LISTA: Mina största missräkningar i Leksand

Linus Hultström

En av de starkaste debuter man sett i Leksandströjan. LIF var i kris, tro´t eller ej, och Tommy Salo blixtvärvade in en 21-årig ”Hulta” från ett Linköping där han inte lyckades ta plats. Han bjöd på ett urläckert mål och blev matchens lirare. Det blev 32 poäng till den säsongen för den spelskickliga backen och i kvalet - som slutade i degradering mot Malmö - gjorde han 3+1 på sju fajter.

Men jag hade så otroligt svårt för honom. Han sågs som ”en ny Mange Johansson” när han kom fram i Linköping. Möjligtvis en Mange Johansson utan varken smartness eller placeringsförmåga i egen zon då. Gångerna jag slet mitt hår över huvudlösa passningar var svårräknade. När Djurgården värvade honom efter LIF:s uttåg minns jag att jag skrev till en DIF-kompis att hans defensiv är alldeles för dålig för att han ska vara bra över tid.

Hans första säsong i Djurgården vann han backarnas poängliga både i grundserien och slutspelet, va tolva i plus/minus-ligan och samt blev uttagen till Tre Kronor där han gjorde 4+3 på åtta matcher.

Olle Alsing

Alsing dök upp i Leksand första gången 2016/17, då som småhajpad  juniorlandslagsman som säsongen innan hade imponerat i hockeyallsvenska Almtuna. Leksand var nykomlingar i SHL och Alsing fick stort förtroende när LIF direkt åkte ner till allsvenskan igen. Alsing gjorde 21 poäng i hockeyallsvenskan året efter och när laget misslyckades med att studsa tillbaka till SHL på en säsong så gick han, precis som Hultström, till Djurgården.

Även denna gång skrev jag till min djurgårdskompis att den här spelaren är alldeles för slarvig defensivt och att han inte kommer hålla i SHL. Året efter var han magnifik när Djurgården tog sig till SM-final och ytterligare ett år senare blev det både landslagsspel och en tur över polen för fyra matcher i NHL.

Tillbaka i Leksand 2022/23 så väckte han min tveksamhet kring hans kapacitet till liv igen och gnället har kommit i omgångar de två senaste säsongerna. Under samma tid har Sam Hallam tagit ut honom till 18 matcher i Tre Kronor och säga vad man vill om Sam, men nog har han bättre koll på hockey än jag i alla fall. I kvartsfinalserien mot Frölunda ifjol var han Leksands kanske bästa spelare som ett sista ”där ser du!” till undertecknad innan han drog vidare till HV71.

Jack Connolly

Tillsammans med brorsan Chris skulle han bilda förstakedja när Tommy Salos Leksand skulle ”ta nästa steg” efter succéåterkomsten 2013/14. Tillsammans gjorde de 0 poäng på åtta matcher innan de skeppades iväg. Jag tror knappt de skapade en målchans faktiskt. Maken till vek och svag center hade jag knappt skådat. Han var typ dålig på allt?

Jack hamnade i Rögle i allsvenskan och gick upp direkt igen med skåningarna. Sen följde nio högkvalitativa säsonger i Rögle (tre) och Luleå (sex) där Connolly var en stabil center att luta sig mot. När Connolly la skridskona på hyllan ifjol hade han skrapat ihop 308 poäng på 624 SHL-matcher.

Patrik Hersley

Som 25-åring hade den hårdskjutande backbjässen fått chansen i SHL för Modo och det hade slutat i ett magplask med 0 på 11 framträdanden. Han kom till ett hockeyallsvenskt Leksand aningen stukad och det blev tio poäng på 27 matcher första säsongen. Men framför allt blev det ett virrigt försvarsspel där det slängdes puckar åt alla möjliga håll och det var inte särskilt svårt att se varför han inte lyckats i SHL.

Säsong nummer två blev bättre och han var tongivande när LIF tog sig tillbaka till finrummet men jag vet att jag tvekade på om han skulle hålla nu när han återigen skulle få chansen på den nivån. Ni minns kanske hur det slutade? Han dundrade in 24 mål, slog målrekordet för backar och spelade sig in i Tre Kronor. Sen fortsatte han att panga från blå i såväl KHL som landslag under sju goda år innan han hade en mindre lyckad sejour i Malmö Redhawks innan han avslutade karriären i Krefeld 2022.

Han vann backarnas målliga (och hade överlägset bäst poängsnitt) i KHL 17/18 och kom ett mål efter vinnaren Darren Dietz 18/19 trots att Hersley spelade 26 (!!!!) färre matcher. Även den säsongen hade han bäst poängsnitt.

Lucas Elvenes

Den senaste i raden spelare jag dömt ut - eller åtminstone varit extremt tveksam till - är en denne trixige forward som ju fortfarande bär den vitblåa dressen. Oönskad i HV71 efter tre matcher och det ryktades om att han var löjligt dåligt tränad. En före detta stortalang som gått lite vilse och det var lätt att se varför under hans första tid i Leksand, även om han fick en bra start poängmässigt. Han valde alltid det svåraste alternativet och det såg ut som att det var viktigare att ”se skön ut” än att göra det som var bästa lösningen. Kunde han ens åka skridskor?

Björn Hellkvist gav dock inte vika det minsta utan fortsatte att matcha sin favoritspelare och gav honom chans på chans att misslyckas. Och så säsong två, när Björn inte var kvar vid rodret mer än ett litet tag, så small det ordentligt. Elvenes spelade i sitt egna tempo och under en längre streak matcher där i mitten av säsongen gjorde han lite vad han ville med SHL-försvaren och Tre Kronor-debuten kom som ett brev på posten. Avslutningen var inte lika stark, vilket väl Leksand ska vara tacksamma för, för då hade han varit i Schweiz vid det här laget. Men nu råder det ingen som helst tvekan kring huruvida han är en toppspelare i SHL.

Hedersomnämnande:

Trond Magnussen

Den lille norrmannen, då 32 år, kom till Leksand under lockoutsäsongen 2004/05. Direkt från en misslyckad halv säsong i tyska ligan klev han in och... visade absolut ingenting.
17 matcher i serien gjorde han 1+1 och det som hade sett ut som en lite märklig värvning innan hade jag nu skrivit av som fullständigt misslyckad. Allt annat än max extraforward under den stundande kvalserien skulle vara förvånande.

Väl i kvalserien var Magnussen fullständigt briljant. Tillsammans med Micke Karlberg och Michael Ryder var han lagets bästa forward och gjorde åtta pinnar på de tio matcherna när LIF tog sig tillbaka. Skadeproblem hade stört honom under serien men det var ändå anmärkningsvärt hur kolossalt stor skillnaden var. Efter det insåg jag att jag inte kan särskilt mycket om hockey och att jag aldrig ska lita på mina egna slutsatser.