Det var i seriematchen mellan SCL Tigers och Klingbergs Zug, den sista november ifjol, som de otäcka scenerna utspelade sig. Den 27-åriga forwarden föll i en duell, och med huvudet före for in i sargen med en hög fart. Klingberg blev liggande på isen länge innan han sedan fördes ut på bår.
– Det var ju en tilltrasslad situation där jag glider in i sargen och inte kunde skydda mig med händerna. Jag gled in där och hoppades på det bästa och det blev väl inte det bästa, men inte det sämsta heller. Det var ju lite tur i oturen där det kunde ha gått betydligt värre. Man är ju ändå lite lyckligt lottad att det inte var värre. Men samtidigt så hade man ju önskat att det inte skulle ha blivit någonting alls, säger Klingberg till HockeyNews.se.
På sjukhuset visade sig att 28-åringen hade ådragit sig två ledbandsskador samt en fraktur i nacken. Men man kan verkligen säga att forwarden hade tur i oturen då det hade kunnat gå betydligt värre.
Kände du direkt att det här var illa?
– Jag kände väl ganska snabbt att, oj det här var inte bra med nacken liksom. Man har ju hört om skräckhistorier så som Tobias Forsberg där man inte har kunnat röra på kroppsdelarna eller där spelare till och med har varit medvetslösa. Jag var väl ganska snabbt klar med att jag är vid medvetande och kände mina fingrar och tår men att nacken inte kändes bra. Jag blev ändå ganska snabbt lugn och kände mig ganska samlad trots det här. Sedan var det väl jobbigast direkt efter med att ligga still så länge och vänta in ett resultat på vad som hade skett.
Och det var flera timmar av oviss väntan innan beskedet kring skadans omfattning gavs till forwarden.
– Det var väl runt 16-17 timmar med totalt stillaliggande och där man bara väntade in på vad som skulle sägas. Men någonstans så kändes det ändå bra och jag hade egentligen inga negativa tankar. Sedan vet man ju aldrig, det kanske kunde ha varit något jättefel som jag inte hade märkt. Det var spänt, men samtidigt kände jag väl inte att det gjorde jätteont, inte något alarmerande utan det gör ont, men jag är ändå med.
Efter sjukhusvistelsen startade en rehabiliteringsprocess där han först tvingades att bära nackkrage i sex veckor. Totalt tog det tre månader innan han kunde vara tillbaka på isen och spela matcher igen.
– Det började med tre-fyra veckor där jag inte fick göra någonting mer än att gå ut och gå. Så det var bara att försöka att röra på sig så mycket som man kunde i ett så sansat tempo som möjligt för att inte bli en soffpotatis helt. Efter det så fick jag börja röra lite mer på nacken och kunde köra lite styrka i ett upprätt läge. Sedan när det satte sig så fick jag börja jogga mer och se hur det kändes, och successivt fick jag sedan börja gå på is. Det var steg för steg och tillslut när jag började träna och kände att det funkade så fick jag börja spela matcher igen.
Och bara några veckor efter Klingbergs skada inträffade den tragiska olyckan på isen där Leksandsforwarden Tobias Forsberg blev förlamad.
Fick man en tankeställare med tanke på skadan och det som hände med Tobias Forsberg bara veckorna efter?
– Ja verkligen, just när jag var skadad så var man väl ändå känslan lite att puh, det här kunde ha gått riktigt illa. Och sedan under min rehabilitering så hände det där med Tobias Forsberg och när man inte riktigt visste hur det hade gått så var det ännu mer jobbigt. Givetvis värst för dem men även för mig med att inte få veta. Man vill ju stödja men inte vara allt för nära, det är svårt alltså. Man ser ju på saker lite annorlunda just där och då men nu när man är hel igen så tänker jag inte så mycket på min egen skada. Jag är frisk nu och har förmodligen en starkare nacke än vad jag hade innan. Nu är det mest att man tycker synd om Tobias Forsberg och det som han går igenom.
Nu har Klingberg tagit sig tillbaka och finns med i Tre Kronor-truppen som under veckan spelar Karjala Cup med matcher i Leksand och Helsingfors. Laget inleder turneringen under torsdagskvällen när man ställs mot Tjeckien i Tegera Arena.
