Linus Klasen firar 40 med DIF-match i SHL

2004/2005 gjorde en tonårig Linus Klasen A-lagsdebut hemma i Huddinge. Det är mer än ett halvt liv sedan. 20 år i hockeyns tjänst som senior.

Och idag, den 19 februari, fyller Klasen 40.

Han skruvar på sig lite när han säger, nästan förläget:

– Aah, jag är inte så stor för att fira födelsedagar så där. Men det är klart, 40, spelar fortfarande och ja, det har väl varit ett mål ganska länge att jag ska hålla på tills jag är 40. Kul.

Har du något mer mål?

– Ja, det är att försöka göra ”en påse” till. Men man känner ändå att man har långt kvar för att hänga med i tempot och så vidare. Det är några sekunder där ute och så lite PP. Man har missat ganska mycket i år, eller vad man ska säga, för att vara med på riktigt.

Det han säger kräver sin förklaring.

Spelade tillbaka DIF till SHL

Efter att ha varit med förra våren och spelat upp Djurgården i SHL som 39-åring insåg Klasen att han skulle få spela SHL hockey igen som 40-åring.

Men att det skulle vara en så lång och krokig väg till där han står idag hade han nog inte tänkt sig.

Linus Klasen gav sig själv en rejäl uppförsbacke när han firade SHL-avancemanget – i flera veckor. Men med tanke på allt han har varit med om som spelare och att orka med att träna en sommar inför en comeback i svensk hockeys finrum, ja då kan huvudet behöva en nollställning.

Och sånt får ju förstås konsekvenser för övriga kroppen.

Det var med stappliga ben som Klasen dök upp ute på Bosön under den senare delen av våren, men där och då började han ta i rejält för att komma i form till SHL. Men under den egna träningen i juli råkade han ut för en skada som förstörde hans försäsong.

Och när han spelade två juniormatcher i slutet av september för att trimma in tempot till sin comeback i SHL råkade han ut för en allvarlig armskada där muskler och senor rök och han tvingades till operation och lång rehab.

Gjorde comeback i SHL den 24 januari 2026

Den 24 januari gjorde han så äntligen comeback i SHL och spelade över 13 minuter i 1–0-förlusten mot Malmö. Kanske lite för mycket med tanke på att han hade varit borta från spel under så lång tid.

 Efter det har han mest spelat powerplay och gjort ströbyten. Han kämpar för att hitta tillbaka in i det extremt höga SHL-tempot.

– Jag gör vad jag kan varje dag och så får vi ta det där efter. Jag gör det jag kan och det är kul att vara med killarna inne i omklädningsrummet och på bänken och så vidare. Sedan får resten komma när det kommer om man säger så.

Det har väl gått lite bättre för laget sedan du började spela?

– Aa, jag har väl spelat i 20 minuter de sex matcherna och har haft en del skott. Är plus två tror jag. Ett ”äpple” (assist) och några som är nära. Men ah, får göra det jag kan göra för att hjälpa laget vinna matcher. Vi har fyra lines som kör på nu och det rullar på. Två bra målvakter. Får ha en lite annan roll, men det är inget jag är missnöjd med över huvud taget just nu.

Djurgården har fyra raka vinster där Klasen har varit med på ett hörn och han ingår i den andra powerplay-enheten.

Att Linus Klasen gärna skulle vilja göra ”en påse” till hänger ihop med att han har gjort 99 mål i SHL i sin karriär utöver de han har gjort i VM, Schweiz, Hockeyallsvenskan med mera.

Hur länge har du vetat om att du står på 99 gjorda mål i SHL?

– Det var faktiskt nån vecka sedan som jag hörde det. Klart man blir lite sugen på att slinka in nån, säger Klasen som har nio grundseriematcher kvar på sitt kontrakt.

Du har haft en konstig säsong med skador. Har det varit värt det nu där du står att kunna bidra lite grann?

– Ja, absolut. Jag var en stor del till att vi är där vi är idag. Det är klart att jag hade velat ha haft en hel försäsong och varit med och spela matcher från början men har missat en 35 matcher plus träningsmatcher. Det är en lång väg för en 39-åring.

Kan du se att det finns potential för en skräll, att Djurgården kan få ihop det i slutspelet?

– Absolut. Absolut! Vi har en bra formkurva nu och det syns på träningarna också, säger Klasen.

Apropå födelsedagar – någon av dina tidigare som sticker ut?

– Det var väl en i Lugano. Vi hade ett derby på kvällen mot Ambrì. Min fru och min familj hade bestämt att alla i hela släkten, och nära vänner, skulle sitta utspridda på hela arenan. Jag visste ingenting. Vi vann med 3–2 och jag ”hängde två” och sedan var det big-big party efter matchen…

En 30-årsdag att minnas med andra ord.

Tror du att de hittar på nånting nu i Gävle…?

– Nej, det hoppas jag inte! säger Klasen och brister ut i ett smittande asgarv.