Lever i ovisshet – guldbacken om framtiden

Mattias Bäckman spelade med Linköping under försäsongen, men efter sju veckor tog tiden i klubben slut – och sedan dess har backen stått utan kontrakt.

Just nu tränar han på egen hand för att hålla sig i form.

– Jag kör själv, men är ute på is lite grann också. Annars är det mest gymmet där jag brukar träna på somrarna, säger han.

Att dag efter dag träna ensam är kanske inte det roligaste.

– Det är inte jätteimponerande. Jag är ganska van ändå. De senaste åren – eller inte just nu – men tidigare var jag mycket skadad. Då blev det mycket rehab på egen hand, även om jag hade hjälp av en kille. Så jag har väl blivit ganska van vid det. Jag ska inte klaga.

Hur är det med motivationen – är det svårt att hålla den uppe?

– Det är grunden till allt. Men det är klart att det finns perioder då man blir frustrerad och känner sig hopplös om det går trögt. Samtidigt är det så livet är – det går upp och ner. Och jag har valt det här livet själv, att spela hockey.

"Det här livet jag valt"

Bäckman återvände till moderklubben Linköping 2018 efter ett par år i Nordamerika. Därefter följde fyra säsonger i LHC, innan det återigen blev en flytt utomlands – den här gången till Finland, efter ett år utan spel. Där blev det några matcher i Tappara innan han tog klivet vidare till Frisk Asker i Norge, klubben han lämnade inför årets säsong.

Att sitta och vänta på ett nytt kontrakt väcker blandade känslor.

– Det går upp och ner. Det är frustrerande ibland, men samtidigt är det här livet jag själv valt. Det är en spännande och utmanande situation, och jag försöker leva mycket i nuet och ta dag för dag.

Han har varit med om tuffa perioder tidigare – skador, långa uppehåll och osäkerhet.

– Det är tråkigt att hamna i den här sitsen, men alla som spelar hockey får sådana här perioder. Jag har varit skadad tidigare också, så jag förstår att det kan vara svårare att få kontrakt när man inte spelat så mycket. Det har blivit ungefär en och en halv säsong utan regelbundet spel, även om jag inte haft några nya skador – bara en gammal som spökat lite. Men jag försöker se positivt på situationen ändå.

Är du öppen för alla alternativ som dyker upp?

– Ja, det är jag ändå. Först och främst hade jag tänkt spela utomlands, men jag är absolut öppen för att spela i Sverige också om något dyker upp.

Har någon klubb visat intresse?

– Ja, det har funnits lite samtal. Men inget som passat där och då. Det kanske kommer, eller så gör det inte det. Men jag tror att det löser sig. Jag känner att jag har mycket hockey kvar i kroppen. Jag tycker att jag gjorde det bra i Linköping under försäsongen. Jag kände mig bra, men det var ganska tydligt att jag var där för att fylla upp en plats när de hade skador.

Att det inte blev något nytt kontrakt med LHC kom inte som en överraskning.

– Nej, jag hade det på känn. Jag gjorde vad jag kunde och fick ändå träna med ett lag och spela matcher. Även om minuterna inte var många så var det betydelsefullt för mig och jag är tacksam för det. Men jag känner att jag kan mer och det fick jag aldrig riktigt visa. De hade åtta backar på kontrakt, så möjligheten var nästan obefintlig även om man såklart alltid hoppas.

Känner du någon stress över situationen?

– Absolut. Vissa dagar gör jag det. Men jag försöker tänka att det kommer lösa sig – och gör det inte det så gör det inte det. Så är livet. Tiden går ju ändå. Men jag har mycket hockey kvar i mig och vill fortsätta bidra på isen. Samtidigt är det klart att man känner frustration.

"Det är bevisat"

Tillsammans med JVM-guldet har han även ett J20-guld på meritlistan. Under JVM 2012, när Juniorkronorna gick hela vägen, stod han för tre assist och minns tydligt både stämningen och laget som tog hem titeln.

När han blickar tillbaka på sin egen tid – samtidigt som han följer årets lag – är han optimistisk.

– Jag tittar en del hockey, även om det mest blir SHL nuförtiden. Men jag tycker att Juniorkronorna ser väldigt lovande ut. De har en extremt stark forwardssida med många stjärnor. Det är ganska ovanligt, men jag tror absolut att de har stora möjligheter att gå hela vägen.

Han jämför med sin egen JVM-resa:

– Jag minns hur det var när man skulle in i mästerskapet. Vi hade ett bra lag, även om det inför turneringen kändes som att vi befann oss i ett mellanår. Men när man ser tillbaka i dag har många i det laget blivit riktigt duktiga spelare och nått långt. Det ska bli kul att följa årets upplaga – det känns som att Sverige har flera spelare som kan bli stora även i NHL i framtiden.

Hur tror du att det går?

– Jag tror att de tar sig till final. Men vägen dit är tuff, det är bevisat många gånger om.