LISTA: HV:s största talanger - de knackar på dörren

HV71 har laddat på med en rad nyförvärv inför 2025/26.
Samtidigt finns det en rad unga spelare som knackar på dörren underifrån.
Här går Vita Gula Blå-duon Carl Andersson och Jonas Ragnarsson igenom talangläget i HV71.
Den här artikeln är exklusiv för dig med PLUS
HV71 har sedan uttåget 2021 varit fast i en konstant runtgående berg- och dalbana med toppar av hopp och dalar av förtvivlan.
Utöver succésäsongen i Hockeyallsvenskan 2022 har klubbens numera ständiga motgångar visat sig med flera ansikten. Ett av dessa är det anmärkningsvärt stora förtroendet som HV:s juniorer har fått när stjärnspelare efter stjärnspelare inte levt upp till förväntningarna.
Vilka framtidsnamn kommer att knacka på dörren till Husqvarna Garden är därmed ett ständigt spännande och aktuellt ämne.
Här går Gula Vita Blå-duon Carl Andersson och Jonas Ragnarsson igenom talangläget i HV71.
HV:s talanger - de knackar dörren på dörren till SHL:
Olof Glifford, Viggo Gustafsson, Wilhelm Hallquisth, Jamiro Reber, Herman Träff samt - Hugo Pettersson, Oscar Davidsson och Oscar Fisker Mølgaard är de juniorer som fick chansen att spela minst 15 SHL matcher säsongen 24/25.
Spelare som Olof Glifford, WiIhelm Hallquisth och Jamiro Reber är spelare som till en större förvåning kom in i laget och faktiskt gjorde en avsevärd skillnad. Alla tre spelare kom in i ett enormt skadedrabbat HV71 på försäsongen och var i sig själva ett av få ljus av hopp som HV:supportrar kunde vila sig mot under höstsäsongen.
Här nedan listas de sju mest intressanta och lovande spelarna som finns inom HV71:s olika juniorlag:
1. Malte Gustafsson, b, (2008)

Med sina 193 centimeter och 86 kilo är Malte Gustafsson en för HV:s breda publik idag ett tämligen okänt namn. Utöver det faktum att han är lillebror till HV:s utlånade AIK-back Viggo Gustafsson, så är detta en ung kille som just nu ligger i en längre tids marinering i HV71 J20. I skuggan av Karl Annborn:s mer ögonhöjande prestationer på J20-nivå så har Malte Gustafsson ett mer intressant spel sett till storleken han besitter och lugnet han sprider ute på isen. Malte som likt sin bror Viggo är en mobil tvåvägsback i grunden, kommer ha ett större vapen i defensiven tack vare sin storlek, tyngd och spelförståelse. Samtidigt besitter Malte, trots sin storlek, en finess och skicklighet som är sällsynt bland stora backar. I en överdriven jämförelse kan hans tuffhet, storlek, lugn med puck och rörlighet jämföras med Victor Hedman i Tampa Bay Lightning.
2. Karl Annborn, b, (2007)

Den nyligen Seattle Kraken-draftade backen har sedan några år varit det större utropstecknet som man pratat om inom klubben. Annborn är en smart tvåvägsback med goda förmågor i stort sett alla olika moment för en modern hockeyback. Med en vass passningsförmåga och stark skridskoåkning sätter han spets på sitt hockey-cv. Genom åren har Annborn ständigt representerat landslagets juniorupplagor. Senast i U18-VM med backar som Sascha Boumedienne och Malte Vass. Att hitta svagare områden i Annborns spel har varit som att hitta Waldo i "Where´s Waldo?”. Det jag hör är att Annborns utvecklingsområde är just att hitta miljöer där han utvecklas bland bättre spelare än honom själv. Priset för att ständigt vara nummer ett i sitt klubblag är förmånen att hänga med utvecklingen hos bättre och mer talangfulla spelare genom att tävla mot och träna med just bättre spelare. Detta kräver då en förmåga att kunna pusha sig själv till att utvecklas när man inte kan ta efter andra i laget. Karl Annborn har allt som krävs för att tävla till sig en långvarig NHL karriär. Men det kräver ett tävlande mot bättre motstånd och med mer konkurrens om hans position. Om inte det så måste Annborn likt Michael Jordan i Chicago Bulls tämja sina egna gränser längre än vad hans lagkamrater kan göra. Jag tror att vi inom några år kommer att ha många HV-intresserade som ligger “sömnlösa i Seattle” för att se Karl Annborn och Oscar Fisker Moelgaard tillsammans i Kraken.
3. Vashek Blanár, b, (2007)

