LINKÖPING. LHC bröt den negativa trenden och tog säsongens första hemmaseger efter att ha besegrat HV71 med 4–1.
Hockeynews Mattias Persson var på plats i Saab Arena och plockade ut sina spaningar från derbyt.
✔ Han ska ingenstans ✔ Trenden bruten – nu kan de bara peka uppåt ✔ Sakerna som oroar med HV71 ✔ Det kan jag bara inte förstå
ANNONS
Trenden bruten – nu kan det bara peka uppåt
Efter fem raka förluster på hemmais kom äntligen trendbrottet för Linköping. Bortasegern mot Luleå hade redan antytt att något var på gång – ett lag som börjar komma samman, som jobbar åt samma håll och gör det man kommit överens om. Mot HV71 var det långt ifrån felfritt, 2–0 efter första perioden var snarare frukten av en Dichow-tavla och ett stenhårt Kovacs-skott än något spelmässigt övertag.
Men med resultatet i ryggen fick man hemmapubliken med sig och något att spela på. Framförallt tävlade man och visade upp en imponerande attityd, inte minst i tredje när HV71 pressade på för kvittering. Saab Arena hängde på och lyfte fram laget hela vägen till slutsignalen. Den här segern var så mycket mer än tre poäng, det var också en symbolisk markering om att man bestämt sig för att vända det här tillsammans med hela Linköping som stad. Det var långtifrån en perfekt insats, men nu har man i alla fall skaffat sig andrum och lite självförtroende att bygga vidare i från. Nu kan det egentligen bara peka uppåt.
Tre saker som oroar med HV71
Den här artikeln är exklusiv för dig med PLUS
Trenden bruten – nu kan det bara peka uppåt
Efter fem raka förluster på hemmais kom äntligen trendbrottet för Linköping. Bortasegern mot Luleå hade redan antytt att något var på gång – ett lag som börjar komma samman, som jobbar åt samma håll och gör det man kommit överens om. Mot HV71 var det långt ifrån felfritt, 2–0 efter första perioden var snarare frukten av en Dichow-tavla och ett stenhårt Kovacs-skott än något spelmässigt övertag.
Men med resultatet i ryggen fick man hemmapubliken med sig och något att spela på. Framförallt tävlade man och visade upp en imponerande attityd, inte minst i tredje när HV71 pressade på för kvittering. Saab Arena hängde på och lyfte fram laget hela vägen till slutsignalen. Den här segern var så mycket mer än tre poäng, det var också en symbolisk markering om att man bestämt sig för att vända det här tillsammans med hela Linköping som stad. Det var långtifrån en perfekt insats, men nu har man i alla fall skaffat sig andrum och lite självförtroende att bygga vidare i från. Nu kan det egentligen bara peka uppåt.
Tre saker som oroar med HV71
1. Måste börja ta betalt för sitt spelövertag HV71 har tagit kliv med pucken den här säsongen och spelar mer underhållande hockey. Problemet? Det blir alldeles för lite utdelning. Mot Linköping var man spelförande nästan hela matchen, men gång på gång rann anfallen ut i tomma intet eller slutade i kontringar bakåt. Just nu är det för mycket utsida och för lite insida, och fortsätter det så här riskerar det att bli en väldigt jobbig säsong.
2. Powerplayspelet Knappa 12 procent i powerplay – och det märks. Mot Linköping fick HV71 mängder av försök, men det gick återigen för långsamt och var för lättläst. Det saknas en dirigent av Joey LaLeggias typ, någon som både kan styra tempot och vara ett hot med skottet. Med Niklas Hansson och Axel Rindell blir det mest mellanmjölk och förutsägbart, vilket gör det enkelt för motståndarna att stänga ner.
3. Spetsspelarna måste börja ge lön för mödan HV71 har lagt många miljoner på sin trupp, men utdelningen är minst sagt mager. Just nu är det egentligen bara Riley Woods, Jonathan Ang och delvis Joona Luoto som kan få godkänt. Men var är Justin Kloos, Aleksi Heponiemi – och framför allt Lukas Rousek? Tjecken tjänar över 230 000 euro netto per säsong och gör i princip ingenting för tillfället. Att fortsätta ge honom chans efter chans blir svårt att motivera för övriga spelare. Här måste sportchef Björn Liljander agera, kanske genom att addera fysik – någon som kan ta sig in på de jobbiga ytorna och gröta in puckar framför mål. Det är på tok för lite av den varan i HV71 just nu.
Han ska ingenstans
Efter en inledning där han petats har ryktena om en flytt tagit fart, men i de senaste två matcherna har Johan Johnsson svarat med att ta chansen. Mot HV71 gjorde han sin kanske bästa match i LHC-tröjan: han checkade fast backarna, slet som en riktig jobbig jäkel och tog smarta beslut. I kedjan med ungtupparna Zion Nybeck och Oliver Johansson blev han det perfekta komplementet – tryggheten som gav dem utrymme att stå för fart och frenesi. Hade jag varit LHC hade jag varit tydlig mot både Johan och hans agent sagt: "Du ska ingenstans.".
Märkliga målvaktsbytet
Dichow stod för en tavla vid LHC:s 1–0 absolut, men på Robin Kovacs bomb från högra tekningscirkeln var han totalt chanslös. Därför kom det som en chock för mig när HV71 valde att plocka ut honom och sätta in Lassi Lehtinen inför period två. Dansken var en stor anledning till att HV71 överhuvudtaget vann mot Färjestad senast och har alltså räddat 6,36 mål över förväntat under sina senaste tre matcher. Han hade heller inte på något sätt en skakig match i övrigt mot Linköping som skulle göra ett målvaktsbyte befogat. Det är i så fall om Dichow på något sätt själv skulle ha signalerat att han ville bryta, men det har jag svårt att tro.
Nyförvärvet från Modo, Lassi Lehtinen, har varit direkt svag i säsongsinledningen och har varit helt korrekt petad de senaste matcherna. Nu såg han visserligen stabil ut efter inhoppet här idag, men jag har grymt svårt att förstå hur man tänkte här. Risken blir ju att du sänker Dichows självförtroende helt och hållet, samtidigt som du också kan ha två sargade målvakter framåt. Nej, det draget var väldigt märkligt för mig.
