En av de vackraste sakerna med slutspel är att det individuella får stå åt sidan. Jag törs påstå att de flesta av oss med betydligt större säkerhet kan rabbla olika poängrekord för grundserien än för slutspel.
Med det sagt så finns det lite individuell glans i slutspel. Det smäller högt att till exempel vara den ende som vunnit slutspelets poängliga två gånger utan att gå till final, en bedrift Peter Forsberg stått för, eller att som Nicklas Lidström vara den förste europeiske kaptenen att ta emot Stanley Cup.
Den högsta individuella äran man kan tillstås i ett slutspel är dock Conn Smythe Trophy, priset som slutspelets mest värdefulle spelare. Att vara bäst när det gäller är en titel alla vill ha, och ovanpå det bör tilläggas att den här röstningsprocessen nog är bättre än den för Hart.
Det är betydligt färre som får en röst i Conn Smythe, en grupp bestående av nationella reportrar samt lokala journalister för de två finallagen. Följden blir att det här verkligen är personer som sett spelare, i vissa fall varje match i hela slutspelet. Det är så klart omöjligt med Hart, då ingen människa ser alla matcher med alla lag en hel säsong (tror jag…?).
Därför kommer små nyanser som kan gå missade i Hart-omröstningen fram här.
Ni har säkert koll på att Lidström och Henrik Zetterberg är de enda svenska som vunnit det här priset. Faktum är att Lidström är den förste europén som gjort det, och utöver de två Detroit-hjältarna är Evgeni Malkin och Alexander Ovechkin de enda spelarna från vår sida pölen som fått priset.
Det kan komma att ändras inom en väldigt snar framtid.
Victor Hedman hade inte sin starkaste match i det här slutspelet i natt, även fast hans fina förarbete till Kevin Shattenkirks matchvinnare smäller högt (den lilla skottfinten innan gör skillnaden). Han kom inte riktigt till offensivt och var inne på tre mål bakåt.
Det var dock en överlag bra match, men ribban ligger skyhögt för honom.
Så är det när man har en Conn Smythe-favorit.
Här är varför.
5 – Positionen
Om vi kollar på utmanarna så ser jag till att börja med ingen i Dallas, då förutsatt att Tampa vinner. Förlorare vinner sällan priset och Stars starkaste kandidater inför finalen, Anton Khudobin och Miro Heiskanen, har inte haft den monsternivån i finalen som skulle krävas.
I Tampa finns det i min värld tre kandidater utöver Hedman.
Den första är Andrei Vasilevskiy, som inte får nog med kärlek för sitt fina slutspel. Han har spelat varenda minut och gjort det ruggigt bra, men för att en målvakt ska vinna det här priset krävs något exceptionellt och jag tror helt enkelt att Lightning har för många andra vapen för att deras väldigt duktige målvakt ska vinna priset.
De andra två kandidaterna är så klart Brayden Point och Nikita Kucherov. Point och Hedman kändes som de givna kandidaterna inför finalen, men Kucherov har etablerat sig genom att vara den viktigaste spelaren i Tampas två första segrar. Points tvåmålsinsats i natt sätter så klart tillbaka honom på kartan.
Kucherov har fler poäng (32 mot 30) men färre mål (7 mot 13) jämfört med sin center. Det som talar emot de här två är att de tills viss del kan stjäla röster av varandra på grund av sina snarlika prestationer, och dels att man kanske ser att de inte drar ett jättelass defensiv – ingen av dem spelar till exempel boxplay.
Det leder oss till Hedman. Han har fördelen av att spela i alla situationer och det tror jag kan vara en i slutändan tydlig tiebreaker för många som röster – Kucherov, Point och Hedman har alla stått för enastående offensiva prestationer, och ovanpå det är Hedman snart uppe i en hel match boxplay under slutspelet (57.35).
Hade det varit Hart vi pratat om hade positionen talat emot honom, men backar har goda möjligheter att vinna Conn Smythe (4 av 19 vinnare under 2000-talet har varit försvarare) och med större fokus på defensiva prestationer.
Så de yttre faktorerna tror jag talar till hans fördel.
