Nya kraven i LHC: "Ingen som sagt emot"

Linköping gör ännu en omstart. 

Det var tänkt att Klas Östman skulle vara tränaren som ledde LHC framåt, men fick sparken i sitt fjärde år i klubben. Han förde dem till en sjätteplats 2023/24, men efter en tung start ifjol byttes han ut. LHC har alltjämt bara gått till slutspel en gång de senaste sju åren.

Istället för att hota om SM-guld har man prenumererat på plats elva och tolv år efter år. Något som Mikael Håkanson vet mycket väl – han har följt sitt gamla lag noga. Han var ju själv med på isen under glansdagarna när LHC var ett topplag och bland annat gick till två raka SM-finaler, 2007 och 2008, som förlorades mot HV71 och Modo. 

– De klubbar man spelat för, de klubbarna följer jag lite extra. Cluben har varit på mig ett par år, säger den tidigare Bern- och DIF-tränaren, som nu står inför första säsongen som huvudansvarig för ett lag.

Att bli huvudtränare, hur ser du på det?

– Såklart är jag oerhört tacksam över att de ville gå med mig. Lite smånervös också, så är det nog för alla tränare. 

Har du haft planer på att ta det här steget?

– Jag kommer med öppet sinne, men vet också vad vill jag göra. Under tio år så har man haft sina tankar. Under åren jag varit utomlands har det varit lockat mer och mer, var man står i sitt ledarskap. Det är få förunnat att få chansen, 

Några särskilda detaljer?

– Det är så stort, hela apparaten. Dels är man chef över många spelare, chef för de andra ledarna också. Materialarna, hur man får ihop gruppen, vilka mål man ska ha. 

Varför Linköping haft så svårt att nå sin potential är lite av en fråga han duckar för. Han vill inte recensera och tycka till utåt om prestationerna. Han har också undvikit att gå in för mycket på det som varit, säger han.

– Jag vet inte och vill inte veta heller. Jag kommer med öppet sinne, är villig att ta ett steg, lära mig saker. För mig är det första, vad vill klubben, organisationen? Vi ska hitta gemensamt vad vi står för, det är superviktigt. Värderingar, beteenden – det är grunden. Där vill jag lära känna spelarna, hur de tar till sig feedback, säger Mikael Håkanson, som under intervjun återkommer till just de mjuka värdena som fundamentala i att hitta framgång på isen.

– Visionen handlar om att ta steg, att se till att man har stan bakom sig, man ska spela med hjärta och ödmjukhet, uppträda bra vid sidan om. Vara en bra människa helt enkelt. Utifrån det – spela för klubbmärket, säger Håkanson. 

Vad gjorde LHC så bra där när man var en huvudutmanare om SM-guldet 2005–10?

– Jättemånga olika saker. Det var nya arenan, Johan Hemlin (då sportchef) fick ihop det, vi hade bra spelare. Det som var i fokus var ”Vad vill du, var ska du?”. Vi hade en grupp som drev det dagliga, med extremt många bra spelare. Så är det i alla lag. Vilka följer man? Sen vill man ju vinna, det gjorde vi inte. 

Bland de ledande spelarna från den tiden finns nu han själv, Tony Mårtensson (som assisterande sportchef) och Magnus Johansson (som ny assisterande tränare) i klubben. 

Mårtensson har jobbat sig upp genom Almtuna, men Magnus Johansson är helt färsk i den nya rollen och har förutom ett enda år (2015/16) inte jobbat alls inom elithockeyn förrän nu. 

– Jag tycker att både Tony och ”Mange” var bland Sveriges bästa spelare, de var målmedvetna, de sade kanske inte mest när de spelade men gjorde bra saker, stod för bra beteenden. Tony har tagit med sig det i sitt ledarskap. Samma med Mange, han hade många styrkor som lagkapten. Han är ”topp, topp” däruppe. Alltid trygg, för sig på ett jäkla bra sätt och extremt driven, säger Mikael Håkanson. 

Men bland de mjuka värdena har Håkanson dock översett en konkret förändring, där man gjort om försäsongsträningen. Mer is, mer fys och mer uppföljning.

– Du blir bra på det du tränar, så hur är förberedelserna? Orkar du träna och ibland spela tre dagar i veckan? Hur ser nästa vecka ut? Jag vet hur Frölunda och alla lag, jobbet de lägger ner. Jag vet vad vi gjorde i Djurgården och att det får effekt. Sen får du väl intervjua mig efter några träningsmatcher och fråga hur jag tycker det ser ut, haha. Men jag tror att med vissa grundkrav kring beteenden så blir det enkelt och roligt för alla. Själv är jag uppvuxen med det sedan jag var 16-17 år, säger Musse Håkanson. 

Han har även haft samtal med spelarna om vad som väntar. 

– Det har varit givande, de känner väl att de fått med sig publiken, och vill ge något tillbaka. Sen är det en sak att säga det, men sen får man se hur det är i den dagliga verksamheten. Orkar vi pusha när det går tungt? Men utan säga för mycket om samtalen så är spelarna med på tåget. 

Är det hårdare krav nu alltså?

– Jag kommer med en kravbild, det är ingen som sagt emot. Spelarna säger ju i samtalen att de vill vara med och tävla. Det ska bli intressant. 

Förutom sina år i Linköping har Håkanson även en stark koppling till Djurgården, både som assisterande tränare och som spelare – han hade en stor del i SM-guldet 2000, inte minst.

Han ser fram emot att komma tillbaka till Hovet nu. 

– Man har bra minnen som spelare och ledare, och det är alltid bra tryck därinne. Det gäller att orka stå emot. Men alltid roligt att spela där.

Vad gäller att Djurgården nu spelar i SHL, säger han:

– Nånstans förtjänar man över tid att vara där man ska vara. Gör man bra saker i förningen så blir det bra till slut. Till slut så hamnar man där man förtjänat.