I en media-era då det produceras ändlösa mängder material så måste man alltid slå knut på sig själv för att hitta en vinkel som ingen annan redan hunnit göra. Så med tanke på att ni säkert redan läst en och annan guide och tippning om vilka lag som kommer ha framgång i slutspelet så tänkte jag ta det här ett steg längre (för långt?).
Här ska vi ranka svenskarna som har störst chans att bli utsedd till slutspelets MVP, baserat på deras lags chanser att vinna, deras roll i laget och så klart hur bra de är.
Tidigare under säsongen skrev jag en artikel om vilka spelare (oavsett nationalitet) jag såg som Conn Smythe-favoriter och varför Filip Forsberg förtjänades att nämnas i det sammanhanget– det blev ett tämligen omdiskuterat påstående och det var kanske med all rätt, för när jag nu valt att avgränsa till enbart svenskar så är Filip faktiskt inte ens etta.
Så utan ytterligare krusiduller: här är mina rankning av svenskarna med störst chans att vinna Conn Smythe.
8 – Mikael Backlund
Som det poängbästa laget i hela den västra konferensen så får Calgary tveklöst gälla som en av favoriterna att ta sig till final. Deras målvaktssituation är lite av ett frågetecken och förstalinan har visat sval form på senast, men här finns mycket kompetens och de kan mycket väl gå hela vägen.
Skulle Backlund då kunna bli MVP? Sannolikt inte. De har ligans förmodligen bästa back den här säsongen i Mark Giordano, en potentiell Hart-finalist i Johnny Gaudreau och Brad Marchand 2.0 i Matt Tkachuk.
Backlund är dock den typen av spelare som får mer kärlek i slutspel, då det tysta och otacksamma grovjobb han står för ofta får mer uppmärksamhet: om Flames går till final tack vare att Backlund på vägen neutraliserar ett par stjärncentrar i motståndarlagen och han samtidigt kan producera på i ett bra tempo så kanske det finns en liten chans.
Kanske.
7 – John Klingberg
Inför denna säsong så kändes det helt givet att Central skulle bli ett race mellan de två giganterna Winnipeg och Nashville – som det sett ut på senast blir jag inte förvånad om ingen av dem tar sig ur förstarundan (om de inte möter varandra).
St Louis är ett av 2019:s hetaste lag och Dallas skulle faktiskt kunna hitta på något också – de har ligans kanske bästa målvaktsspel och med Mats Zuccarello så får de en spets i andrakedjan som de desperat saknat. Frågan är om den verkliga själen i det här laget dock inte är John Klingberg. Han spelar i alla situationer och är en magiker med pucken. På senast har han spelat ihop med underbarnet Miro Heiskanen en del och det har sett riktigt bra ut.
Skräller sig Dallas hela vägen till final så kan det mycket väl vara med Klingberg som lagets bäste spelare. I alla fall bäste utespelare.
6 – Nicklas Bäckström
Kan Washington verkligen vinna igen? Nja. Det må så vara att lagbygget är i princip intakt jämfört med det lag som gick hela vägen ifjol, jag tror att det på många sätt var den perfekta stormen och att det blir svårt att övertyga även med det centerdjupet och ishockeyns svar på Den Riktige Ronaldo.
Men – jag trodde inte på Caps ifjol heller, och hade jag fel då kan jag lika gärna ha fel i år igen. Divisionen ser inte urstark ut, och nog skulle de kunna bli lite av ett spöke för Tampa om det är Lightning som ånyo väntar i en conferencefinal.
Det finns många tänkbara Conn Smythe-kandidatar i Caps. Kuznetsov var i princip lika värdig att vinna som Ovechkin ifjol, Brayden Holtby var grym och John Carlson verkar faktiskt bättre i år än ifjol.
Däremot inte sagt att ett spelfördelningsgeni med skyhög defensiv kompetens inte skulle kunna vinna det här priset.
5 – Robin Lehner
Förra året så vägrade jag hårdnackat tro att Vegas var på riktigt, och lite slentrianmässigt känns det som att jag hållit på att göra lite samma misstag med Islanders denna säsong.
