Den riktiga satsningen började när Timothy Liljegren flyttade från Kristianstad till Ängelholm och Rögle i 14-15-årsåldern.
Det krävdes en del pusslande för att få ihop den flytten. Hans mamma kunde dock jobba en del från Ängelholm och när inte hon var på plats så hände det att Liljegren spenderade nätterna hemma hos familjen Elvenes som är stora ikoner i klubben.
När HockeyNews.se träffar Liljegren i Toronto berättar han också om draftåret i fjol när han klev in med höga förväntningar.
– Jag fick körtelfeber precis när säsongen skulle starta och det tog väldigt hårt då för jag förstod att jag inte skulle ha den där magiska säsongen som jag hade målat upp i huvudet, säger han.
– Om jag ska vara helt ärlig så var hockey inte det roligaste som fanns förra säsongen. Men det går upp och ner och man måste ta sig igenom såna perioder. Man lär sig att uppskatta allt mer när det går bra. Så här i efterhand är jag glad att jag gick igenom det för jag växte som människa.
Det vände på allvar igen han tog beslutet att stanna kvar i juniorhockeyn.
– Jag sa att jag ville spela J20 och kände någonstans där att jag fick tillbaka glädjen igen. Det var väl ett av de bättre beslutet jag tog under förra säsongen.
Liljegren berättar också om hur livet är som högt draftval i en anrik klubb som Toronto och om att bo i staden som 18-åring hockeytalang.
– Det är många i min ålder som haft Erik Karlsson som idol och så är det för mig också först och främst. Han han en otroligt kul spelstil men samtidigt tittar man på alla svenska backar. Hedman, Oliver Ekman-Larsson och John Klingberg. Man försöker vara som dom men samtidigt vill man hitta sin egen spelstil och inte bli en kopia, jag vill bli Liljegren och inte Hedman. Men samtidigt, man tar mycket av deras spel till sitt eget, säger han.