Det kanske mest okända namnet på denna listan. Men kanske det mest spännande namnet samtidigt. Vashek Richards som är född i Vail, Colorado som på senare tid har bytt efternamn till Blanár. Den tjeck/amerikanska backen beskriver sig själv på Boston Bruins development camp som: en tvåvägsback med en större uppsida i offensiven. Samtidigt påpekar han att defensiven är något han börjat jobba mer på. Blanar kommer ha goda förutsättningar för att utveckla en större defensiv förmåga med sin storlek (193cm och 83kg). Vashek hade en bra säsong 24/25 i Troja Ljungby J18 där han visade sina offensiva förmågor med 21 poäng på 38 matcher från sin backplats. Trots hans storlek har han också en stabil skridskoåkning. Det kom som en chock för många när Vashek valdes i fjärde rundan av Bruins. Men Bostons GM Don Sweeney ser Vashek Blanár som en väldigt formbar back som har stora ambitioner i såväl sin karriär som enstaka situationer på isen, ibland vill han för mycket. Vad som sticker ut är spelsinnet och visionen. I hans tid i Troja syntes verkligen spelförståelsen och ett spelsinne som tillsammans med hans passningsförmåga var en stark attribut i Vasheks spelprofil. Under Bostons camp har detta inte gått under radarn då många på plats har varit lyriska över Vasheks förmågor från backplats. Blanár kommer däremot behöva utveckla sin kvickhet och rörlighet med pucken som är områden där han behöver bli bättre för att ta ytterligare steg i sin utveckling. Under kommande säsong kommer Vashek förbli inom HV71:s organisation och utvecklas ännu mer.
4. Jakob Leander, b, (2007)

Jakob har tillhört HV71:s organisation sedan 2022 och har stadigt tagit steg genom klubbens juniorled. Jakob beskrivs som en “shutdown defender” som lite knackigt översätts till en nedstängande försvarare. För att göra en HV-översättning så är det här en back som mer likställs med tuff version av Christoffer Persson än Joey LaLeggia. Både fysiskt och produktionsmässigt. Med en storlek på 192 centimeter och 89 kilo så har Jakob Leander bra fysiska förutsättningar att infria just det som hans draftande klubb, Calgary Flames, ser i honom. I och med att Jakob är draftad sent i 2025 års draft, så kommer Jakob med stor sannolikhet att att förbli inom HV71 tills han tydligt visat tillräckligt för att lockas uppmärksamhet av Calgary Flames. Vad som talar till Jakob Leanders fördel och nackdel är att hans spelprofil är lite av en utdöende sort, som den renodlade stora och tuffa defensiva backen som han är. Det gör honom mer unik samtidigt som dagens NHL backar tenderar att kunna hålla en bra nivå både offensivt och defensivt.
5. Noel Skarby, fw, (2007)

I Noel hittar vi en skicklig ytterforward med störst talang för att självmant skapa chanser. Dessa aktioner kan ibland vara för ambitiösa och slå fel. Men ambitionen är hög och utvecklingsbar. Noels största utvecklingsområde är flera delar i spelet utan puck. Något som varit ett stående problem i klubben HV71 i stort.
6. William Bundgaard, fw, (2007)

Den nya “superdansken” och nya “Fisker” . Så lät tongångarna när uppgifterna först kom om att Rødovre Mighty Bulls talangen skulle lämna “Pölseland”. Men hans spelarprofil är inte riktigt densamma som den spelarprofil som Oscar Fisker Mølgaard lämnade med. Här har vi en längre och tyngre powerforward som inte fått tillfälle att visa sina förmågor på någon högre nivå ännu. 28 matcher i danska högstaligan och en del juniorlandskamper i B-divisionen är inte mycket till måttstock för denna “supertalangen”. Denna Bundgaard kan mer beskrivas som en slitvarg med potential för offensiv produktion. Här finns däremot en del att jobba med innan det blir tal om spel i HV71:s herrlag, oavsett hur illa det skulle kunna se ut i Garden under säsongen. Bundgaard behöver utveckla sin skridskoåkning och skapa en större kompetens i puckhanteringen. Det mesta pekar på att denna 18 åring är ett långsiktigt projekt. Samtidigt som HV har andra forwards talanger runt om i Småland för utveckling.
7. Theo Sonestedt, fw (2007)

En ung fin klassisk center hittar vi i Theo Sonestedt. Har de typiska karaktärsdragen i ett fint spelsinne och en väldigt bra puckhantering tillsammans med en okej fysisk storlek. Hade en ganska lovande karriärkurva för ca 1,5–2 år sedan med grym poängproduktion i HV71 J18. Men har sedan detta tappat momentum i utvecklingen och inte lyckats skapa speciellt mycket i HV71 J20 sedan han tog steget upp dit. Theo är fortfarande ung och har framtiden för sig. Men det finns områden i hans spel som kräver åtgärder. Har vissa problem med sin skridskoåkning tillsammans med att han lätt hamnar på utsidan. Istället för att ta isens mitt och äga isen. Här kan en bättre fysik hjälpa honom att ta positionen i mitten och våga gå mer insida där saker händer. Det är det största som håller Theo Sonestedt från HV71:s herrlag idag.