Här ska vi ranka svenskarna som har störst chans att bli utsedd till slutspelets MVP, baserat på deras lags chanser att vinna, deras roll i laget och så klart hur bra de är.
Tidigare under säsongen skrev jag en artikel om vilka spelare (oavsett nationalitet) jag såg som Conn Smythe-favoriter och varför Filip Forsberg förtjänades att nämnas i det sammanhanget– det blev ett tämligen omdiskuterat påstående och det var kanske med all rätt, för när jag nu valt att avgränsa till enbart svenskar så är Filip faktiskt inte ens etta.
Så utan ytterligare krusiduller: här är mina rankning av svenskarna med störst chans att vinna Conn Smythe.
8 – Mikael Backlund
Som det poängbästa laget i hela den västra konferensen så får Calgary tveklöst gälla som en av favoriterna att ta sig till final. Deras målvaktssituation är lite av ett frågetecken och förstalinan har visat sval form på senast, men här finns mycket kompetens och de kan mycket väl gå hela vägen.
Skulle Backlund då kunna bli MVP? Sannolikt inte. De har ligans förmodligen bästa back den här säsongen i Mark Giordano, en potentiell Hart-finalist i Johnny Gaudreau och Brad Marchand 2.0 i Matt Tkachuk.
Backlund är dock den typen av spelare som får mer kärlek i slutspel, då det tysta och otacksamma grovjobb han står för ofta får mer uppmärksamhet: om Flames går till final tack vare att Backlund på vägen neutraliserar ett par stjärncentrar i motståndarlagen och han samtidigt kan producera på i ett bra tempo så kanske det finns en liten chans.
Kanske.
Mikael Backlund. Foto: Bildbyrån.
7 – John Klingberg
Inför denna säsong så kändes det helt givet att Central skulle bli ett race mellan de två giganterna Winnipeg och Nashville – som det sett ut på senast blir jag inte förvånad om ingen av dem tar sig ur förstarundan (om de inte möter varandra).
St Louis är ett av 2019:s hetaste lag och Dallas skulle faktiskt kunna hitta på något också – de har ligans kanske bästa målvaktsspel och med Mats Zuccarello så får de en spets i andrakedjan som de desperat saknat. Frågan är om den verkliga själen i det här laget dock inte är John Klingberg. Han spelar i alla situationer och är en magiker med pucken. På senast har han spelat ihop med underbarnet Miro Heiskanen en del och det har sett riktigt bra ut.
Skräller sig Dallas hela vägen till final så kan det mycket väl vara med Klingberg som lagets bäste spelare. I alla fall bäste utespelare.
John Klingberg. Foto: Bildbyrån.
6 – Nicklas Bäckström
Kan Washington verkligen vinna igen? Nja. Det må så vara att lagbygget är i princip intakt jämfört med det lag som gick hela vägen ifjol, jag tror att det på många sätt var den perfekta stormen och att det blir svårt att övertyga även med det centerdjupet och ishockeyns svar på Den Riktige Ronaldo.
Men – jag trodde inte på Caps ifjol heller, och hade jag fel då kan jag lika gärna ha fel i år igen. Divisionen ser inte urstark ut, och nog skulle de kunna bli lite av ett spöke för Tampa om det är Lightning som ånyo väntar i en conferencefinal.
Det finns många tänkbara Conn Smythe-kandidatar i Caps. Kuznetsov var i princip lika värdig att vinna som Ovechkin ifjol, Brayden Holtby var grym och John Carlson verkar faktiskt bättre i år än ifjol.
Däremot inte sagt att ett spelfördelningsgeni med skyhög defensiv kompetens inte skulle kunna vinna det här priset.
Nicklas Bäckström. Foto: Bildbyrån.
5 – Robin Lehner
Förra året så vägrade jag hårdnackat tro att Vegas var på riktigt, och lite slentrianmässigt känns det som att jag hållit på att göra lite samma misstag med Islanders denna säsong.
