30. Rasmus Dahlin får flest Norris-röster av de svenska backarna
De tidiga 90-talisterna har minst sagt varit en gyllene kull när det kommer till svenska backar . Erik Karlsson har vunnit Norris Trophy tre gånger medan Victor Hedman kammade hem priset 2018 och totalt har varit finalist sex gånger.
Bakom dem finns flera killar födda under 90-talets första hälft som högt i omröstningen till priset som bästa back, såsom Hampus Lindholm (fyra), John Klingberg (sexa två gånger om), Oliver Ekman-Larsson (sjua) och Mattias Ekholm (tia).
Så sent som i våras så blev Hedman sexa och Ekholm tolva.
Nu är det dags för det slutgiltiga tronskiftet. När Norris-omröstningen 2025 summeras kommer Rasmus Dahlin vara den svenska back som kammat ihop flest poäng. Tvåa kommer för övrigt en annan kille ur nästa våg vara, nämligen Gustav Forsling (född 1996, och nia om omröstningen senast).
29. Victor Hedman slutar INTE topp tio i Norris-omröstningen
Låt oss ligga kvar vid Norris-spekulationer. Victor Hedman har ett enormt imponerande facit när det gäller omröstningar till priset som bästa back.
Han har slutat topp tio i Norris-omröstningen nio av de senaste elva säsongerna, inklusive sex raka finalplatser från 2017 till 2022.
Efter att 2023 ha missat topp tio för första gången sedan 2015 så var han tillbaka där igen i våras, då hansom sagt slutade på en sjätteplats i omröstningen.
Hedman har goda möjligheter till en bra säsong då Ryan McDonagh är tillbaka och kan ta några av de defensiva minuterna från honom, men med ett Tampa-powerplay som säkert kan famla lite i början när man ska vänja sig vid att existera utan Steven Stamkos kan vi förutspå en dipp produktion . Framför allt finns det en sylvass konkurrens från nästa våg av ypperligt skicklig backar, alltmedan Hedman faktiskt fyller 34 i december och får kämpa mot tidens tand.
Så i tuff konkurrens räcker det inte till en tionde topp tio-plats.
28. Joel Eriksson-Ek blir NHL:s näste ”mest underskattade spelare”
Att tala om att spelare är underskattade är en marig koncept, då de så fort som de omnämnts i det sammanhanget på ett par plattformar med tillräcklig pondus och räckvidd i princip inte är det längre.
Lex. Aleksander Barkov, som folk gärna kallade NHL:s mest underskattade spelare i vad som var åtminstone ett halvt decennium. Den logiken går inte ihop.
Men om vi nu ändå ska ägna oss åt denna luriga konstart så känns det som något av en svensk disciplin. Killar som Loui Eriksson, Nicklas Bäckström och Mikael Backlund har alla nämnts i det här sammanhanget.
Min projektion är att ni kommer få höra minst en etablerad nordamerikansk tyckare omnämna Joel Eriksson-Ek som ligans mest underskattade spelare.
Och kanske ligger det något i det? Så mycket talas det inte om honom fast han kan hänga 30 mål samtidigt som han är en av ligans bästa tvåvägscentrar – och dessutom en retsticka på en sådan nivå som vi tyvärr inte ser så ofta längre.
27. Timothy Liljegren blir trejdad…
I ett Maple Leafs som MÅSTE nå framgång snarast så kan det helt enkelt inte finnas någon tid kvar till tålamod. Backsidan har biffats till rejält med värvningar av Jani Hakanpää, Christopher Tanev och Oliver Ekman-Larsson. Oliver är för övrigt den lättaste spelaren i Leafs-försvaret med bara (?) 87 kilo.
Min gissning är dock att lagledningen faktiskt kommer att inse att det saknas lite spelskicklighet och att vill levla upp backsidan. För att hämta in spelaren jag har i åtanke kommer det krävas ett rejält paket som skulle kunna innehålla Liljegren, som verkar riskera att hamna utanför laget i starten på säsongen. Jag tror att spelaren de kommer gå efter är…
26. ...mot Rasmus Andersson
Sheriffen, som Mark Giordano kallade honom när han kom upp i Calgary och valsade runt utan ett bekymmer i världen, skulle passa perfekt i tryckkokaren i The Big Smoke. Andersson har ett inneboende jävlar anamma, en oräddhet och en god skopa malmöitisk skärpa som skulle hjälpa honom att hantera Toronto-bruset. Addera dessutom den ovan nämnda spelskickligheten och jag tror att han skulle vara perfekt för Toronto, särskilt med ett väldigt fördelaktigt kontrakt (4,5 miljon till 2025/26).
Brad Treliving basade över Andersson i Flames innan han tog över Toronto och känner honom väl. Min gissning är att han tror som jag gällande Rasmus kompabilitet i Toronto, och ger sig ut på Andersson-jakt.
25. Mika Zibanejad slutar utanför topp tio i den blågula poängligan
De senaste fem säsongerna har ingen svensk gjort fler poäng än Mika Zibanejad, som levererat 440 poäng på 439 matcher.
Fjolåret var dock ett litet steg tillbaka då han med 72 poäng slutade på delad åttondeplats i den svenska poängligan. Givet att han bara är 31 år gammal, spelar i ett av ligans bättre lag och är en viktig kugge i ett sylvasst powerplay borde man kunna förutspå att han studsar tillbaka – men så blir icke fallet här.
Mika har de senaste tre grundserierna bara missat två matcher och han har dragit ett enormt lass – bara sex forwards i hela NHL har haft mer istid än honom och ingen av dem har spelat lika mycket i boxplay som Mika.