– Det ska bli jätteroligt att möta Tjeckien och det är ju alltid speciellt att spela första landslagsmatchen på en säsong. Det blir också extra roligt nu när man gör comeback här så det är bara positiva vibes.
Carl Klingberg är nu tillbaka i Tre Kronor-truppen efter den otäcka skadan under förra året. Foto: Daniel Eriksson/Bildbyrån
Och det är med en stark poängutdelning i den schweiziska ligasexan, Zug som forwarden ansluter till Tre Kronor-truppen. Totalt har han noterats för fem mål och tio assist på de 15 inledande omgångarna.
– Med poängen har jag alltid sagt att det är kul när de kommer men i grund och botten är det hårda jobbet som jag vill bidra med. Detta med forecheck och backcheck och vara lite jobbig framför kassen och att spela mot. Sedan är det klart att om man kan göra poäng utöver det så är det kul, så det har varit en riktigt rolig säsong hittills. Jag har väl egentligen gjort det som jag ska, plus poängen då. Så länge som jag kan bidra med det här hårda jobbet så tycker jag ändå att jag är där jag ska vara.
Hur är ligan just spelmässigt?
– Den är väldigt teknisk med mycket fart. Den kanske inte är strategiskt perfekt men med mycket fart och fläkt. Det är raka puckar där det skapas en del hål, det är en väldigt rolig liga att spela i måste jag säga. Jag gillar det här med mycket forechecking där man får gå fram och köra och att folk följer på. Inte så uppställt, men det tycker jag är väldigt roligt.
Är det ett snabbare tempo än i SHL?
– Det är svårt att säga. Jag tror kanske att det är en högre fart i spelet i sig men sedan är ju inte spelarna snabbare utan det är mer hur man spelar. Jag har inte följt SHL jättenära men man har ju sett några matcher och det blir ju rätt så uppställt ibland. Då kan det ju bli att spelet saktas ner lite grann när man väntar in vad man ska göra. Medan i Schweiz är det mera att ta upp pucken så fort som du kan och trycka på med ett presspel. Det blir ju roligare att kolla på också.
Och även utanför isen trivs Klingberg i staden med cirka trettiotusen invånare som är belägen vid sjön Zugersse, cirka tre mil söder om Zürich.
Jag ställer den klassiska frågan, har det blivit dyrt i Schweiz?
– Ja, det är ju dyrt men man vänjer sig ju också. Tillvaron annars är ju grym med en jättefin stad och hur vacker natur som helst runtomkring med vatten. Människorna och lagkamraterna är trevliga så det finns ingenting att klaga på. Jag tycker att det är riktigt najs.
Forwarden har inlett säsongen poängmässigt starkt i Schweiziska Zug. Foto: Daniela Frutiger/Bildbyrån
Och även om den Göteborsfostrade forwarden inte har spelat i Sverige sedan säsongen 2010/2011, fortsätter han att ha koll på Frölunda.
– Ja, det gör man ju såklart. Jag följer egentligen varje resultat även om man kanske inte kan se varje match.
Han har kontrakt med den schweiziska klubben fram till säsongen 2020/21. På meritlistan har han tidigare hunnit med 12 NHL-matcher för Atlanta Thrashers och Winnipeg Jets. Säsongen 2015/16 tillbringade han i KHL i laget Torpedo Nizjny Novgorod innan han sedan landade i Zug där han nu är inne på sin tredje raka säsong med laget.
Och även om Klingberg trivs bra i Schweiz så utesluter han inte möjligheten till en comeback i Frölundatröjan i framtiden.
– Jag har ju två år kvar nu på kontraktet och sedan får man ju se vad som händer i framtiden. När det gäller i SHL så vill jag ju spela i Frölunda, men samtidigt trivs jag väldigt bra i Zug. Man ska aldrig säga någonting för tidigt men om det väl skulle bli SHL, så är det ju Frölunda. Absolut så vill man ju lira där någon gång till där.
Har du haft någon dialog med Frölunda de senaste åren?
– Ja, man har väl snackat lite här och där. Vi håller kontakten där jag följer dem och de följer mig. Det är lite av ett ömsesidigt intresse även om man inte har snackat något faktiskt så.
