Målvaktsspelet stjälpte Sverige
Sveriges målvakt Melker Thelin har varit en het snackis de senaste dagarna. Inte minst efter kvartsfinalen mot Lettland, där han stod för ett par tveksamma ingripanden och där ledningen valde att stoppa honom från att göra intervjuer efteråt.
Jag kan knappast säga att jag trodde att Magnus Hävelid skulle byta målvakt inför semifinalen mot Finland, det hade nästan varit anmärkningsvärt om han hade gjort det. Men med tanke på att Thelin haft en tuff turnering, att han var på plats 17 av 19 av målvakterna i turneringen vad gäller underliggande siffror inför matchen, så är det ganska anmärkningsvärt att han fått fortsatt förtroende i match efter match. Faktiskt helt obegripligt om jag ska vara ärlig.
I semifinalen mot Finland såg Björklövenkeepern åter skakig ut, nästan tagen av stundens allvar. Finlands 1–1 mål såg inte otagbart ut och vid 2–1 målet som blev borttaget på grund av offside ska han bara vara glad att han klarade sig från en ny dundertavla. Målet som skickade vidare Finland till final i förlängningen ska vi inte ens prata om, där måste han stänga längs med isen.
Målvaktsspelet i den här turneringen har varit det stora frågetecknet sedan öppningsmatchen mot Slovakien. I slutändan var det också det som stjälpte Sverige från att ta guld i den här turneringen.
Ren idioti
Nu låter jag som en bitter svensk för att vi förlorade den här semifinalen. Men nej, det är alldeles oavsett ren idioti att avgöra mästerskapmatcher med tre mot tre-spel. Det kommer jag alltid att tycka. Visst att det kan anses underhållande i en grundseriematch eller dylikt, men inte i ett mästerskap där vi spelar om medaljer.
Det blir bara pajigt och oseriöst, man hade lika bra kunnat dra lott om det i så fall.
Sedan förstår jag att det inte går att ha 20 minuters övertid i ett mästerskap av rent praktiska skäl, men tio minuter spel fem mot fem och sedan straffar vore mer rättvist.
Sveriges stjärnor blekast när det gällde som mest
Jag har flera gånger under det här mästerskapet lyft fram hur Sveriges stjärnor lyft sig i de viktiga lägena och lett laget när det behövts som allra mest. Men i semifinalen mot Finland var det alldeles för många av de tilltänkta stjärnorna som var bleka och tog semester i de två första perioderna. Visserligen lyfte sig en del i tredje, men det var inte nog.
Slut på bränsle, eller rentav bara tagna av stundens allvar och den maffiga NHL-arenans atmosfär? Kanske. Det är en fråga som de själva får svara på.
Jag kan bara konstatera att Sverige hade vunnit den här matchen om fler av de ledande spelarna hade spelat på sin normala nivå, så pass mycket bättre är Sverige än Finland. I stället var det andrakedjan med Victor Eklund som låg bakom det mesta offensivt för Sverige. Djurgårdstalangen skapade chanser på egen hand, byggde energi till laget och har överlag gjort ett riktigt bra mästerskap.
Otto ”Mindgames” Stenberg
Man måste bara älska Otto Stenberg. När jag pratade med honom igår inför matchen pratade han om hur mycket han älskar de här matcherna. Det är en sak att säga det – och en sak att visa det. För visa det kan man lätt säga att han gjorde mot Finland.
Först spelade han mindgames med den finske målvakten Petteri Rimpinen under ett powerbreak när han passade på att kolla hans balans genom att peta honom med klubban i knävecket. Sedan gick han ut och hängde ett klassavslut på Rimpinen tidigt i den andra perioden. Det var också samme Stenberg som kvitterade via en finsk spelare i powerplay. En av få forwards som kan vara stolt över sin insats mot Finland.
Otto Stenberg kollar balansen på finske målvakten.
&mdash>; Anton (@bolaniii9) 4, 2025