Efter att ha vandrat hela vägen från hockeyskolan upp till Skellefteås J20-lag blev det Hockeyettan och spel i Piteå för Ludvig Warg. Efter fem år i tredjeligan, tre i Piteå och två i Clemensnäs, så kom den stora chansen när han fick chansen att avsluta säsongen i moderklubben Skellefteå. Säsongen 25/26 inleddes i Kiruna, men på samma sätt som säsongen innan så avslutade han den på annat håll. Denna gången i Troja som behövde få in fysik till sitt lag.
– Agenten berättade att Troja hade ringt och att de behövde spelare med min profil. De behövde fler som kunde jobba åt de här poängspelarna som de hade.
I Nybro är tanken att rollen ska vara något liknande.
– Vi har pratat om det och vi har ganska samma syn. Att jag ska vara stark på puck, använda min storlek och åka skridskor som en dåre. Det är ju de sakerna jag är bra på och det skulle vara dumt om man började göra något helt annat.
En sak som är intressant med dig är att det känns som att du har väldigt lätt att anpassa dig till spelet oavsett vilken nivå du spelar på. Rätt eller fel?
– Det tar ju alltid ett tag att anpassa sig, men jag tror de flesta hade kunnat göra det. Bara man har rätt inställning när man går in i det.
Men om jag uttrycker det så här då: Många hade nog fixat det i några matcher, men inte under längre tid. Är det jämnheten i ditt spel som gör det?
– Jag har fördelen med mitt spel att jag behöver inte gå in och göra hundra poäng en säsong, utan klubben blir ju glada om jag skulle köra över någon eller liknande. Så det har ju jag som min fördel jämfört med en utpräglad poängspelare. De kan ju tappa självförtroendet efter en match om de går poänglösa från den. Då är det ju lättare för mig som kan gå från en match och vara nöjd med att jag hållit mycket puck och flyttat upp spelet till anfallszonen.
Ludvig Warg utvecklar resonemanget.
– Mina styrkor att jag är stark på puck och använder min storlek. Jag är ganska snabb för att vara så stor som jag är Det är väl det som ger mig fördel på de olika nivåerna. Om man tänker en liten pp-forward, han kanske har svårare att ta sig in i ett SHL-lag eller allsvenskt lag om han kommer från ettan än vad en som får uppgiften att täcka puck, backa in på mål och grisa lite skulle ha.
Det var i Piteå han upptäckte vilken slags spelstil som passade honom.
– Det var när jag kom dit som det blev att man skulle försöka hitta det man var bra på. Så jag körde den rollen i Piteå där jag fick starta varje boxplay och då förstod jag att det var det här spelet jag var bra på.
När han sedan flyttade hem till Skellefteå igen så fick han plötsligt en helt annan roll i Clemensnäs där han förväntades vara en offensiv spelare.
– Man vill bli så allround som möjligt. Man vill göra poäng och man vill vara inne och täcka ett skott. Jag har verkligen fått köra alla roller.
Så var det detta med SHL-chansen i Skellefteå. Första träningen med a-laget var en måndag. På helgen hade han spelat dubbla matcher med Clemensnäs och varit på isen i 24 respektive 27 minuter.
Var du trött när du skulle träna med a-laget?
– Nej. Då är man ju så uppumpad. Jag var så nervös så jag skakade, men samtidigt väldigt taggad.
SHL-debuten skedde på bortaplan mot Färjestad, hemmadebuten mot Rögle kommer han sent att glömma.
– Det var hur mycket folk som helst som jag känner på läktarna och då jobbade jag som snickare på Skelleftebygg och de hade köpt in sig som matchvärd. Så hela jobbet var där och kollade, berättar Ludvig Warg.