4 - Produktionen
Jag har skrivit om det här i mer detaljerad form inför slutspelet, så jag ska inte bli långrandig, med alla tiders målrekord för en back är 12 (Paul Coffey, 1985) och ingen back har någonsin vunnit slutspelets målliga.
Med ett hattrick i natt skulle Hedman slå Coffeys rekord och tangera Points ledning i målligan.
Sannolikt? Inte alls. Omöjligt? Inte det heller.
Vi ska inte heller glömma hans poängtotal. Han har redan slagit Nicklas Lidströms svenska poängrekord för backar och med sin 21:a poäng i slutspelet i natt är han den blott femte backen sedan 1995 att göra över 20 poäng i ett slutspel.
Och värt att veta – av de totalt sju backar som gjort 20 poäng så har ingen gjort det på färre matcher än Hedmans 23. Så de där seedningsmatcherna som räknas in är inte en så stor fördel som man kanske kan tro.
3 – Försvarsspelet
Här är en sak som vi ska veta: Victor Hedman gör misstag. Han kan skjuta i fel läge, försöka sig på våghalsiga instick som fastnar i motståndarfötter eller fylla på så att motståndarna får två mot ettor.
Hedmans stil är inte de Miro Heiskaniga kolugna och felfria, det är fart, kraft och bett i allt han gör. Då blir det misstag.
Det som är väsentligt är hans förmåga att reparera sina egna misstag. ”Han kan vara högst upp i anfallet och först hem i försvaret” är ett uttryck som används lättvindigt om skridskostarka backar och sällan bär vikt, men om det går att applicera på någon så är det Hedman.
Dels så har han farten som krävs för att ta sig hem, men med sitt öga och sin enorma räckvidd kan han också snabbt skära vinklar och sabba motståndarna kontringar även om han inte riktigt hunnit i perfekt positionen.
Den här förmågan, och hans självförtroende som gör att han litar på den, tillåter honom att vara kreativ och aggressiv offensivt och ändå ha en totalt sett väldigt positiv inverkan på Tampas chanser för och emot.
Siffrorna talar sitt tydliga språk: trots tre baklängesmål i natt så är han fortfarande +15 i lika styrka i det här slutspelet (på en grund av väldigt solida underliggande siffror). För kontext så har bara två backar haft en bättre målskillnad i ett slutspel under 10-talet, och med en bra match i natt kan han passera Zdeno Charas toppnotering på +17.
2 – Pondusen
Jag pratade med ett antal svenskar för samla ihop röster och flera av dem återkom till samma sak: det är som att Victor tagit sitt spel till en ny nivå.
För en spelare som vunnit Norris en gång och varit finalist ytterligare tre så är den en rätt skaplig nivå han klivit upp från.
Så här sa Erik Karlsson.
”Nu tror jag att han tar för sig lite mer än vad han gjort innan (…). Även om han varit väldigt bra i många år här borta så känns det som att det här är första gången han bär lite mer av laget. Han har kanske tagit lite rygg på de andra stora gubbarna som spelat där.
När Stamkos inte har spelat så känns det som att ”Viggan” har tagit ett kliv framåt och verkligen drar med sig allihopa, inte bara sig själv”.
Jag delar den uppfattningen. Han väntar inte på att något ska hända, han försöker skapa själv. Jon Cooper har också lyft fram Hedmans ledarskap vid sidan av isen.'
1 – Respekten
En svensk bekant som är bosatt i Kanada hörde av sig häromdagen och frågade varför vi inte snackar mer om Hedman. ”De hyllar honom till skyarna här borta” var andemeningen av samtalet.
Jag gissar att man inte vill framstå som partisk svensk, men ska sanningen fram så är det enorma lovsånger som sjungs i hans namn nu. Axplock:
*i NHL Network sa Stanley Cup-vnnaren Mike Rupp att Hedman betyder mer för sitt lag än vad Connor McDavid gör för Edmonton och Sidney Crosby för Penguins.
*Mångårige coachen Bruce Boudreau var med i samma segment och sa att det var den mest dominanta backinsatsen i slutspel han sett på länge.
