Linköpingssonen Jonas Junland är lagkapten i sin moderklubb LHC. Han vet vad klubbkänsla är. Snart 34-årige Junland har också upplevt rivalitet mellan klubbar på väldigt nära håll vid ett par tillfällen.
Inte minst genom alla möten med HV71 från Jönköping 13 mil sydväst om Linköping. De prestigematcherna saknar han sedan HV föll ur SHL och ner i Hockeyallsvenskan.
– För vår del i LHC var HV våra toppmatcher varje år. Att prestera mot dem i ”E4-derbyt”, rivaliteten som fanns där, och fansen och staden lever upp. Det är självklart jättetråkigt, säger Junland efter ett ispass i Stångebro ishall.
Jonas Junland har spelat hockey professionellt i hela sitt vuxna liv. Han har spelat för klubbar i Sverige, USA, Kazakstan, Finland och Schweiz. Och han hänger med i det som skrivs, tänks och sägs.
– Jag vet vad många tycker och läser det. Rivalitet är viktigt. Proffshockey idag ser inte ut som det gjorde för några år sedan, det här med trotjänare och att spela i samma förening. De gränserna suddas ut, säger Junland.
Han tar upp ett rykande färskt exempel från förra veckan då Mora fick en fråga från dalarivalen Leksand att låna ut sin högpresterande lagkapten Daniel Ljunggren i två SHL-matcher.
Mora sa okej och det gjorde också Ljunggren. Det skapade rubriker i alla större medier i landet.
– Jag såg snacket mellan Mora och Leksand och jag förstår var snacket kommer ifrån. Jag förstår rivaliteten. Jag har själv haft den mot Vita Hästen eller HV, och det kanske skulle vara otänkbart för mig att spela i de klubbarna. Samtidigt har jag spelat i Färjestad, vilket jag gjorde baserat på ett beslut för att jag skulle kunna bli en bättre hockeyspelare. Jag förstår båda sidor på nåt sätt, säger Junland, som själv fick utstå kritik när han flyttade till Karlstad istället för Linköping efter ett NHL-äventyr i St Louis organisation.
LHC:s lagkapten Jonas Junland vet mycket om rivalitet, klubbyten och supportrars känslor och engagemang. Foto: Bildbyrån.
Jonas Junland var med och vann Färjestads senaste SM-guld 2011 under sitt år i Karlstad.
– Jag tycker lite synd om, vad hette han, Ljunggren? Som verkligen hamnar i kläm i en sådan här fråga när det är en kille som kanske har spelat jättebra hockey och förtjänar en SHL-chans och hade det varit någon annan klubb än Leksand så hade ingen ens skrivit om det. Nu blev det som det blev.
LÄS MER: Moras klubbdirektör om det känsliga lånet till Leksand: "Slog helt fel"
Junland nyanserar bilden:
– Jag förstår båda sidor, men jag tycker väldigt synd om Ljunggren i det här fallet. Jag tycker inte att han ska få så mycket skit som han har fått.
LÄS MER: LHC jobbar för att behålla den historiske målkungen: "Pratar för fullt"
Supportrarna har tydliga gränser för vad som är okej och inte okej trots att sporten är mer kommersiell idag än för fem eller tio år sedan.
– Det är inte förgånget i sig. Jag är själv Linköpingssupporter. Det är den kulturen man är uppväxt i och det är den kultur som är i supporterklubbarna och i de olika grenarna som de associerar sig med. Det är de som bär upp den gamla kulturen som vi inte vill tappa heller, säger Junland.
Han blickar tillbaka några årtionden inom topphockey när han konstaterar:
– Det var skillnad när man hade ett jobb på sidan och kanske spelade i sin hemstad för att det var smidigare. Helt plötsligt ringer Luleå och säger: ”Du får så här mycket mer”. Vad gör du? Du ska ta ställning till det. Över tre års tid hur mycket pengar är det? Har man barn och du ser folk går till Schweiz och Ryssland. Gränserna suddas ut känns det som.
Klubbarna kan också säga tack och hej till dig från en säsong till nästa?
– Ja, det går väldigt fort. Det är baksidan med att det kanske finns mer pengar i idrotten. Det är nog en debatt som aldrig kommer att ta slut. Om tio år kanske den här debatten är slut, men då debatterar vi något annat som kanske har med samma sak att göra. Rivalitet bygger på nåt sätt stämning.
