Mycket är på gång i hockeyvärlden. Till att börja med så har otroligt oroväckande uppgifter sipprat ut gällande hockeyförbundet. Att det ordnas till det är det viktigaste och de ämnena kommer vi att beröra i morgon – idag ska vi fokusera på det sportsliga.
I och med att debatten om mindre rinkar har blossat upp är även det perspektivet högaktuellt.
Om det, och annat, hamnar dagens fem punkter.
5. Värna passningskonsten
Trenden mot en allt snabbare hockey har på något sätt gjort sporten rakare. Det är inte längre lika vanligt att vrida och vända, suga åt sig försvarare och sedan slå passningar på ytorna man skapat.
Fokuset vi har på skridskoåkning och på att förbättra det svenska målskyttet är bra, men vi får inte glömma passningskonsten som alltid har varit ett blågult adelsmärke. De allra bästa spelarna i världen har alltid varit sådana som haft en strålande blick för spelet och ofta tänkt pass före skott – och det är rätt väg att gå, för oavsett hur bra du är på att göra mål så kommer din lagkompis som du ger tom kasse på bortre stolpen alltid ha en större chans att hänga dit den.
Det här blir extra viktigt när vi kommer till punkt ett (de mindre rinkarna) eftersom att spel på stor rink gynnar passningsspelare. På en större is blir det svårare att åstadkomma saker genom att försöka göra sin gubbe eller lasta många puckar på mål, eftersom den större distansen till målet gör de här strategierna mindre farliga – det lönar sig helt enkelt mer att leta passningar.
Så glöm inte den om det blir så att vi krymper rinkarna.
Kulturbärare – trots icke svensk. Foto: Jonas Forsberg/Bildbyrån
4. Inga utlänningsregler
Det här är inte en förändring, men jag vill ändå ta upp den ihop om att det förblir såhär. På damsidan morras det titt som tätt om antalet utländska spelare och nu och då hör jag även röster höjas för begränsningar av icke-svenskar på herrsidan. För mig är det ett helt bakvänt sätt att tänka – konkurrensen kan bara göra hockeyn bättre. De inhemska spelarna som tar plats kommer att få större utmaningar och det höjer så klart nivån på ligorna under om duktiga spelare puttas ned dit.
Visst finns det ett sug efter lokala förmågor, men samtidigt tror jag att icke-svenskar kan bli lika goda kulturbärare. Trots den parad av ångermanländska Modo-hjärtan jag fick se under min uppväxtår kan man till exempel argumentera för att norrmannen Per-Åge Skröder har varit en så god kulturbärare som någon.
Jag är så klart inte insatt i alla detaljer här och framför allt i fallet SDHL, där det inte finns ett alternativ som Hockeyallsvenskan på herrsidan, så förstår jag att det finns goda argument för.
Med det i åtanke: på ett filosofiskt plan känns det dessutom bara fel att kolla i passet istället för prestation och personlighet när man väljer spelare.
Vi ser gärna ner på NHL:s tidigare fientliga inställning till européer, men blir det inte lite hyckleri om man då vill begränsa antalet utländska spelare i svensk hockey?
3. Fler derbyn
Jag har tjatat om den här förut, men jag gör det igen: svensk hockey behöver fler derbyn. Anledning ett är uppenbar: intresset är enormt mycket större för dessa matcher. Det blir mer hemmapublik, fler människor i bortaklacken och allmänt en bättre upplevelse för alla inblandade.
Man behöver inte gå överstyr, men att addera en-två matcher till per säsong tror jag inte mättar suget på bataljer mot lokalrivalerna.
Den adderade bonusen är att det drar ner kostnaderna för resor. Det här tycker jag för övrigt att man ska kika på inte bara till SHL utan egentligen alla ligor som inte är lokala.
Foto: Ola Westerberg/Bildbyrån
2. Bevara det fysiska spelet
Jag och kollega Rickard Wallin diskuterade det här ämnet i Viaplay Hockeys podcast i veckan: vi måste hitta ett sätt att värna kampmomenten och glöden i hockeyn. Nu tänker vi hela tiden på hur vi kan få upp farten och tillåta tekniken att skina.
Det är bra – men vi får inte glömma att kampen är en lika stor del av hockeyns tjusning som konsten.
Jag gillar att man slår ner på hakningar och slashingar för att hålla händerna fria, men kanske kan man släppa lite på fasthållningar för att tillåta mer brottning och bök i sarghörn och framför mål?
1. Rinkstorleken
Okej, låt oss ta den stora och uppenbara pucken. Att förbundskaptenen Johan Garpenlöv och Hockeyallsvenskans sportchef Erik Ryman talar om små rinkar i så positiva ordalag är onekligen starka indikationer på att det här kan bli fallet .
Det här är bra – det tajtare spelet kommer att göra spelet snabbare, mer fysiskt och framför allt mer slumpartat, vilket är roligt.
Den stora fördelen som jag ser det är dock möjligheten till att få behålla spelare längre. Svenskar har visat en förmåga att generellt sett smälta in snabbt i Nordamerika på det kulturella, språkliga och taktiska planet – vilket annars kanske kan vara stora anledningar till att NHL-klubbar vill ha över spelare tidigt.
En stor grej är dock att de ska vänja sig vid de mindre rinkarna, och krymper vi dem så blir ”emot”-korgen i vågskålen lite lättare när klubbarna väger huruvida de ska plocka över sina spelare till juniorligor eller AHL, eller låta dem stanna och utvecklas i Sverige ett år till.
Det är fortfarande inte i NHL-mått så vi är inte hela vägen gällande det argumentet, men det är i alla fall något och i min värld är det en nog så viktigt aspekt.
***
Gillade du artikeln? Värd en 50/50 lott - för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
Silly season 1 månad för 1 krona Skaffa PLUS. (Säg upp när du vill.)
