SHL presenteras i samarbete med ATG Sport
Har jag skrivit om det här förut? Säkert. Flera gånger. Men ni vet hur det är med droppar och stenar, förr eller senare urholkas den hårdaste granit.
Snart har 52-omgångar spelats i SHL, det är knallhårt mellan två suveräna lag om seriesegern. Knappt någon bryr sig. Mer intressant vilka som blir tia. Hockey är märkligt. pic.twitter.com/Fz9OQMIJ1R
— Niklas Jihde (@NiklasJihde) 10 mars 2019
Det var en tweet från Viasat-ankaret Niklas Jihde som fick mig att minnas en gammal käpphäst, Jihde suckade lite åt det faktum att så mycket fokus var på vilket lag som skulle komma tia, betydligt mindre på matchen mellan Färjestad och Luleå och vilket lag som skulle vinna SHL.
Å ena sidan – det handlar inte om att vinna grundserien, det är ett förspel, ett trevligt sådant men utan egenvärde, slutspelet är klimax, det som räknas.
Å andra sidan – om nu förspelet är 52 jäkla omgångar långt, om det lockar en sjuhelsikes massa åskådare som får sina vintrar förgyllda där igenom, borde inte SHL ge det ett större värde?
Jo. Hävdar jag. Och det är här min tanke kommer in.
## Det minsta man kan begära är att lag 1 och 2 spelar 5/2 och inte 4/3 i kvartsfinalserien.
## Fem (om det behövs) hemmamatcher, inte bara fyra.
## Bäst i grundserien ska betyda och ge något.
Tillbaka till det här med att tio av 14 lag i SHL går till slutspel.
Sportsligt vanvett? Självklart.
Kan jag förstå att ”money talks”? Visst. Ytterligare två matchserier innan kvartsfinalspelet börjar, och jag medger glatt att jag brukar tycka det vi förut kallade play-in kittlar lite småskönt i kistan. Dessutom blir det en extra streckstrid, och dramatiken det skapar ska inte underskattas.
Men, kom igen: om lag 9 och 10 ska ha chansen att spela vidare så måste det i alla fall vara dags att ge grundserien ett större värde.
## De två lag som varit bäst i grundserien, som jobbat energiskt för sina fans, som haft energiska, trogna fans som stöttat, de bör ha något för det.
## De två lag som vinner åttondelsfinalerna, som liksom på gratisvis tagit sig till kvartsfinal, de får gärna vara där, men de bör ha det lite svårare.
Alltså:
Fem hemmamatcher för lag 1 och 2 i kvartsfinalspelet.
Två hemmamatcher för lag 7–10.
Fortfarande så att grundserien är positionering och slutspel allvar, men min önskade ändring ger det evighetslånga (och sköna) förspelet en något större betydelse.
Hemma–borta–hemma–hemma–borta–hemma–hemma, kanske?
Eller hemma–borta–hemma–borta–hemma–hemma–hemma, om man av ekonomiska skäl vill garantera lag 7–10 två fyllda (?) arenor.
Det här vore en enkel åtgärd att genomföra. Vill inte på något säga antyda att det är vare sig genialiskt eller revolutionerande – men nog tusan har jag en poäng, eller vad säger ni?
***
Till sist: en sten jag verkligen hoppas snart ska vara urholkad är denna:
Målvakter måste behandlas med större respekt, den respekten visade tyvärr inte SHL när Tim Söderlund inte ens anmäldes för påkörningen av Victor Brattström nyligen.
Krävs det en skada innan debatten kommer igång på allvar?