Addera dessutom 43 slutspelsmatcher på detta och Mika har haft en enorm arbetsbörda.
Givet kombinationen skaderisk med de milen på kroppen, åldersrelaterad avtag i produktion, Vincent Trochecks kliv framåt i lagets centerhierarki och att Rangers nog också gör klokt i att försöka hålla nere Mikas istid lite så får vi nog se produktionen gå ner lite.
Men allt det är egentligen oväsentligt så länge målen och poängen kommer i slutspelet. Rangers och Mikas fokus bör ligga på hur man ska maximera hans form där, nu när han operarar norr om 30-strecket.
Då får man leva med att produktionen kanske minskar en aning i grundserien.
24. Linus Ullmark är under 90 i räddningsprocent efter tio matcher
Linus Ullmark har potential att bli en enorm publikfavorit i Ottawa. Han vågar att bjuda på sig själv utanför isen och på densamma är han en av ligans mer underhållande målvakter, dels genom sin förmåga att spela pucken och dels genom sin förmåga att vara kreativ och plocka fram räddningar som andra målvakter knappt törs testa.
Huvudskälet till att han kan kan vinna Senators-fansens kärlek är dock så klart att han är en av ligans bästa målvakter som kan stabilisera upp det talangfulla men opolerade Senators-laget.
Ullmark har sett löjligt bra ut på försäsongen och tänt hoppet i Ottawa. Han kommer också att vara riktigt bra i slutändan – men jag tror inte att man ska underskatta att det kan ta tid ställa om till ett nytt lag och att adrenalinet från en ny klubb kanske bara räcker ett par-tre matcher.
Ullmark avslutar säsongen som en av ligans bästa målvakter, men det kommer att krävas någon månad eller två innan siffrorna stabiliserar sig.
23. Carl Grundström dubblerar sitt personbästa i mål
26 år gammal är det dags för Grundström att ta ett kliv till i produktionen. I ett lövtunt Sharks kommer det finnas ett helt annat utrymme till speltid än i Los Angeles och kanske kan någon av landsmannen Wennberg eller Eklund ta på sig att serverera honom, om det inte blir så att han hamnar bredvid Macklin Celebrini.
Grundströms motor borde hjälpa honom att hålla uppe nivån i vad som kan bli en tung säsong för Sharks och hjälpa honom att med råge passera de tolv mål han gjorde 2022-23. Faktum är att de kom på bara 57 matcher, så låt oss säga att en frisk Grundström dubblerar den totalen och pangar in 24 mål i vinter.
22. John Klingberg sajnar i Chicago
Klingberg rehabar vidare men förhoppningsvis får vi se honom på en NHL-is inom en snar framtid, och Chicago Blackhawks skulle kunna vara ett lämpligt alternativ.
De verkar inte känna något behov att stressa fram sina backtalanger och deras högerfattade veteraner Seth Jones och Connor Murphy har inte den offensiva spetskompetens som Klingberg besitter.
Förutsatt att han kommer tillbaka i tid så vore det här ett rimligt alternativ för alla parter. Klingberg får en chans till speltid och roll i ett första powerplay (och servera Bedard!) i ett lag där pressen att vinna varje match knappast lär vara skyhög, och han kan få lite tid att komma igång.
Chicago får i sin tur en möjlighet att känna på Klingberg och se om han är en av veteranerna de vill ha med på sin resa, då klubben med sina värvningar visat att de värderar att omge talangerna med ärrade gråskägg (bildligt talat då, tror fortfarande inte att John får till mycket till hakbuske).
Om inte annat har de möjlighet att kanske få en tillgång att flippa vid deadline, om John kommer tillbaka och visar att han fortfarande kan leverera.
(extraförutspåelse: innan John faktiskt skriver på för ett lag kommer jag att ha nämnt minst fem andra lag där han kan hamna…)
21. Filip Forsberg gör inte 50 mål
Jag bara säger det här för vartenda år kommer det upp: vilken svensk ska till slut nå den där 50-målsgränsen, något kvarts sekel efter att Håkan Loob gjorde det som första och hittills enda svensk.
På den tiden jag poddade med landslagsprofilen Linus Hugosson nämnde han alltid Filip som mannen som skulle göra det, och i premiäravsnittet av God Morgon, NHL! så var min käre kollega Niklas Jihde framme och frågade sig om Filip kan nå 50 mål.
Kan han det? Absolut, han gjorde 48 ifjol och ser ut att vara bättre än någonsin.
Men gör han det? Icke.
Först och främst så gick mycket rätt ifjol. Filip hade enastående kemi med veteranerna Ryan O’Reilly och Gustav Nyquist, men frågan är om de två har lika starka säsonger i sig.
Dessutom funderar man om intåget för två högerfattade måltjuvar som Steven Stamkos och Jonathan Marchessault kommer att minska antalet lägen för Filip att vara den som avslutar i till exempel powerplay.
Dessutom den stora elefanten i rummet: Filip spelade 82 matcher ifjol, men det var efter sex raka säsonger som alla varit mer eller mindre skadedrabbade, och där han inte en enda gång nått 70 spelade matcher.
Vi hoppas Filip får vara frisk, och så klart att han pangar in 50, men tyvärr kommer det nog inte att hända.
(Del två och tre kommer att presenteras på sajten under morgondagen)
Allt på Hockeynews PLUS för bara 69kr. Skaffa PLUS. Säg upp när du vill.