De har en grym struktur och heta målvakter och det kan räcka väldigt långt i ett slutspel, och det är inte ett oväsentligt faktum att Metropolitan inte ser ut som den starkaste divisionen.
Jag tror inte det räcker hela vägen till final, men skulle det göra det så har jag svårt att se något scenario där det händer då Robin Lehner inte är MVP-mässig.
4 – William Karlsson
Skulle någon sätta ett muskedunder mot min fontanell och säga ”tippa rätt finallag i väst” så tror jag nog att Vegas skulle vara det första lag som ploppade upp min existenshotade skalle. Många av favoriterna i väst har svajat på senast men Vegas har har bara stärkt sina aktier.
Adderingen av Mark Stone gör det här laget till en liten lightversion av Toronto – som motståndarcoach kommer du alltid hamna i ett läge där en riktigt bra kedja (antingen Stones eller William Karlssons) får operera mot några andra än dina bästa defensiva spelare.
Den bredden tillåter också att peta ner svårhanterlige Alex Tuch i tredjekedjan, vilket skapar ännu mer problem för motståndare. Marc-André Fleury kom precis tillbaka från skada, och hittar han en form nära den ifjol så blir Vegas ruggigt, ruggigt farliga.
Karlsson för Conn Smythe faller till viss del på att spelare som just Stone och Fleury kanske är mer favorittippade, men William är alltjämt deras förstacenter och den sista fjärdedelen av säsongen har han snittat uppåt en poäng per match, så formen pekar åt rätt håll.
3 – Filip Forsberg
Jag har redan skrivit en text den här säsongen om varför Filip Forsberg är en rimlig Conn Smythe-kandidat (som jag kommer länka nedan), så jag tänker inte skriva ihjäl mig om det här. Grundtesen kvarstår dock: han är den bästa forwarden i Nashville, en spektakulär och kraftfull spelare som har visat att han kan prestera i sådana här situationer förut.
Frågan är bara hur bra Nashville som lag är. De har överlag inte alls nåt upp till nivåer man trott innan säsongen och i nuläget skulle det faktiskt inte förvåna mig om de får respass redan i förstarundan. Om de tar sig i kragen och tar sig till den final det här laget har potential att göra så är Filip dock en lika god kandidat som någon annan – särskilt med tanke på att lagets många stjärnbackar stjäl lite rampljus av varandra.
2 – Erik Karlsson
San Jose har under stora delar av säsongen sett ut som den kanske största favoriten i väst, trots att de hela säsongen brottats med undermåligt målvaktsspel. En stor anledning till det har varit Erik Karlssons högklassiga spel – jag tror verkligen inte att det är en slump att Sharks formsvacka på senast har infallit i samband med Eriks skadefrånvaro.
Erik ska vara tillbaka till slutspel men givet att det rör sig om en ljumske så känns det inte helt betryggande att han ska vara i sitt bästa slag. Vi adderar på det att Sharks möter läskiga Vegas i den första rundan och det ser plötsligt inte alls hoppfullt ut.
Med det sagt: Sharks har ett av de bästa lagen i väst och kan bara Martin Jones rycka upp sig så kan det här vända snabbt – inte minst om Erik spelar som han kan.
Han har hållit en Norris-mässig nivå den här säsongen och vi känner till hans historik att prestera när det gäller som mest. Minns till exempel OS 2014 eller slutspelet 2017.
Det är också därför, trots tvivlen kring Sharks som lag, som jag väljer att ha Erik så högt på den här listan. Det är bara två år sedan han dominerade ett slutspel på ett sätt som knappt någon spelare gjort de senaste åren. Går Sharks hela vägen så kommer det vara för att Erik Karlsson tagit dem på sin rygg och dominerat som nästan bara han kan.
1 – Victor Hedman
Det första först: Tampa Bay är skyhöga favoriter till att vinna den här säsongen. NHL är visserligen en sådan oförutsägbar historia att det ofta inte behöver betyda särskilt mycket, men det var länge sedan vi fick se ett sådant här dominant lag.
