PERSSON: Frölunda ger mig guldvibbar

De har allt för att gå hela vägen

Jag tippade Frölunda som SM-guldvinnare inför det här slutspelet och så här efter 4–2 i matcher mot Timrå känner jag mig rätt bekväm med det tipset. Frölunda har imponerat på mig i den här matchserien och vinner kvartsfinalen fullt rättvist. Försvarsspelet har varit talande för Frölundas framgångar hela säsongen och i slutspelet har man vässat den biten ytterligare några snäpp. Det har varit en ruggig disciplin och Timrå och har haft sjukt svårt att göra mål.

Nu är det tidigt än, jag vet, men Frölunda ger mig vibbar av ett guldlag. Jag ser ett lag som spelar uppoffrande för varandra, ledartyper som visar vägen, juniorer som trycker på underifrån och till och med glänser, och framförallt ett sjukt bra försvarsspel.

Göteborgarna har två riktigt bra målvakter i Lasse Johansson och Tobias Normann, seriens kanske bästa backsida i mina ögon, ett starkt powerplay och offensiv stjärnglans i spelare som Linus Weissbach och Arttu Ruotsalainen. Då har jag inte ens nämnt huvudpersonen själv, Roger Rönnberg, som gjort det här förr och kommer gå över lik för att få det där sista SM-guldet.

Det finns faktiskt ganska mycket som talar för att Roger Rönnberg får det perfekta avslutet i Frölunda om några veckor.

Jokinens coachmiss

Spelmässigt har Timrå stått upp bra i den här matchserien mot Frölunda, men man har inte lyckats hittat sätt att göra mål mot ett försvarsstarkt och disciplinerat Frölunda. En stor anledning till att det tar slut i kvartsfinal är att Timrå inte fått ut max av sin berömda förstakedja med Filip Hållander, Oliver Kapanen och Jonathan Dahlén som alltså tillsammans bara mäktade med sex poäng i den här matchserien. Det är alltså ETT (!) mindre än vad Linus Weissbach gjort på egen hand i Frölunda.

Göteborgarnas fjärdekedja med Isac Born, Nicklas Lasu och Noah Hasa har stängt ner Timrås stjärnspelare i match efter match, men jag måste samtidigt ge en känga till Timrås tränare Olli Jokinen som borde ha sett det vi andra sett och matchat annorlunda. En annan stor anledning till att Timrå inte lyckades dra det här längre är spelet framför bägge målen, där man inte alls varit lika heta på gröten som sina motståndare. En tydligare attack mot mål hade gjort det betydligt svårare för Frölundas målvakter, men det har dessvärre varit lite för mycket utsida och "göra det snyggt" från Timrås sida.

Oroande för Frölunda

Det var i slutminuterna av den andra perioden som Timrås stjärncenter Anton Lander knätacklade Frölundas Jacob Peterson som blev liggandes. Efter en stund kunde Frölundacentern ta sig av isen med hjälp av medicinsk personal och Lander fick matchstraff för förseelsen. Matchstraffet i sig är inte mycket att orda om, den tar jäkligt olyckligt samtidigt som Peterson i sista sekund försöker dra undan benet och ser ut att fastna i isen just i tacklingsögonblicket. SHL har varit stenhårda mot kneeings tidigare och inget undantag här. Desto mer oroande för Frölunda om man skulle bli av med sin förstecenter i det här läget.

Normanns rån

Frölunda kom till spel utan Lasse Johansson som varit en jätte i matchserien. Men vad gör det när man har en så pass bra tvåa som Tobias Normann? Norrbaggen kom in och spikade igen fullständigt, men det var framförallt två räddningar som fastnade på näthinnan. Jag tänker förstås på räddningarna i den andra perioden. Först fullkomligt rånade han Timrås Oliver Kapanen på 1–1 i powerplay när han sträckte ut i en sidledsförflyttning och lyckades få dit stöten. Bara sekunder senare stod han för en ny vass räddning på Jonathan Dahléns avslut. Målvakterna är Frölundas absolut minsta problem, så mycket kan vi konstatera.

Rånade