Djurgården fick spela mer i fem mot tre mot Södertälje än vad man gjort sammanlagt på hela säsongen.
Powerplay-ansvarige Michael Holmqvist om
✓ Hur jobbet utfördes
✓ Attackpsyke
✓ Att inte ”strypa” kreativiteten
ANNONS
Semifinalen mellan Djurgården och Södertälje brakade igång i måndags där SSK drog längsta strået och vann med 4–2.
På onsdagen skruvades temperaturen upp ytterligare och Djurgården tog revansch och vann med klara 7–3.
SSK tappade skärpan i andra perioden och utvisningarna kostade laget matchen.
Djurgården gjorde både 3–1 och 4–1 i spel fem mot fyra, men misslyckades med att utnyttja sina fem mot tre-lägen.
Den här artikeln är exklusiv för dig med PLUS
Semifinalen mellan Djurgården och Södertälje brakade igång i måndags där SSK drog längsta strået och vann med 4–2.
På onsdagen skruvades temperaturen upp ytterligare och Djurgården tog revansch och vann med klara 7–3.
SSK tappade skärpan i andra perioden och utvisningarna kostade laget matchen.
Djurgården gjorde både 3–1 och 4–1 i spel fem mot fyra, men misslyckades med att utnyttja sina fem mot tre-lägen.
– Det blir väldigt speciellt. Så här mycket fem mot tre i så många minuter tror jag inte vi har haft sammanlagt på hela säsongen. I fem mot tre vill man göra mål, så klart. I fem mot fyra också. I fem mot tre ska det väl egentligen vara mål, säger Djurgårdens assisterande tränare och PP-ansvarige Michael Holmqvist till Hockeynews.
DIF avgjorde i powerplay
När Marcus Krüger lekte in 3–1 och Tyler Kelleher direktsköt matchvinnande 4–1 i fem mot fyra var det båda gångerna enheten med Kelleher, Colby Sissons, Marcus Krüger, Dick Axelsson och Linus Klasen som var på isen för Djurgården.
ANNONS
– Jag tycker att vi i vårt powerplay har ett bra attackpsyke. Vi tar attackerna, vi har väldigt många chanser. Vi har nåt öppet mål, två stycken tror jag, så chanserna finns där och vi får in två puckar, säger ”Honken” Holmqvist.
PP-matchen blev 2–1. Men då hade Djurgården över tolv minuter i numerära överlägen och en stor del i fem mot tre.
SSK fick drygt fyra minuter i powerplay.
Med bättre skärpa kunde alltså Djurgården ha dragit ifrån ännu mer. Istället gjorde laget både 5–1 och 6–2 i boxplay.
"Ett steg framåt"
– När matchen rinner iväg och det blir powerplay på powerplay på powerplay, då känns det som att fokus och spetsen försvinner lite grann tycker jag. Generellt sett är det ett steg framåt tycker jag. Även fast det var mycket fem mot tre så är själva känslan att vi vill till attack och ta tillbaka puckar. Jag gillade det.
ANNONS
Södertälje med nyckeltrion Daniel Norbe, Marcus Eriksson och Nicolai Meyer tillsammans med Nolan Stevens och Sebastian Dyk har ett till synes mer strukturerat spel i powerplay.
– Med de spelare vi har kommer det inte att se helt strukturerat ut. Så är det. Mycket går på det som finns (instinkt) hela tiden.
Kan spela PP med fem forwards
Djurgården har kreativa spelare i stor mängd och har kunnat laborera med fem forwards för att lösa upp knutar både i slutet av grundserien och i slutspelet. Inte minst genom att låta Dick Axelsson spela på backplats istället för Colby Sissons.
Djurgården hade bäst powerplay av alla lag i grundserien med nästan 29 procents effektivitet. I slutspelet är siffran 21,43, vilket är näst bäst. SSK ligger på exakt 30 procent och toppar PP-ligan.
– Vi tycker att vi har fått utdelning. Det har inte alltid sett perfekt ut, men jag tror inte att vi kommer att få se det i det här Djurgården när vi har de spelare vi har. Vi har en grundplan, men det är svårt att strypa de spelare vi har med att följa den till hundra procent, säger Michael Holmqvist.
