En tisdagsafton med match mellan Brynäs och Timrå IK.
En match som kanske hade lite tisdagsstatus över sig.
Jag tycker att det är en match där inget av lagen spelar varken speciellt bra eller speciellt dåligt.
Den stora skillnaden mellan lagen är att det finns en bredd och en offensiv spets i Brynäs som inte finns i Timrå.
Om man kort ska sammanfatta Timrå så är det ett lag som fightas och sliter för varandra.
Men man blir väldigt beroende av produktionen från sina importer, framför allt Dylan McLaughlin och Reid Gardiner.
Utan dem har jag svårt att se var poängproduktionen ska komma ifrån i Timrå.
Men den stora delen av analysen lägger vi på Brynäs.
Styrkan att vinna ändå
Det är en styrka av Brynäs att kunna vinna en sådan här match på hemmaplan.
Jag tycker att man spelar helt okej, men det är inte så att man på något sätt spelar ut Timrå.
Något som är extremt positivt för Brynäs är att Erik Källgren gör en fantastisk match under de 49 minuter han står.
Jag tror att den insatsen kommer att hjälpa hans självförtroende under säsongen.
Sedan kommer Magnus Chrona in, och han har också fått en bra start i Brynäs.
Det känns som att målvaktssituationen ändå har en väldigt positiv känsla över sig så här i säsongsinledningen.
På backsidan är jag väldigt imponerad av Axel Andersson.
Jag tycker att han går från klarhet till klarhet under sina säsonger i Brynäs.
Det är en stabil back med en offensiv uppsida som han använder mer och mer i sitt spel.
Bredden sticker ut
Man kan inte sluta imponeras av den bredd Brynäs sitter på bland sina forwards.
Där finns Jakob Silfverberg, Johan Larsson och Kieffer Bellows.
Man har Anton Rödin, Calle Järnkrok och Oskar Lindblom.
Och tillsammans med spelare längre ner i hierarkin, som Axel Jonsson Fjällby och Linus Ölund, driver de Brynäs framåt.
Det gör att laget har en bredd som är väldigt jobbig att möta.
Det finns egentligen ingen kedja som Brynäs skickar in där motståndaren känner att nu blir det lite lugnare.
Det finns ett hot hela tiden.
Nyförvärvet har mer att ge
På minussidan känner jag kanske att Julien Gauthier, deras nya import, ännu inte är hundraprocentigt inne i SHL-hockeyn.
Det positiva för både Brynäs och Gauthier är att det sannolikt bara kommer att bli bättre och bättre under säsongen.
Kan han successivt komma mer in i spelet får Brynäs ytterligare en spelare som kan bidra ordentligt när säsongen går mot sitt avgörande.
Där tror jag att Brynäs kommer att vara ett av lagen som har möjlighet att gå relativt långt i ett slutspel.
Jaret Anderson-Dolan gillar jag verkligen.
Jag gillar farten han spelar med och det känns som att han bidrar med sina styrkor.
Det är inte en spelare som kommer att göra en poäng per match, och det är heller inte därför Brynäs har värvat honom.
Men han bidrar både offensivt och defensivt.
Det är en spelare som ger hundra procent i varje backcheck.
Jag tycker att det är väldigt imponerande att hitta en import som är så pass villig att göra det grovjobb som krävs i SHL kväll efter kväll.
Nästan ett tredje powerplay
Det ska också bli väldigt intressant att se hur Brynäs fortsätter att formera sina två powerplay-enheter.
För känslan är nästan att laget är så pass brett att man skulle kunna formera en tredje powerplay-uppställning.
Och det säger ganska mycket om vilken offensiv bredd Brynäs faktiskt sitter på.
