Centerns tidiga hockeyår spenderades i moderklubben Hanviken SK. Han och hans två bröder som också spelade hockey, blev skjutsade kring Stockholm för tidiga knattematcher på helgmorgnarna.
– Det har mamma och pappa alltid gjort med glädje trots att dom måste varit helt slut efter en arbetsvecka, säger Nordström.
Som många hockeyföräldrar har de lagt mycket pengar på hockeyutrustning och alla andra utgifter som kommer med sporten. Att det inte är gratis att spela hockey märkte Joakim, liksom många andra barn, när han blev äldre.
De flesta hockeyfamiljer delar liknande minnen. En bil fylld med utrustning, Markoolio spelandes i högtalarna, syskontjafs eller skoj i baksätet. Några gyllene år av kaffe-och-korv-frosseri för föräldrar och syskon på rinkar runt om i landet. År av konstant kvarglömda suspar, omaka strumpor och tonårssvett.
Joakim berättar att vikten av föräldrar-taxin och deras finansiella stöd bleknar i jämförelse med deras emotionella stöd. I både med- och motgång har de varit där och peppat. Oavsett om det gått bra eller dåligt så har dom alltid varit positiva.
– Från början handlade det bara om att ha kul på isen så dom har aldrig pushat mig för hårt, tvingat mig att träna eller skällt på mig om jag spelat dåligt. Enda gångerna jag fått skäll är när jag misskötte mig på isen som liten knatte. Om jag uppförde mig osportsligt eller varit en dålig lagkamrat.
Som grabb var Peter Forsberg en av hans stora idoler. Men den spelare han såg upp till mest var Daniel Alfredsson.
– Varje dag efter skolan skyndade jag mig hem för att skjuta puckar på skottrampen för att kunna skjuta lika bra som Daniel. Sen var det otroligt coolt att han var lagkapten.
De kommande åren klättrade Nordström inom AIK från J18 till SHL. I draften 2010 blev han tingad av Blackhawks i tredje rundan, som 90:e spelare totalt.
Liksom många nyblivna NHL-spelare fick han stundtals spendera rookietiden i AHL. Under säsongen 14-15 fick Nordström själv kaptensansvar för Rockford IceHogs trots att han spelade 38 matcher i NHL.
Idoliseringen av Alfredssons kaptensskap blev äntligen hans egna verklighet.
Inför säsongen 15/16, kort efter att han hade fått sitt namn ingraverat på Stanley Cup-pokalen med Chicago Blackhawks, blev han trejdad till Carolina Hurricanes. Trejden var ett måste för Chicago som annars hade gått över NHL:s lönetak.
– En sak som jag inte tror folk tänker på är hur mycket business det verkligen är i NHL. En trejd kan ju hända när som helst och då går det fort. Du kan behöva infinna dig hos din nya klubb, i din nya stad redan dagen efter du blivit meddelad att du blivit bortbytt. Har man familj och barn som måste byta skola, säga hejdå till kompisarna och skaffa ny bekantskapskrets är det nog inte helt enkelt. Men så är det bara, det är en del av jobbet också så man är medveten om att det kan hända.
North Carolina är känt för att vara landsledande i tillverkan av sötpotatis och julgranar och för att i genomsnitt träffas av en orkan var 3,44:e år. För svenska hockeyfans är Carolina Hurricanes känd för deras trupp av svenska talanger som Elias Lindholm, Victor Rask, Marcus Kruger, Klas Dahlbeck och Lucas Wallmark.
– Jag har haft tur med att ha många svenska lagkompisar både i Chicago och nu i Carolina. Det blir att man hänger väldigt mycket utanför hockeyn, med middagar och andra saker som får tiden att gå. De flesta av oss är singlar så vi har blivit som en familj här i USA och umgås även mycket på somrarna hemma i Sverige också.
Vardagslivet under säsong har lågt tempo då man oftast är trött efter matcher och resor. Det blir mycket TV-serietittande och Marabou-smaskande på soffan för att varva ner.
Utanför isen tror Jocke att hans vänner skulle beskriva honom som målinriktad, ganska lugn och omtänksam. Egenskaper som han tror unnat honom som hockeyspelare.
– Alla som blir duktiga i sin bransch är drivna och målinriktade, så att jag alltid har haft drivet att försöka utvecklas som hockeyspelare gör att jag är där jag är i dag.
Andra karaktärsdrag han själv inte nämner är hans otroliga ödmjukhet, humor, och en vänlighet som sitter in i benmärgen. Han är precis lika inspirerande på isen som utanför. Någonstans i Sverige eller USA sitter det antagligen en grabb eller tjej som ser upp till honom, så som han för några år sedan såg upp till Foppa och Alfredsson.
Till det påståendet svarar han:
– Mitt viktigaste tips för att bli bra är att ha kärlek för sporten. Jag tycker att det är otroligt viktigt att man har roligt. Det är ju därför man börjar med hockey och idrott generellt. Det får man aldrig glömma. Det är så mycket tid och energi man lägger ned. Många uppoffringar som görs så att ha kul är viktigast, annars orkar man inte hålla på.
Carolina Hurricanes är fortfarande på jakt efter slutspelsplats. Efter en fullspäckad säsong, då de i genomsnitt spelar tre-fyra matcher i veckan runt om i hela USA och Kanada, vänder sig Jocke till landet han kallar hem.
I Stockholm väntar vardagsträning och golf för att hålla sig i form, men också familj och vänner, midsommar och kräftskivor - allt vad svensk sommar innebär.
Felicia Weerén