*TSN-experten Craig Button sa efter match tre att Hedman är den klara Conn Smythe-favoriten, med god marginal.
*Sportsnet-experten Justin Bourne twittrade följande efter match tre: Om Tampa inte har Victor Hedman så får inte Brayden Point chansen att göra några av de stora målen han gjort under slutspelet. Inte för att ta något ifrån Point, men Hedman har varit absurd”.
*Jag minns också ett uttalande från Brian Burke, den inte alltid överdrivet lättimponerande herren, efter första matchen mot Boston.
”Det var en av de bästa matcher jag någonsin sett en back spela, i mitt liv. Han var med marginal, med en kilometers försprång, den bästa spelaren på isen. Om du aldrig hade sett en hockeymatch förut och klev in i den där arenan hade du trott att han var Stålmannen”.
Ni fattar min poäng här: det här inte svensk partiskhet som talar, han har varit en av de bästa.
Kanske till och med den bästa.
***
En till spaning på temat Hedman:
Fråga mig inte varför, för Mikhail Sergachev ser ut som en spelare som borde kunna styra ett powerplay lika bra som Hedman, men av någon anledning har det inte riktigt klickat med den silkeslene ryssen på blå.
Hedman har egentligen inte spelat första PP förrän i finalserien (de gjorde de några matcher tillsammans innan Hedman fick ta över på egen hand) och det är först då det lossnat i den spelformen för Lightning. Tampa har gjort elva powerplaymål med Hedman på isen men bara sex med Sergachev, trots att ryssen fått över sex minuter mer och framför allt mer tid med stjärnorna.
Om vi använder Nikita Kucherov som riktmärke för när de spelat första PP och inte så ser vi följande siffror.
Sergachev - 49.39 istid med Kucherov, 6-0 i målskillnad.
Hedman - 35.12 istid med Kucherov, 9-1 i målskillnad.
En del av de här powerplaymålen är så klart till största del ett verk av just Kucherovs briljans, men jag tror samtidigt att Hedman bidrar till att öppna upp luckorna för honom. Sergachev är absolut mjukare med pucken, men det är något med Hedmans distinkta beslutsfattande och hans hotfulla skott som jag tror får motståndarna att öppna upp sina boxar.
Shattenkirks mål är ett bra exempel på det, då han med sin skottvillighet kan skapa tvekan hos Dallas med en skottfint och på så sätt ge sin kollega lite mer tid när han istället passar.
Det här är kanske en struntsak i sammanhanget, men jag tror samtidigt att det är ett bevis på med vilken pondus Hedman spelar med just nu.
Det tål också att tänkas på vad han hade haft för poängtotaler om han spelat i förstaformationen hela slutspelet.
***
Okej, mycket kärlek till Victor Hedman nu men jag måste lyfta fram John Klingberg som kom ut och var planens bästa spelare i den första perioden. Han vill och vågar vara en vinnare, även om det inte räckte idag.
Dallas har helt enkelt ingen annan spelare som kan skapa saker på det sättet som Klingberg kan, och ska de gräva sig ur det här hålet så kommer Klingberg behöva vara någon som drar tåget.
***
Det här kändes helt ärligt som Dallas match, den typen av tillställning där de hittat vägar att vinna tidigare i slutspelet. Orkar de ladda om? Det kommer behövas, för jag tror att Tampa kommer vara bättre i match fem.
***
01.30 drar vi igång studion, så se till att peta in en rejäl tupplur på eftermiddagen så orkar du hela vägen. Ni får bland annat ta del av min röstkompott där Karlsson, Rasmus Dahlin och andra kollegor delar med sig av sina intryck av Klingberg och Hedmans slutspel.
***
Orolig över hur du ska hålla dig vaken? Kom ihåg att ha det viktigaste av sällskap under en lång NHL-sittning.
***
Gillade du artikeln? Värd en kaffe - för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
Med det sagt så finns det lite individuell glans i slutspel. Det smäller högt att till exempel vara den ende som vunnit slutspelets poängliga två gånger utan att gå till final, en bedrift Peter Forsberg stått för, eller att som Nicklas Lidström vara den förste europeiske kaptenen att ta emot Stanley Cup.
