Oddset fyller 40 år – när Oddsen sattes med papper och penna

Staffan Rehnström kommer ursprungligen från Kiruna men har bott i Stockholm i över 30 år. Den 1 mars 1996 tog han sina första steg inne på dåvarande Tipstjänst och tre år senare tog han klivet över till Oddset och sportspelen. Med ett stort sport- och spelintresse, hyfsade kunskaper i Excel och en viss matematisk blick klev han in i en yrkesroll som få utanför Svenska Spels fyra väggar hade någon större insyn i.

Oddssättare

I år är det 40 år sedan Oddset lanserades. Sedan starten 1986 har spelutbud, teknik och sättet att sätta odds förändrats i grunden. Staffan var inte med under de allra första åren, men har arbetat nära Oddset under en stor del av dess historia. När han började under 1990-talet såg arbetet helt annorlunda ut än vad det gör idag.

Internet var så här långt ingen självklarhet. Information kom från tidningar, idrottsförbund, kontakter och de oddsförslag som fanns att tillgå kom från ett fåtal erfarna kollegor.

Kaffet sattes på och sedan började diskussionen.
Napoli mot Fiorentina.
Vem ska vara favoriten?
Hur stor ska favoriten vara?

Vad betydde hemmaplan, dagsformen och de senaste resultaten? Förslag och resonemang ställdes mot varandra tills Staffan och Putte fattade sina beslut.
– Det var ett hantverk, vi satt och stötte och blötte. Vad kommer våra spelare att tycka om oddsen? Vad vet vi, och vad vet spelarna som inte vi vet? Det var verkligen ett hantverk och det tog tid, berättar Staffan.

Det kritiska momentet

När diskussionen var klar återstod det minst sagt mödosamma arbetet med att knappa in allt manuellt. Ett felvänt lag eller en felaktig kod kunde därför få stora konsekvenser. Noggrannheten var därför minst lika viktig som sportkunskapen.

Runt sjutiden, när de flesta andra knappt hade påbörjat sin arbetsdag, var det dags att skicka materialet vidare till Strålfors. Via fax skickade Staffan och Putte över sina handknackade odds och i Strålfors påbörjades tryckningen av hundratusentals programblad. Snart skulle bladen finnas hos ombud från Kiruna i norr till Skåne i söder, där kunderna väntade med spänning.
– Folk stod hos ombuden och väntade på programmet. Det var viktigare än kvällstidningen, berättar Staffan.

Att trycka på knappen var det mest kritiska momentet.
– När vi hade tryckt på knappen till Strålfors var det helt klart som nervigast. Då var det liksom: ”This is it”. Det finns ingen väg tillbaka, nu kör vi.

På den här tiden gick oddsen inte att ändra och matcher kunde inte stängas när ny information nådde dagens ljus. Ett odds som sattes på måndagsmorgonen kunde ligga kvar till en match på torsdagskvällen. Under tiden hann spelarna läsa på, upptäcka skador i truppen eller se hur vädret förändrade ett lags förutsättningar.

På kontoret i Sundbyberg såg de två oddssättarna hur pengarna kom in. Siffrorna kunde lysa rött på skärmen, men ibland fanns inget mer att göra än att följa matchen och hoppas.
– Du kunde aldrig släppa det. Det var en livsstil.

Någon vet alltid mer

Den viktigaste egenskapen var enligt Staffan inte att kunna rabbla flest resultat. Sportkunskap i all ära men den verkliga svårigheten låg i att förstå vilken information som betydde något – och hur marknaden skulle reagera.
– Svårigheten var att värdera informationen. Du kan sitta med en massa information men det handlar om att kunna värdera den. Framför allt att värdera: Vad kommer spelarna att göra? Vad kommer de tycka? Vilken kant kommer de att spela på?

Ju smalare sporten var, desto större kunde informationsövertaget bli. En frånvarande nyckelspelare i bandy, ett skyfall inför avspark eller uppgifter från en kontakt nära ett lag kunde flytta hela bedömningen. Därför blev ödmjukheten central.
– Man behövde alltid tänka: Det finns alltid någon som vet mer än du.

Staffan återkommer till samma ledord när han beskriver vilka oddssättare som riskerade att hamna fel.
– Ödmjukhet. Du kunde inte slå dig för bröstet och säga: ”Jag kan det här, det är inga problem att sätta odds”. Då var man riktigt illa ute.

Den kostsamma läxan

Ett av de tydligaste minnena kommer från 1999. Staffan hade inte hunnit arbeta som oddssättare länge när gruppen lagt oddsen för högt på flera norska matcher. Samtidigt gick resultaten spelarnas väg. Favorit efter favorit vann sin respektive match.
– Det var brutalt. Spelarna hade lilla julafton den helgen. Man vågade knappt gå till jobbet måndagen därpå.

I dag kan han skratta åt minnet. Men då följde krismöten och en hård läxa – den som sätter norska odds från Sverige kommer aldrig känna marknaden lika väl som den som följer lagen på nära håll.

Utan att gå in på hur stora förlusterna blev så beskrivs de som enorma. Resultatet blev däremot ett argument för ett tätare samarbete med andra nordiska och europeiska spelbolag. Matchinformation och senare även odds började delas över gränserna.

Det var ett tidigt steg mot den sammankopplade marknad som finns i dag.

Jubel när favoriten föll

Trots tidiga morgnar, långa veckor och nervösa kvällar är det glädjen Staffan främst minns. Oddssättarna följde matcherna tillsammans och levde med varje resultat. Ibland kunde de sitta kvar på kontoret med pizza medan en bandymatch avgjordes.
– Vi skrek och jublade medan vi satt och käkade pizza, när något resultat gick vår väg.

Rollen som oddssättare kunde också skapa rätt så märkliga lojaliteter. Under OS 2002 satt Staffan i soffan när Sverige föll mot Vitryssland efter Tommy Salos omtalade missräkning. Som svensk supporter såg han ett fiasko, som oddssättare såg han samtidigt vad resultatet innebar för böckerna.
– Sverige torskade, men jag kunde sitta och le lite grann i soffan. Fan, det här var riktigt bra för oss.

Från hantverk till dagens globala marknad

I dag är året 2026. Teknikens framsteg förändrade till slut själva yrket. Där oddssättarna tidigare skapade ett pris från grunden följer dagens spelbolag en stor internationell marknad där oddsen rör sig när information och pengar kommer in. Staffan beskriver det som att arbetet gått från oddssättning till riskhantering.
– Det är som en aktiemarknad, man balanserar en bok. Det gamla hantverket är borta.

Staffan tvekar inte en sekund när han får frågan om det var bättre förr.
– Det var roligare. Trots tidiga morgnar, sena kvällar och ångest när pengarna bara flöt på. Vi hade så jäkla roligt! Vi var som ett gäng grabbar i ett omklädningsrum.

När Oddset nu fyller 40 år är det mesta förändrat. Skärmarna är snabbare, uppkopplingen är direkt och informationsflödet är större än någonsin. Besluten kan justeras på bara några sekunder men ändå finns samma grundfråga kvar som Staffan och Putte ställde över de tomma bladen en tidig morgon för 30 år sedan.

Vad vet vi, och vad vet spelarna som vi ännu inte vet?