PERSSON: Åtgärda det – då blir det toppstrid

Det är något ni måste rätta till, Brynäs

Målvaktsspelet har diskuterats flitigt i Brynäs den här säsongen – med viss rätt – men det som verkligen sticker ut är spelet framför det egna målet. Här brister Brynäs gång på gång. Man är för snälla, för veka, och det märks tydligt när motståndarna etablerar tryck. Även ikväll kostade det mål mot ett hungrigt Leksand.

Det ser ibland ut som tuppfäktning där framför kassen, med backar som står och petar snarare än att verkligen ta kamp. Här krävs en helt annan attityd: sätt dit kroppen, rensa framför målvakten och slå vakt om målet.

Går det inte att få nuvarande backbesättning att bli bättre i de delarna så måste Brynäs värva och ta in en fysisk och tung back. Får jag gissa ångrar sig nog sportchef Johan Alcén inte så lite över att han inte värvade NHL-meriterade Calvin De Haan före Rögle när han hade chansen. Han vore som klippt och skuren för att vara polis i det här Brynäsförsvaret.

All underliggande statistik pekar på att Brynäs faktiskt gör mycket rätt och att laget sannolikt kommer klättra i tabellen inom kort – men just det här området måste åtgärdas om man vill nå högre höjder än så här.

Dags att pudla – så fel vi hade

Det var många som sågade Brynäs värvning av Lucas Pettersson från Modo i somras. “Han kommer inte få spela.” “Vad ska ni med honom till?” lät det i både tidningar och sociala medier.

Men den Anaheim Ducks-draftade centern har gett svar på tal – med besked. Pettersson har varit en av Brynäs klart bästa spelare den här säsongen, och hans spel växer för varje match som går.

19-åringen från Örnsköldsvik har imponerat stort, och mot slutet har han även fått rejält med istid både i SHL och CHL. Den här kvällen spelade han dessutom i fint sällskap med Nicklas Bäckström samt fick chansen i powerplay – och tog verkligen tillvara på förtroendet. Pettersson klev fram och skickade in 2–0-målet från nära håll och visade att han inte är här för att be om ursäkt. Det var hans sjätte poäng i SHL den här säsongen.

Ibland är det bara att inse: vi vet faktiskt inte alltid bäst.

En gigant för Leksand

Anton Johansson i Leksand. Oj, oj, oj – säger jag bara. Jag har alltid tyckt att han varit bra, men i kväll var han en gigant ute på isen. Han ledde sitt lag både defensivt och offensivt, och hade dessutom ett par riktigt farliga lägen att själv hamna i målprotokollet.

Bland annat när han bröt in från kanten, lurade bort en Brynäsförsvarare och avslutade högt på Clara. Det där var en sekvens som visade allt man behöver veta om Johansson: mod, teknik och ett självförtroende som är på topp.

Man ska vara försiktig med stora ord, men jag undrar om vi inte har en framtida svensk storback på väg fram här. Han spelar med sån pondus och självklarhet, hanterar både de fysiska och offensiva delarna av spelet – och dessutom har han en riktigt bra bössa.

En riktig folkfest – men skippa trumman

Jag kan inte minnas senast jag gick i gång på ett Gävle/Dala-derby på det här sättet. Det var hett på läktarna, hett på isen, bra ishockey och en riktig folkfest. Så här en torsdagskväll i mörka och kalla oktober kan man knappast klaga på att jobba med SHL.

Det är precis det här man vill ha av ett derby: känslor, folkfest och kamp om varje centimeter. Det smällde i närkamperna, domarna fick fullt upp och publiken levde sig in i varje byte.

Mellan klackarna pågick en maktkamp, där båda kämpade om att vara mest högljudda. Ljudnivån nådde bitvis slutspelsklass, men framöver får ni gärna skippa trummorna, det hör inte hemma på läktarna i mina ögon.

På isen vägrade lagen vika ner sig. Brynäs tog ledningen, Leksand kämpade sig tillbaka och så rullade melodin så hela matchen igenom.

Ett derby värt namnet, helt enkelt. En sån där kväll som påminner om varför svensk hockey är som bäst när rivaliteten får bubbla, när det är känslorna som får styra.