Den högsta individuella äran man kan tillstås i ett slutspel är dock Conn Smythe Trophy, priset som slutspelets mest värdefulle spelare. Att vara bäst när det gäller är en titel alla vill ha, och ovanpå det bör tilläggas att den här röstningsprocessen nog är bättre än den för Hart.
Det är betydligt färre som får en röst i Conn Smythe, en grupp bestående av nationella reportrar samt lokala journalister för de två finallagen. Följden blir att det här verkligen är personer som sett spelare, i vissa fall varje match i hela slutspelet. Det är så klart omöjligt med Hart, då ingen människa ser alla matcher med alla lag en hel säsong (tror jag…?).
Därför kommer små nyanser som kan gå missade i Hart-omröstningen fram här.
Ni har säkert koll på att Lidström och Henrik Zetterberg är de enda svenska som vunnit det här priset. Faktum är att Lidström är den förste europén som gjort det, och utöver de två Detroit-hjältarna är Evgeni Malkin och Alexander Ovechkin de enda spelarna från vår sida pölen som fått priset.
Det kan komma att ändras inom en väldigt snar framtid.
Victor Hedman hade inte sin starkaste match i det här slutspelet i natt, även fast hans fina förarbete till Kevin Shattenkirks matchvinnare smäller högt (den lilla skottfinten innan gör skillnaden). Han kom inte riktigt till offensivt och var inne på tre mål bakåt.
Det var dock en överlag bra match, men ribban ligger skyhögt för honom.
Så är det när man har en Conn Smythe-favorit.
Här är varför.
5 – Positionen
Om vi kollar på utmanarna så ser jag till att börja med ingen i Dallas, då förutsatt att Tampa vinner. Förlorare vinner sällan priset och Stars starkaste kandidater inför finalen, Anton Khudobin och Miro Heiskanen, har inte haft den monsternivån i finalen som skulle krävas.
I Tampa finns det i min värld tre kandidater utöver Hedman.
Den första är Andrei Vasilevskiy, som inte får nog med kärlek för sitt fina slutspel. Han har spelat varenda minut och gjort det ruggigt bra, men för att en målvakt ska vinna det här priset krävs något exceptionellt och jag tror helt enkelt att Lightning har för många andra vapen för att deras väldigt duktige målvakt ska vinna priset.
De andra två kandidaterna är så klart Brayden Point och Nikita Kucherov. Point och Hedman kändes som de givna kandidaterna inför finalen, men Kucherov har etablerat sig genom att vara den viktigaste spelaren i Tampas två första segrar. Points tvåmålsinsats i natt sätter så klart tillbaka honom på kartan.
Kucherov har fler poäng (32 mot 30) men färre mål (7 mot 13) jämfört med sin center. Det som talar emot de här två är att de tills viss del kan stjäla röster av varandra på grund av sina snarlika prestationer, och dels att man kanske ser att de inte drar ett jättelass defensiv – ingen av dem spelar till exempel boxplay.
Det leder oss till Hedman. Han har fördelen av att spela i alla situationer och det tror jag kan vara en i slutändan tydlig tiebreaker för många som röster – Kucherov, Point och Hedman har alla stått för enastående offensiva prestationer, och ovanpå det är Hedman snart uppe i en hel match boxplay under slutspelet (57.35).
Hade det varit Hart vi pratat om hade positionen talat emot honom, men backar har goda möjligheter att vinna Conn Smythe (4 av 19 vinnare under 2000-talet har varit försvarare) och med större fokus på defensiva prestationer.
Så de yttre faktorerna tror jag talar till hans fördel.
4 - Produktionen
Jag har skrivit om det här i mer detaljerad form inför slutspelet, så jag ska inte bli långrandig, med alla tiders målrekord för en back är 12 (Paul Coffey, 1985) och ingen back har någonsin vunnit slutspelets målliga.
Med ett hattrick i natt skulle Hedman slå Coffeys rekord och tangera Points ledning i målligan.
Sannolikt? Inte alls. Omöjligt? Inte det heller.