Jag tror inte det räcker hela vägen till final, men skulle det göra det så har jag svårt att se något scenario där det händer då Robin Lehner inte är MVP-mässig.
Robin Lehner. Foto: Bildbyrån.
4 – William Karlsson
Skulle någon sätta ett muskedunder mot min fontanell och säga ”tippa rätt finallag i väst” så tror jag nog att Vegas skulle vara det första lag som ploppade upp min existenshotade skalle. Många av favoriterna i väst har svajat på senast men Vegas har har bara stärkt sina aktier.
Adderingen av Mark Stone gör det här laget till en liten lightversion av Toronto – som motståndarcoach kommer du alltid hamna i ett läge där en riktigt bra kedja (antingen Stones eller William Karlssons) får operera mot några andra än dina bästa defensiva spelare.
Den bredden tillåter också att peta ner svårhanterlige Alex Tuch i tredjekedjan, vilket skapar ännu mer problem för motståndare. Marc-André Fleury kom precis tillbaka från skada, och hittar han en form nära den ifjol så blir Vegas ruggigt, ruggigt farliga.
Karlsson för Conn Smythe faller till viss del på att spelare som just Stone och Fleury kanske är mer favorittippade, men William är alltjämt deras förstacenter och den sista fjärdedelen av säsongen har han snittat uppåt en poäng per match, så formen pekar åt rätt håll.
William Karlsson. Foto: Bildbyrån.
3 – Filip Forsberg
Jag har redan skrivit en text den här säsongen om varför Filip Forsberg är en rimlig Conn Smythe-kandidat (som jag kommer länka nedan), så jag tänker inte skriva ihjäl mig om det här. Grundtesen kvarstår dock: han är den bästa forwarden i Nashville, en spektakulär och kraftfull spelare som har visat att han kan prestera i sådana här situationer förut.
Frågan är bara hur bra Nashville som lag är. De har överlag inte alls nåt upp till nivåer man trott innan säsongen och i nuläget skulle det faktiskt inte förvåna mig om de får respass redan i förstarundan. Om de tar sig i kragen och tar sig till den final det här laget har potential att göra så är Filip dock en lika god kandidat som någon annan – särskilt med tanke på att lagets många stjärnbackar stjäl lite rampljus av varandra.
Filip Forsberg. Foto: Bildbyrån.
2 – Erik Karlsson
San Jose har under stora delar av säsongen sett ut som den kanske största favoriten i väst, trots att de hela säsongen brottats med undermåligt målvaktsspel. En stor anledning till det har varit Erik Karlssons högklassiga spel – jag tror verkligen inte att det är en slump att Sharks formsvacka på senast har infallit i samband med Eriks skadefrånvaro.
Erik ska vara tillbaka till slutspel men givet att det rör sig om en ljumske så känns det inte helt betryggande att han ska vara i sitt bästa slag. Vi adderar på det att Sharks möter läskiga Vegas i den första rundan och det ser plötsligt inte alls hoppfullt ut.
Med det sagt: Sharks har ett av de bästa lagen i väst och kan bara Martin Jones rycka upp sig så kan det här vända snabbt – inte minst om Erik spelar som han kan.
Han har hållit en Norris-mässig nivå den här säsongen och vi känner till hans historik att prestera när det gäller som mest. Minns till exempel OS 2014 eller slutspelet 2017.
Det är också därför, trots tvivlen kring Sharks som lag, som jag väljer att ha Erik så högt på den här listan. Det är bara två år sedan han dominerade ett slutspel på ett sätt som knappt någon spelare gjort de senaste åren. Går Sharks hela vägen så kommer det vara för att Erik Karlsson tagit dem på sin rygg och dominerat som nästan bara han kan.
Erik Karlsson. Foto: Bildbyrån.
1 – Victor Hedman
Det första först: Tampa Bay är skyhöga favoriter till att vinna den här säsongen. NHL är visserligen en sådan oförutsägbar historia att det ofta inte behöver betyda särskilt mycket, men det var länge sedan vi fick se ett sådant här dominant lag.
