Joakim Lindström fortsätter ha en fantastisk karriär och ibland tycker jag inte att han får den uppskattning han förtjänar. Trots han nått en ålder där så gott som alla börjar tappa lite i nivå fortsätter han vara en av de bästa spelarna i ligan år efter år.
Men, för att låna ett uttryck från en musiktävling: vann rätt spelare? Egentligen skulle jag skrivit den här artikeln innan priset delades ut, men av olika anledningar (läs: dåligt googlande) trodde jag priset skulle delas ut efter säsongens slut.
Ett av de grundläggande kriterierna, i alla fall för mig, är att spelaren ska vara mycket involverad i offensiven. Om vi tittar på hur stor del av lagets mål spelaren är inblandad i får vi följande:
Ser vi till totala poäng (G, 1A, 2A) hade Ryan Lasch högst delaktighet med strax under 35%, följt av Joakim Lindström och Aaron Palushaj. Utöver Lindström ser vi även hans kedjekamrater Lindholm och Möller.
Om vi enbart tittar på primära poäng (G, 1A) så toppar Joel Kellman följt av Elias Pettersson. Kellman och Komarek har haft bra säsonger och har onekligen varit värdefulla spelare för Karlskrona. Samtidigt får vi nog dra en gräns någonstans och här uppstår svårigheten i mest värdefulla spelare. Ska man premiera en spelare för att han inte hade draghjälp? Är Joakim Lindström då diskvalificerad? Personligen, och det här är fullständigt godtyckligt från min sida, så har inte Karlskrona eller de individuella spelarna nått tillräckligt höga nivåer. Hade Kellman tagit sig upp på 45-50 poäng hade jag nog fört ett annat resonemang.
Ytterligare sak att beakta är att Elias Pettersson missade 8 matcher, vilket rent procentuellt skadar hans delaktighet i lagets totala målskörd. Dock tycker jag inte det är tillräckligt många matcher för att på något sätt diskvalificera han från MVP-racet. Om något gör det hans delaktighet än mer imponerande.
Vi tittar på topp-10 i Game Score. (https://hockey-graphs.com/2016/07/13/measuring-single-game-productivity-an-introduction-to-game-score/) Kortfattat är Game Score en modell där vi matar in mål, första/andra-assist, skott på mål, målskillnad vid lika styrka, skottförsöksskillnad, utvisningar, tekningar och blockade skott, ger de olika vikter och får sedan ett värde.
Gränsen sattes vid 150 minuter för backar och 100 för forwards – därav Mursak och Liss. Nu har ingen av de spelat tillräckligt mycket för att, i min bok, kvalificera sig som MVP, men båda två har ändå fått mycket fina resultat.
Här tycker jag Elias Pettersson börjar stå ut – högst Game Score i ligan, trots relativt lite istid per match jämfört med flera andra i topp-10. Det skiljer cirka två minuter per match mellan Pettersson och Skellefteå-trion, till exempel.
Vi tar Game Score ett steg längre och jämför skillnaden mellan spelaren med högst Game Score internt och den med näst högst. Viss sållning förekommer, då jag bortser från Liss och Mursak i detta avseendet.
Skillnaden mellan Elias Pettersson och Andrew Calof är nästan 0.25 GS. Om vi ser endast till topplag (och bortser från Andreas Engqvists skadedrabbade säsong), så har vi egentligen bara Pettersson och Lasch som ligger högt över nästkommande lagmedlem.
Joakim Lindström har haft en mycket bra säsong och jag tycker inte han är ovärdig priset på något sätt, men jag har lite svårt att separera han från hans kedjekamrater. I en del avseenden är det svårt, rent siffermässigt, att stå ut från sina lagkamrater om man spelar i ett riktigt bra lag, för bra lag tenderar ha fler riktigt bra spelare. Samtidigt lyckas Pettersson absolut med det, trots att han spelat i ligans klart bästa lag.
Joakim Lindström är en bra kandidat och hade förmodligen varit med i min topp-5, men i slutändan tycker jag man kan göra ett riktigt starkt case för Elias Pettersson.
