Ny roll, ny vardag – i herrhockeyn: "Känner stöd"

När säsongen 2025/26 avslutades satte Amanda Johansson punkt för sin aktiva spelarkarriär. Den gångna säsongen representerade hon Tidaholms HF i division 3 och lånades dessutom ut till HV71, där det blev sju matcher i SDHL.

Därefter började hon undersöka möjligheterna att ta nästa steg inom hockeyn och skickade ut intresseförfrågningar till flera klubbar runt om i landet för att höra om de var i behov av en målvaktstränare. Responsen lät inte vänta på sig.

– När Vimmerby svarade var de väldigt intresserade av mig, och då blev jag såklart intresserad av dem också. Det är ändå en klubb i allsvenskan, säger Amanda.

Efter ett telefonsamtal med klubben reste Amanda till Vimmerby för att träffa representanter från föreningen. Väl på plats kändes allt rätt direkt.

– Vi satt i ett längre möte och pratade om jobbet och verksamheten. Redan där kändes det som att allt föll på plats, och i princip var vi överens om ett kontrakt. Det gick rätt fort, men det kändes väldigt rätt hela vägen.

Det fanns även intresse från klubbar i Hockeyettan, men det var Vimmerby som helt klart lockade mest.

Trivs redan i sin nya hockeyvardag

Den första tiden i Vimmerby har varit precis så bra som Amanda hoppades på. I klubben kommer hon att träna herrlagets målvakter: Tomas Rydén och Isak Sörqvist.

– Den har varit jättebra. Allt från de första mötena har känts toppen. Jag har blivit hur välkomnad som helst. De var väldigt tydliga med att de vill att man ska ha ett hjärta för Vimmerby, och det får man väldigt lätt när det är så familjärt.

Hennes egen erfarenhet som målvakt tror hon kommer att vara en stor tillgång i det nya jobbet.

– Mycket av mina erfarenheter kommer jag att kunna använda. Jag vet själv hur det känns att stå där och ha den pressen på sig hela tiden. Jag har ändå spelat på hög nivå under flera år och vet hur man kan hantera vissa tankar och känslor. Förhoppningsvis kan jag vara ett bra stöd för de målvakter som jag kommer att jobba med.

Under den kommande säsongen kommer Amanda att arbeta 80 procent för Vimmerby. 

– Jag kommer att ha ett annat jobb också, men primärt kommer jag att vara i Vimmerby. Det är där mitt fokus ligger. Det andra jobbet får jag ta lite som det kommer. Behöver de hjälp kan jag ställa upp, men annars är det Vimmerby som gäller.

"Vad fan har man gjort?"

Att kliva in i en tränarroll är något Amanda ser fram emot, men att lämna spelarkarriären bakom sig väcker samtidigt många känslor.

– Det är väldigt blandade tankar faktiskt. Allt från att tänka ”vad fan har man gjort, ska jag verkligen sluta?” till att känna en helt annan känsla inför en säsong. Som spelare är man alltid lite nervös och funderar på hur man själv ska prestera och om man är så vältränad som man kan vara. Nu känner jag ett annat lugn på ett sätt, och det trivs jag väldigt bra med.

Samtidigt menar hon att beslutet att lägga av också grundar sig i kroppens förutsättningar.

– Framför allt känner jag att kroppen kanske inte skulle kunna vara där jag vill att den ska vara om jag hade fortsatt spela. Därför känns det annorlunda när säsongen närmar sig. Det finns en annan typ av förväntan nu.

Att fatta beslutet att avsluta spelarkarriären var dock långt ifrån enkelt.

– Det var ett jättesvårt beslut. Men kroppen mår inte särskilt bra. Jag har ont i princip varje dag och det påverkar allt. Jag kan ha svårt att göra vanliga saker.

Hon förklarar att hon alltid ställt höga krav på sig själv som spelare och att det till slut blev svårt att se en framtid på isen.

– Kan jag inte göra de sakerna ordentligt känner jag inte heller att jag kan prestera på hockeyn till 110 procent, vilket är vad jag alltid vill göra. När möjligheten i Vimmerby dök upp blev beslutet lite lättare. Då visste jag att jag fortfarande skulle få vara kvar inom hockeyn och inte behöva släppa den helt.

Samtidigt är tränaryrket något som lockat länge.

– Jag har egentligen alltid tänkt att jag vill bli tränare när spelarkarriären är över. Så på det sättet känns det som ett naturligt steg att gå över till tränarsidan. Men att faktiskt sluta spela själv – det var den svåra delen.

Låter inte hatet påverka henne

Att som kvinna kliva in i en tränarroll på herrsidan är fortfarande ovanligt inom svensk hockey. Amanda berättar dock att mottagandet hittills har varit övervägande positivt.

– Hittills har det nästan bara varit positiva reaktioner, vilket jag är väldigt tacksam för. Sedan vet man att det alltid finns några som kanske inte är så insatta i min bakgrund eller vilka erfarenheter jag har. Då kan det komma kommentarer om varför jag ska vara i herrhockeyn eller vad jag har att bidra med. Men det är ingenting som jag bryr mig om.

Hon menar att erfarenheterna från den egna spelarkarriären har gjort henne van vid den typen av kommentarer.

– Jag har spelat med killar under så lång tid att jag har hört en hel del. Därför tar jag inte åt mig särskilt mycket av sådant.

Under åren som spelare på herrsidan har hon fått lära sig att hantera både fördomar och ifrågasättanden, men hon betonar samtidigt att stödet från lagkamrater och ledare alltid varit starkt.

– Jag har trivts jättebra. Visst har det kommit någon dum kommentar här och där, men det har aldrig varit från mitt eget lag. Där har jag alltid känt att de stått bakom mig och visat sitt stöd.

Samma känsla har hon fått i Vimmerby.

– Vi har pratat om det i ledarstaben och jag känner att de står bakom mig till hundra procent. Om någon skulle komma med negativa kommentarer eller tycka att jag inte hör hemma här så vet jag att klubben stöttar mig. De har tagit in mig för att de tycker att jag har de erfarenheter och kunskaper som krävs för jobbet.

Kontraktet med Amanda är skrivet över en säsong.