Därför är Hedman etta på den här listan, även fastän han inte är den största MVP-favoriten i sitt eget lag (där skulle jag sätta ryska superduon Nikita Kucherov och Andrei Vasilevskiy).
Det finns dock ett par saker som talar för Hedman – nummer ett är så klart Tampas bredd på forwardssidan. Medan Kucherov till viss del får samsas om det offensiva rampljuset med Brayden Point och Steven Stamkos så tronar Hedman i ensam majestät som legitim superstjärna i försvaret (även om Ryan McDonagh gjort en alldeles formidabel säsong).
Vidare så finns det anledning att tro att Hedmans roll kommer att öka drastiskt jämfört med grundserien – i år har han snittat 22.46 per match i istid. Jämför det med 25.51 ifjol, och framför allt 26.04 och 27.26 de senaste två slutspelen.
Hedmans istid lär framför allt öka i defensiva situationer, och det är den typen av arbete som tenderar att uppmärksammas mer i slutspel än i grundserie. Lägg därtill på en historisk av prestationer i slutspel – hade Tampa slagit Chicago 2015 är jag tämligen övertygad om att Hedman vunnit Conn Smythe och serien mot Islanders året efter var om möjligt ännu mer imponerande.
Totalt har han 39 slutspelspoäng de senaste fyra åren – bara John Carlson har mer under den tidsramen.
På det hela taget landar vi ett läge där det inte känns helt osannolikt att Hedman kan få ställa in en Conn Smythe-pokal bredvid Norrisen.
***
Hade velat få in Viktor Arvidsson också, men är inte så hög på Nashvilles chanser längre och om de går långt tror jag att hans framgång kommer vara tätt bunden till Forsbergs, och mellan dessa två herrar måste jag hålla Filip högre.
***
Den just nu skadade Victor Hedman ser ni sannolikt inte i helgens studiomatch mot Boston, men väl hans stjärnglänsande lagkompisar. 18.30 på lördag slår studion upp portarna, och jag bidrar med en rapport om VM – och framför allt en intervju med nära vänner Steven Stamkos och Victor Hedman, som vuxit upp tillsammans i västra Florida.
Missa inte den.
***
Såg Calgary ett par matcher här i veckan och är väldigt imponerad av Rasmus Anderssons pondus, på och vid sidan av isen. Den har bland annat fått lagkapten Mark Giordano att jobba in smeknamnet ”The Sheriff” på Malmö-pågen.
***
Har fått röstblanketten för min första awards-omröstning. Ser fram emot att bli kölhalad för dåliga val.
***
Conference-finalister enligt min magkänsla: Vegas, St Louis, Tampa och Pittsburgh. Idag i alla fall, kan ändras fort det där.
***
Jag övervägde ett tag att låta den här listan vara en rankning av en av mina favoritkategorier: gamling utan Stanley Cup som man unnar en ring. Problemet är att med sådana megakompatibla spelare för den listan utanför slutspelet (hallå Henrik Lundqvist och Roberto Luongo så hade det inte funnits mycket att debattera – i min värld är det Joe Thornton, Pekka Rinna och sen alla andra.
***
Jakob Silfverberg och Rickard Rakell har fått spela tillsammans på senast och många i Anaheim undrar nog varför det hände tidigare den här säsongen – från och med den första mars och fram till nattens omgång har de spelat 17 matcher och gjort 7+10 (Silfverberg) och 9+7 (Rakell).
Det finns dock ett par saker som talar för Hedman – nummer ett är så klart Tampas bredd på forwardssidan. Medan Kucherov till viss del får samsas om det offensiva rampljuset med Brayden Point och Steven Stamkos så tronar Hedman i ensam majestät som legitim superstjärna i försvaret (även om Ryan McDonagh gjort en alldeles formidabel säsong).
Vidare så finns det anledning att tro att Hedmans roll kommer att öka drastiskt jämfört med grundserien – i år har han snittat 22.46 per match i istid. Jämför det med 25.51 ifjol, och framför allt 26.04 och 27.26 de senaste två slutspelen.
