FEM NIU JAG HADE VALT MELLAN OM JAG VAR 15 ÅR I DAG
Jag har själv gått hockeygymnasium i Skellefteå och det är en resa jag aldrig hade velat vara utan.
Jag fick en fantastisk utbildning, utvecklades enormt mycket som hockeyspelare och fick uppleva saker som format mig både på och utanför isen. Jag ångrar inte mitt val en sekund.
Men om jag hade varit 15 år igen och skulle välja NIU i dag hade jag nog tänkt lite annorlunda kring en sak: avståndet hem.
När allting går bra är det enkelt att vara långt hemifrån. Hockeyn rullar på, man spelar mycket och livet känns ganska enkelt.
Men det kommer nästan alltid perioder där det går tyngre. Du kanske blir petad, får mindre istid, blir skadad eller helt enkelt börjar tvivla på dig själv.
Då tror jag att möjligheten att kunna åka hem, träffa familjen och få den tryggheten är betydligt viktigare än vad många 15-åringar kanske förstår när valet ska göras.
Med det sagt hade jag fortfarande vägt hockeyutbildningen väldigt tungt.
Så om jag fick göra valet i dag – med allt jag vet nu – hade min topp fem sett ut så här.
1. FRÖLUNDA
För mig är Frölunda etta.
Det finns en kultur och en vardag där som under väldigt lång tid har producerat riktigt bra hockeyspelare.
Faciliteterna är bra, träningsmöjligheterna är väldigt fina och framför allt finns det bevis på att verksamheten fungerar. Spelare kommer upp på löpande band och fortsätter vidare mot seniorhockey och hög internationell nivå.
Det går att prata hur mycket som helst om träningsfilosofier och utvecklingsmodeller, men någonstans är resultatet det viktigaste kvittot.
Frölunda gör uppenbarligen väldigt mycket rätt.
2. RÖGLE
Rögle hade varit mitt andraval.
Det här känns som en förening som hela tiden tar nya steg. Jag gillar känslan av ett modernt tänk och en klubb som verkligen vill framåt.
Hela föreningen har under de senaste åren byggt upp någonting som känns väldigt spännande.
För mig hade det varit attraktivt att komma till en miljö där man känner att utvecklingen inte står still.
Rögle känns hungrigt, modernt och på väg åt rätt håll – både som förening och som utvecklingsmiljö.
3. SKELLEFTEÅ
Här går jag lite emot mitt eget resonemang om att prioritera närheten hem.
För Skellefteå hade fortfarande varit väldigt svårt för mig att välja bort.
Rent utbildningsmässigt tycker jag att det är en av Sveriges absolut bästa miljöer. Jag vet själv vilken kvalitet som finns där och hur tydlig vägen från junior- till seniorhockey kan vara.
Men jag hade ställt en mycket större fråga till mig själv innan jag flyttade:
Är jag verkligen redo?
För mig handlade det om ungefär 120 mil hemifrån. Jag flyttade hela vägen från Skövde till Skellefteå.
Det är långt när man är 15–16 år.
Ska man göra den flytten tycker jag att man måste vara mogen och verkligen vilja leva hockeylivet fullt ut.
Är man det?
Då är Skellefteå fortfarande ett otroligt starkt alternativ. Har du tålamod, köper träningskulturen och följer deras program vet du att du kommer att hamna i en miljö som ger dig väldigt goda möjligheter att utvecklas och så småningom få chansen högre upp.
4. FÄRJESTAD
Färjestad är ett powerhouse inom svensk hockey.
Det är en anrik klubb som vet vad den håller på med och som år efter år lyckas vara relevant på den högsta nivån.
Samtidigt finns det en fungerande juniorverksamhet och en väg uppåt för unga spelare.
Det kanske inte alltid kommer fram nya spelare i samma mängd som hos vissa andra klubbar, men miljön, kompetensen och kraven finns där.
För mig personligen hade dessutom geografin spelat in. Det hade varit betydligt närmare hem och därmed lättare att behålla tryggheten runt omkring hockeyn.
5. HV71
Sista platsen på min topp fem går till HV71.
Framför allt handlar det om förutsättningarna. Flera ishallar, väldigt bra faciliteter och enorma möjligheter att träna och utvecklas.
Rent praktiskt finns egentligen väldigt få begränsningar för hur mycket du kan lägga ner på din hockey.
Kommer du dit med rätt driv och rätt inställning finns väldigt mycket av det du behöver för att kunna bli riktigt bra.
Det här är såklart min lista.
Någon annan hade kunnat sätta fem helt andra klubbar här – och det är egentligen hela poängen.
När du väljer hockeygymnasium tycker jag att du ska göra det nästan klassiskt hockeyspelaraktigt: sätt dig ner med ett papper och skriv upp plus och minus.
Hur ser vardagen ut? Hur bra är träningsmiljön? Hur ser konkurrensen ut? Finns det en realistisk väg till seniorlaget? Hur långt är det hem? Kommer jag att trivas i staden?
Och framför allt: Är det här en miljö där jag kommer att må bra och utvecklas?
Det är lätt att som 15-åring stirra sig blind på klubbmärket på bröstet. Men du ska leva i den här miljön varje dag under flera av de viktigaste åren i din utveckling.
Jag valde Skellefteå. Det var ungefär 120 mil hemifrån och jag ångrar inte mitt val.
Jag fick en fantastisk hockeyutbildning och upplevelser jag kommer att bära med mig resten av livet.
Men hade jag gjort valet i dag, med erfarenheten jag har nu, hade jag nog värderat närheten hem högre än vad jag gjorde då.
För hockeygymnasiet handlar inte bara om var du kan bli bäst på hockey.
Det handlar också om var du har bäst förutsättningar att må bra samtidigt som du försöker bli det.