Vi ska inte heller glömma hans poängtotal. Han har redan slagit Nicklas Lidströms svenska poängrekord för backar och med sin 21:a poäng i slutspelet i natt är han den blott femte backen sedan 1995 att göra över 20 poäng i ett slutspel.
Och värt att veta – av de totalt sju backar som gjort 20 poäng så har ingen gjort det på färre matcher än Hedmans 23. Så de där seedningsmatcherna som räknas in är inte en så stor fördel som man kanske kan tro.
Goals in a playoff year by defensemen:
— Tampa Bay Lightning (@TBLightning) September 24, 2020
1. Paul Coffey (12)
2. Brian Leetch (11)
3. Victor Hedman (10) pic.twitter.com/WrKzMRYHZn
3 – Försvarsspelet
Här är en sak som vi ska veta: Victor Hedman gör misstag. Han kan skjuta i fel läge, försöka sig på våghalsiga instick som fastnar i motståndarfötter eller fylla på så att motståndarna får två mot ettor.
Hedmans stil är inte de Miro Heiskaniga kolugna och felfria, det är fart, kraft och bett i allt han gör. Då blir det misstag.
Det som är väsentligt är hans förmåga att reparera sina egna misstag. ”Han kan vara högst upp i anfallet och först hem i försvaret” är ett uttryck som används lättvindigt om skridskostarka backar och sällan bär vikt, men om det går att applicera på någon så är det Hedman.
Dels så har han farten som krävs för att ta sig hem, men med sitt öga och sin enorma räckvidd kan han också snabbt skära vinklar och sabba motståndarna kontringar även om han inte riktigt hunnit i perfekt positionen.
Den här förmågan, och hans självförtroende som gör att han litar på den, tillåter honom att vara kreativ och aggressiv offensivt och ändå ha en totalt sett väldigt positiv inverkan på Tampas chanser för och emot.
Siffrorna talar sitt tydliga språk: trots tre baklängesmål i natt så är han fortfarande +15 i lika styrka i det här slutspelet (på en grund av väldigt solida underliggande siffror). För kontext så har bara två backar haft en bättre målskillnad i ett slutspel under 10-talet, och med en bra match i natt kan han passera Zdeno Charas toppnotering på +17.
2 – Pondusen
Jag pratade med ett antal svenskar för samla ihop röster och flera av dem återkom till samma sak: det är som att Victor tagit sitt spel till en ny nivå.
För en spelare som vunnit Norris en gång och varit finalist ytterligare tre så är den en rätt skaplig nivå han klivit upp från.
Så här sa Erik Karlsson.
”Nu tror jag att han tar för sig lite mer än vad han gjort innan (…). Även om han varit väldigt bra i många år här borta så känns det som att det här är första gången han bär lite mer av laget. Han har kanske tagit lite rygg på de andra stora gubbarna som spelat där.
När Stamkos inte har spelat så känns det som att ”Viggan” har tagit ett kliv framåt och verkligen drar med sig allihopa, inte bara sig själv”.
Jag delar den uppfattningen. Han väntar inte på att något ska hända, han försöker skapa själv. Jon Cooper har också lyft fram Hedmans ledarskap vid sidan av isen.'
1 – Respekten
En svensk bekant som är bosatt i Kanada hörde av sig häromdagen och frågade varför vi inte snackar mer om Hedman. ”De hyllar honom till skyarna här borta” var andemeningen av samtalet.
Jag gissar att man inte vill framstå som partisk svensk, men ska sanningen fram så är det enorma lovsånger som sjungs i hans namn nu. Axplock:
*i NHL Network sa Stanley Cup-vnnaren Mike Rupp att Hedman betyder mer för sitt lag än vad Connor McDavid gör för Edmonton och Sidney Crosby för Penguins.
*Mångårige coachen Bruce Boudreau var med i samma segment och sa att det var den mest dominanta backinsatsen i slutspel han sett på länge.
*TSN-experten Craig Button sa efter match tre att Hedman är den klara Conn Smythe-favoriten, med god marginal.