Hedmans istid lär framför allt öka i defensiva situationer, och det är den typen av arbete som tenderar att uppmärksammas mer i slutspel än i grundserie. Lägg därtill på en historisk av prestationer i slutspel – hade Tampa slagit Chicago 2015 är jag tämligen övertygad om att Hedman vunnit Conn Smythe och serien mot Islanders året efter var om möjligt ännu mer imponerande.
Totalt har han 39 slutspelspoäng de senaste fyra åren – bara John Carlson har mer under den tidsramen.
På det hela taget landar vi ett läge där det inte känns helt osannolikt att Hedman kan få ställa in en Conn Smythe-pokal bredvid Norrisen.
Victor Hedman och Tyler Johnson. Foto: Bildbyrån.
***
Hade velat få in Viktor Arvidsson också, men är inte så hög på Nashvilles chanser längre och om de går långt tror jag att hans framgång kommer vara tätt bunden till Forsbergs, och mellan dessa två herrar måste jag hålla Filip högre.
***
Den just nu skadade Victor Hedman ser ni sannolikt inte i helgens studiomatch mot Boston, men väl hans stjärnglänsande lagkompisar. 18.30 på lördag slår studion upp portarna, och jag bidrar med en rapport om VM – och framför allt en intervju med nära vänner Steven Stamkos och Victor Hedman, som vuxit upp tillsammans i västra Florida.
Missa inte den.
***
Såg Calgary ett par matcher här i veckan och är väldigt imponerad av Rasmus Anderssons pondus, på och vid sidan av isen. Den har bland annat fått lagkapten Mark Giordano att jobba in smeknamnet ”The Sheriff” på Malmö-pågen.
***
Har fått röstblanketten för min första awards-omröstning. Ser fram emot att bli kölhalad för dåliga val.
***
Conference-finalister enligt min magkänsla: Vegas, St Louis, Tampa och Pittsburgh. Idag i alla fall, kan ändras fort det där.
***
Jag övervägde ett tag att låta den här listan vara en rankning av en av mina favoritkategorier: gamling utan Stanley Cup som man unnar en ring. Problemet är att med sådana megakompatibla spelare för den listan utanför slutspelet (hallå Henrik Lundqvist och Roberto Luongo så hade det inte funnits mycket att debattera – i min värld är det Joe Thornton, Pekka Rinna och sen alla andra.
***
Jakob Silfverberg och Rickard Rakell har fått spela tillsammans på senast och många i Anaheim undrar nog varför det hände tidigare den här säsongen – från och med den första mars och fram till nattens omgång har de spelat 17 matcher och gjort 7+10 (Silfverberg) och 9+7 (Rakell).
Något att bygga på inför nästa säsong.
***
Gjorde lite ont i magen att se Oliver Ekman-Larssons besvikelse efter att det blev klart att de bragdartad kämpade Arizona till slut ändå inte kommer att få spela slutspel.
Han har harvat på där ute i öknen i många år och man unnar verkligen honom ett slutspel.
***
Den tidigare texten om Filip Forsbergs Conn Smythe-kanditur
***
Calgarys besök i stan renderande också i ett litet inhopp i kanadensiska Sportsnet för undertecknad, som slutade i att jag drog någon form av inavelsskämt. Så kan det gå.
Klipp finns på Instagram, @lindquistik är det som gäller där.
***
Gjorde lite ont i magen att se Oliver Ekman-Larssons besvikelse efter att det blev klart att de bragdartad kämpade Arizona till slut ändå inte kommer att få spela slutspel.
Han har harvat på där ute i öknen i många år och man unnar verkligen honom ett slutspel.
***
Den tidigare texten om Filip Forsbergs Conn Smythe-kanditur
***
Calgarys besök i stan renderande också i ett litet inhopp i kanadensiska Sportsnet för undertecknad, som slutade i att jag drog någon form av inavelsskämt. Så kan det gå.
Klipp finns på Instagram, @lindquistik är det som gäller där.
50% rabatt i 3 månader Skaffa PLUS. (Säg upp när du vill.)