor som man måste ta på allvar.

Det blir längre resor, färre spontana besök hos familjen och en ganska stor omställning.

Men jag vill också lyfta en sak som ibland glöms bort när man pratar om de långa bortaresorna.

Det är ofta under de där bussresorna som man bygger några av sina starkaste vänskaper.

Jag minns själv hur vi kunde sitta på bussen i timmar. Man spelade kort, skrattade, pratade om allt möjligt och lärde känna varandra på ett helt annat sätt.

Det är en del av juniortiden som jag verkligen värdesätter i dag.

Med de planerade förändringarna av arenamiljön finns dessutom förhoppningar om att träningsförutsättningarna ska bli ännu bättre framöver.

Luleå tar min femteplats tack vare kombinationen av hockeykultur, gemenskap och möjligheten att fokusera på sin utveckling.

Det som sticker ut: Hockeykulturen, lugnet och den starka gemenskapen.

Avslutning – välj en vardag, inte bara ett klubbmärke

Jag vill avsluta med ett råd till alla ungdomar och föräldrar som står inför valet av hockeygymnasium.

Om ni har förmånen att kunna välja mellan flera alternativ, sätt er ner tillsammans och skriv upp för- och nackdelarna.

På riktigt.

Hur långt är det hem? Hur ska boendet fungera? Hur tar man sig till skolan? Kan man cykla till ishallen? Hur löser man maten? Vilket stöd finns om man får hemlängtan eller om skolan blir tuff?

Och kanske viktigast av allt: I vilken miljö tror du att just du kommer att må bäst?

Jag tror att vi ibland gör det här valet lite mer komplicerat än vad det behöver vara. Vi tittar på klubbmärken, vilka som spelar i A-laget och vilka spelare som tagit sig vidare.

Men vi glömmer att det faktiskt är en tonåring som ska leva ett helt vanligt liv där också.

Det kommer förmodligen inte finnas något alternativ som passar som handen i handsken.

Alla miljöer har sina fördelar och nackdelar.

För mig har det alltid varit en stor fördel att slippa åka spårvagn, buss eller tåg till varje träning. Att kunna hoppa på cykeln, vara i ishallen på några minuter och sedan ta sig hem för att äta och vila.

Det låter kanske inte särskilt märkvärdigt.

Men under tre år betyder det väldigt mycket.

Och jag vill verkligen betona att det här är min personliga ranking utifrån vad jag själv värdesätter. Någon annan kanske trivs allra bäst i Göteborg eller Stockholm, med allt vad en större stad kan erbjuda. Då ska man absolut inte välja bort det bara för att jag tycker annorlunda.

Vi fungerar olika.

Det som var bäst för mig behöver inte vara bäst för dig.

Mitt råd är därför ganska enkelt: Välj inte bara det hockeygymnasium där du tror att du kan bli bäst på hockey. Välj också en plats där du tror att du kommer att trivas med livet.

För om vardagen fungerar, du mår bra och tycker att det är roligt att gå till ishallen varje dag, då har du redan gett dig själv väldigt bra förutsättningar att utvecklas.