Målet: OS-guld och SHL

Tre Kronors KHL-spelare började uppladdningen inför OS i måndags i Stora Mossens ishall i västra Stockholm. Den NHL-meriterade backen Erik Gustafsson, 29, ser ut att trivas i den lilla hallen och under de krävande isövningarna är ett leende sällan långt borta.
Betydligt kämpigare var det med hockeyn tidigare under hösten då han hamnade i KHL-klubben Avangard Omsks frysbox. Det kärva läget löstes då han blev utköpt från sitt kontrakt efter 23 matcher.
Och precis efter Karjalaturneringen i mitten av november nappade han på ett anbud från KHL-konkurrenten Neftechimik Nizjnekamsk. Klubbytet blev en fullträff. Nu har Gustafsson spelat ytterligare 23 matcher och stortrivs.
– Jag har jäkligt mycket mer självförtroende. Allting är mer positivt kring hockeyn, mer glädje att åka ner till hallen och spela 24-26 minuter beroende på match. Jag vågar göra saker, klart det blir fel ibland, men det spelar ingen roll man får ändå ut och spela i nästa byte. Sånt är jäkligt skönt, säger backen som spelade juniorhockey i Timrå.

"Växer som hockeyspelare"

– Jag växer som hockeyspelare och tror de flesta gör det. Vi går bra som lag, vi hade en tung period men lyckades ta oss ur den och avsluta med fyra vinster före uppehållet. Det är skön harmoni i laget och vi är klara för slutspel. Det är bara positiva saker hockeymässigt. På så vis har det blivit mycket bättre, sedan skulle jag väl inte säga att det var skönt att få sparken. Efter har det ändå kommit något bra av det, säger Gustafsson och hyllar indirekt sin nye tränare Andrei Nazarov.
Erik Gustafsson flyttade från Timrå och Sverige 2007 och har via collegehockeyn spelat NHL-hockey i Philadelphia. Nu är han inne på sitt fjärde år i Ryssland och KHL. Han har tidigare flaggat för att han vill hem till Sverige kommande säsong, men efter det framgångsrika klubbytet till Neftechimik har han åtminstone tänkt att kolla vilka erbjudanden som kan tänkas dyka upp i utlandet innan han packar ihop för gott och drar hem till SHL där många klubbar visar intresse.
– Jag tycker ändå att det känns som att huvudspåret är att åka hem. Just bitar som jag har fått i Nizjnekamsk, att må bra, att tycka att det är kul att åka ner till hallen, den känslan kommer bli ännu större om man får komma hem till Sverige. Det är fortfarande väldigt mycket tid som man är i från familjen när man är i Ryssland. Det tycker jag börjar kännas jobbigt. Jag stänger inga dörrar, det gör jag faktiskt inte, det finns fortfarande chans att jag stannar utomlands.

Sedinarna bakom guldrecept

2013 debuterade Erik Gustafsson i Tre Kronor och efter sina tio första landskamper stod han i ett guldregn i Globen och firade en VM-titel. Den 15 februari blir det OS-debut mot Norge i Sydkorea.
Även om det blir en ny upplevelse i Pyeongchang vet han hur det går till att spela hem ett guld.
– När vi vann VM var vi långt ifrån det starkaste laget på papperet. Visst, det blev väldigt stor skillnad när Sedinarna kom in och det man kan lära sig när Sedinarna kom in – vilka ledare. Det var helt otroligt. ”Nu ska alla dra åt samma håll”. Alla köpte in sina roller. Sedan måste special teams fungera om man ska gå långt. Man kanske kan klara sig i gruppspelet, men sedan måste både powerplay och boxplay vara topp-topp när man inte kanske har det starkaste laget på papperet, säger Gustafsson och fortsätter att berätta om guldformeln:
– Jag tror inte det kommer att vara något problem, men alla måste köpa in i sin roll. Spelar man fem minuter så får man spela fem minuter och göra det så bra som det bara går. Spelar man 25 minuter får man ta det. Jag har svårt att se att det skulle vara några problem här, men sedan gäller det att hitta sin roll också. Det är mycket upp till tränarna. Men tittar man på laget känns det som de har haft en tanke om hur de vill bygga laget och allt blir tydligare till nästa vecka.

Dammar av VHS-kassetten

Erik Gustafsson har som de flesta andra fått följa tidigare OS via tv:n hemma i soffan. Han hade inte fyllt sex år när Tre Kronor vann sitt första OS-guld 1994. Men i efterhand har han många gånger efter skolan stoppat i VHS-kassetten med Tre Kronor-filmen ”Målen, missarna, medaljerna” och drömt sig tillbaka och sett svenska OS-hjältar som Tommy Salo, Peter Forsberg, Magnus Svensson och Kenny Jönsson.
– Det man kommer ihåg därifrån är det rafflande avgörandet, så klart. Man kanske romantiserar den bilden lite efteråt, säger Gustafsson och ler.
– I OS 2006 kommer jag ihåg nästan fotografiskt i huvudet det mål som (Nicklas) Lidström gjorde, det bara small. Det är väldigt starkt. Av någon anledning kommer jag ihåg OS i Nagano också för då var det nåt strul. Det är inte nåt positivt. Jag tror det var med Uffe Samuelsson. Jag var tio bast, men jag kommer ihåg det ändå. Då vann tjeckerna också, det kommer jag också ihåg, hehe, säger Gustafsson och tänker tillbaka på 1998 då Samuelsson bröt ihop på en presskonferens eftersom han hade amerikanskt medborgarskap och inte längre svenskt och därför stoppades från OS.

Har du varit hockeyintresserad hela ditt liv?
– Inte så att jag var insnöad utan mer sportintresserad. Man kunde se allting från OS. Sommar-OS också. Längdskidåkning, curling, konståkning, allting. Jag bara satt och tittade. OS är ett härligt evenemang som man ska njuta av.

Ska du passa på och se andra OS-sporter live när du är i Sydkorea?
– Ja, jag vill göra det, sen ligger så klart fokus på att prestera så bra som möjligt när det väl är match så det beror på hur schemat är och hur enkelt det är att ta sig runt till olika evenemang. Jag skulle vilja se curling och skidåkning, både utför och längd tycker jag är väldigt intressant. Men det är mitt första OS så man vet inte hur det går till.