*Sportsnet-experten Justin Bourne twittrade följande efter match tre: Om Tampa inte har Victor Hedman så får inte Brayden Point chansen att göra några av de stora målen han gjort under slutspelet. Inte för att ta något ifrån Point, men Hedman har varit absurd”.
*Jag minns också ett uttalande från Brian Burke, den inte alltid överdrivet lättimponerande herren, efter första matchen mot Boston.
”Det var en av de bästa matcher jag någonsin sett en back spela, i mitt liv. Han var med marginal, med en kilometers försprång, den bästa spelaren på isen. Om du aldrig hade sett en hockeymatch förut och klev in i den där arenan hade du trott att han var Stålmannen”.
Ni fattar min poäng här: det här inte svensk partiskhet som talar, han har varit en av de bästa.
Kanske till och med den bästa.
***
En till spaning på temat Hedman:
Fråga mig inte varför, för Mikhail Sergachev ser ut som en spelare som borde kunna styra ett powerplay lika bra som Hedman, men av någon anledning har det inte riktigt klickat med den silkeslene ryssen på blå.
Hedman har egentligen inte spelat första PP förrän i finalserien (de gjorde de några matcher tillsammans innan Hedman fick ta över på egen hand) och det är först då det lossnat i den spelformen för Lightning. Tampa har gjort elva powerplaymål med Hedman på isen men bara sex med Sergachev, trots att ryssen fått över sex minuter mer och framför allt mer tid med stjärnorna.
Om vi använder Nikita Kucherov som riktmärke för när de spelat första PP och inte så ser vi följande siffror.
Sergachev - 49.39 istid med Kucherov, 6-0 i målskillnad.
Hedman - 35.12 istid med Kucherov, 9-1 i målskillnad.
En del av de här powerplaymålen är så klart till största del ett verk av just Kucherovs briljans, men jag tror samtidigt att Hedman bidrar till att öppna upp luckorna för honom. Sergachev är absolut mjukare med pucken, men det är något med Hedmans distinkta beslutsfattande och hans hotfulla skott som jag tror får motståndarna att öppna upp sina boxar.
Shattenkirks mål är ett bra exempel på det, då han med sin skottvillighet kan skapa tvekan hos Dallas med en skottfint och på så sätt ge sin kollega lite mer tid när han istället passar.
Det här är kanske en struntsak i sammanhanget, men jag tror samtidigt att det är ett bevis på med vilken pondus Hedman spelar med just nu.
Det tål också att tänkas på vad han hade haft för poängtotaler om han spelat i förstaformationen hela slutspelet.
Powerplayperfektion från @TBLightning - pucken går som på ett snöre från Victor Hedman via Nikita Kucherov (@86Kucherov) till @BraydenPoint19 för 1-0! 👌 #StanleyCuppic.twitter.com/uUG9MVlmKK
— NHL Sverige (@NHLsv) September 22, 2020
***
Okej, mycket kärlek till Victor Hedman nu men jag måste lyfta fram John Klingberg som kom ut och var planens bästa spelare i den första perioden. Han vill och vågar vara en vinnare, även om det inte räckte idag.
Dallas har helt enkelt ingen annan spelare som kan skapa saker på det sättet som Klingberg kan, och ska de gräva sig ur det här hålet så kommer Klingberg behöva vara någon som drar tåget.
***
Det här kändes helt ärligt som Dallas match, den typen av tillställning där de hittat vägar att vinna tidigare i slutspelet. Orkar de ladda om? Det kommer behövas, för jag tror att Tampa kommer vara bättre i match fem.
***
01.30 drar vi igång studion, så se till att peta in en rejäl tupplur på eftermiddagen så orkar du hela vägen. Ni får bland annat ta del av min röstkompott där Karlsson, Rasmus Dahlin och andra kollegor delar med sig av sina intryck av Klingberg och Hedmans slutspel.
***
Orolig över hur du ska hålla dig vaken? Kom ihåg att ha det viktigaste av sällskap under en lång NHL-sittning.
***
Gillade du artikeln? Värd en kaffe - för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.
Allt på Hockeynews PLUS för bara 69kr. Skaffa PLUS. Säg upp när du vill.