Hockeyspionen har under den senaste tiden fått ta del av exempel från hockeyföräldrar där kostnader för läger, extraträningar, resor och andra satsningar utanför den vanliga föreningshockeyn kan landa på omkring 100 000–150 000 kronor under en säsong.
När summorna kommer upp i samtalet med Joel Persson reagerar Växjöbacken starkt.
– Jag blir frustrerad när du pratar om det. Man måste låta barn vara barn.
Persson tror att problematiken ofta börjar i en ambition som i grunden kan vara välmenande.
Föräldrar vill ge sina barn bästa möjliga förutsättningar.
Men någonstans kan gränsen passeras.
– Det känns många gånger som att föräldrarna vill leva genom sina barn och verkligen pusha.
Han fortsätter:
– I många fall är det såklart för att man vill skapa fina förutsättningar. Men jag tror inte att det hjälper speciellt mycket i det längre loppet.
Persson själv växte upp med hockey och fotboll parallellt.
På vintern blev det mängder av timmar på allmänhetens åkning och smålagsspel med kompisarna.
På sommaren tog fotbollen över.
När han ser tillbaka är det just den typen av spontanidrott han lyfter fram.
– Ska man göra någonting tycker jag att det viktigaste är att man spelar ishockey.
Han vänder sig mot tanken att varje extra timme måste vara organiserad specialistträning.
– Du ska inte köra runt alla möjliga hinderbanor och skjuta runt däck hela tiden.
Persson understryker att han inte är emot skott- eller teknikträning.
Men han ser en annan egenskap som riskerar att tappas bort.
– Någonting som jag tycker är en brist i dagens hockey är att folk får sämre och sämre spelsinne.
Hans egen lösning är betydligt enklare.
– Spelsinne får man, i mitt tycke, genom att spela mer och leka mer. Landhockey ska vi nästan inte ens börja prata om. Det är en av de mest underskattade sakerna av alla.
När frågan kommer om föräldrar som anser att den egna föreningen inte längre ”räcker till” för barnet blir Persson än mer skeptisk.
– Jag vet inte riktigt vad det är som inte räcker till.
Han pekar särskilt på åldrarna 11–15 år.
– För det första hoppas man att det ska komma från barnen själva.
Problemet uppstår, enligt Persson, när drivkraften kommer någon annanstans ifrån.
– Det känns många gånger som att det kanske kommer från föräldrarna att det inte är tillräckligt utmanande för min son eller dotter.
Därför vill han att familjer ställer en fråga innan nästa läger eller extraträning bokas.
Vad vill barnet självt?
– Jag tror att det viktigaste är att man verkligen säkerställer med barnet vad barnet vill.
– Den balansen tippar väldigt lätt över till att det är föräldern som vill. Det tycker jag är helt galet.
Själv minns Persson bara några enstaka sommarhockeyskolor under sin uppväxt.
Ofta åkte han tillsammans med kompisar.
Det stora nöjet var internmatcherna.
Senare i intervjun pekar han också ut vad han tror är ett vanligt misstag hos dagens unga.
– Man lägger alla ägg i samma korg. Det är bara hockey och det finns ingenting annat.
Konsekvensen kan komma först flera år senare.
– Jag tror att det också gör att man kan bli trött på hockey när man kommer upp i tonåren.
Perssons budskap återkommer därför till samma punkt som när han pratar om sin egen långa och krokiga väg till eliten.
Träna om du vill.
Satsa om du vill.
Men glöm inte varför du började.
– Spela i grunden hockey för att det är kul.
