Koivu om Kalle Anka-kedjan: "Genuin vänskap"

Det är Finlands kanske största idrottsögonblick genom tiderna. Första VM-guldet i ishockey togs på svensk mark 1995 och det var Jere Lehtinen, Saku Koivu och Ville Peltonen och förde landet dit. De då unga talangerna tog turneringen med storm. 

– 94–95 var den här gruppen tillsammans i nästan två år. Vi var med i OS i Lillehammer, sedan VM i Italien och därefter i Stockholm. Så det betyder mycket – den här gruppen var verkligen sammansvetsad. Och att vinna här för 30 år sedan betydde inte bara mycket för oss, utan för hela Finland, säger Saku Koivu till Hockeynews i samband med ett event inför måndagskvällen, då Sverige och Finland möts i Globen, eller Avicii Arena.

Om att vara tillbaka i Stockholm, säger Saku Koivu:
– Många minnen, väldigt känslosamt. Det var i princip min sista match innan jag åkte till NHL. Så det var en slags vändpunkt för mig – att vinna här gjorde mycket för självförtroendet och allt annat. Det gjorde stor skillnad, inte bara för mig utan för många av oss. Och –95 var otroligt, många fina minnen. Det hade verkligen en stor påverkan på våra karriärer. 

Trion sammanfördes av finsk tv under eventet, men trion ses ändå då och då, säger Saku. 

– Vi pratar en hel del. Kanske inte varje månad, men flera gånger om året. Vi växte upp tillsammans, spelade i samma åldersgrupp. Jag spelade i U20-landslaget med dem som kedjekamrater. Sedan dess har vi varit väldigt tajta. Vi har delat så många upplevelser tillsammans att den vänskapen alltid kommer finnas kvar. Och att få tid tillsammans i en sådan här miljö betyder mycket.

Umgås ni även utanför sådana här sammanhang alltså?

– Ja, alltså, vi har våra egna liv och familjer. Ville coachade i HIFK och var upptagen med det, Jere också med sitt. Men vi försöker ändå ses fem–sex gånger om året, hänger ihop en vecka, spelar golf eller bara umgås. Det är en genuin vänskap, helt klart.

Det har gått 30 år, men alla i Finland minns det verkar det som?

– Ja, det är klart – att vinna guldet betydde inte bara något för laget eller för hockeyn, utan för hela Finland. Det var enormt, särskilt med tanke på den ekonomiska krisen i början av 90-talet.
Tajmingen var perfekt. Och för vårt lag, väldigt känslosamt och nostalgiskt att vara här igen. Ser verkligen fram emot kvällen, att få se matchen och dela våra upplevelser, det är roligt att träffas allihop igen.