Troja började offensivt, piggt och roligt – men kunde inte växla in det frejdiga spelet mot poäng i tabellen.
Istället har det blivit mer kvantitet än kvalitet från nykomlingen.
När Jens Gustafsson nu får sparken efter sju raka förluster går det, med facit i hand givetvis, att peka ut tre faktorer bakom misslyckandet.
Nyförvärven
Troja hade kvar Hockeyettan-kostymen när lagbygget skulle sättas, det vill säga att Jens Gustafsson hade kvar sin kombinerade roll som sportchef och huvudtränare. Detta gör att han också är till stor del ansvarig både för lagbygget och spelet på isen.
Han valde en väg där många spelare från Hockeyettan erbjöds en fortsättning, men också med ett antal importspelare och andra nyförvärv som skulle spetsa laget.
Där har det inte blivit ett tillräckligt bra utfall.
Giordano Finoro hade ärligt talat aldrig egenskaper nog för att fungera i den snabba och intensiva liga som HA är.
Brady Risk såg ut som en intressant spelare och fick förtroende i bland annat powerplay, men fick inte ut mycket. Han har nu varit utanför laget en tid men på de 15 matcher han spelat har det bara blivit ett enda mål, och totalt fyra poäng. Mest noterbart – han har bara skjutit 19 skott på mål – 13 andra spelare i laget har skjutit mer.
Zack Whytink var också en frisk fläkt som uppenbart skulle stå för offensivt risktagande, men han har blandat och gett och inte blivit en tillräckligt tongivande spelare. En annan spelskicklig back, Theodor Hallquisth, har också mycket kreativitet i sig, men har bara gjort 0+1 på elva matcher.
På pluskontot kan man sätta Linus Skager, Allan McShane och kanske Axel Wemmenborn, men det har inte varit tillräckligt.
Troja hade behövt pricka rätt med mer eller mindre samtliga av nyförvärven för att kunna nå sin målsättning.
Det offensiva spelsättet
Troja har varit modiga och vågat ta sig an Hockeyallsvenskan med en offensiv spelstil, där man gett sina spelskickliga och kreativa spelare utrymme att spela ut.
Det har varit roligt att titta på – och laget har tagit ledningen i många matcher.
Men uppenbarligen har inte defensiven varit tillräckligt bra – Troja har släppt in mest mål av alla (Nybro är jämsides, ett mål bättre) och underliggande statistik pekar i samma riktning.
Målvakten Jonathan Stålberg har kämpat bäst han kan, och visst har han också gjort misstag, men mest har han lämnats för ensam.
Troja har haft offensiv nog för att göra mål och sätta sig i vinnarposition, men sedan inte haft ett försvarsspel nog för att säkra poängen. Det faller tillbaka på spelarna, men givetvis ännu mer på tränaren.
Det vände nedåt – inte uppåt
Med tanke på allt nämnt ovan har Jens Gustafsson och de andra tränarna naturligtvis försökt förändra, skruva på saker och ting, justera och hitta sätt att vända trenden.
Jag själv trodde att det skulle vända till det bättre för Troja om man kunde fortsätta ha mod och tålamod att hålla i sitt spelsätt – men bli bättre på att försvara ledningar.
Men det har blivit tvärtom.
Hockeynews podcast Power Rank släpper ett nytt avsnitt under onsdagsmorgonen där samtliga 14 lag i HA diskuteras, och där kommer Troja att rankas sist.
Sett till de tio senaste matcherna har Troja sjunkit markant i många statistiska faktorer. Elva procent i powerplay, bara 45 procents andel i förväntade mål och sett till skott i sektorn är det inte tillräckligt för att man ska kunna argumentera för att Troja borde ha vunnit mer.
Tvärtom har man snarare haft tur – man har räddats av målramen tio gånger, mer än något annat lag.
Det är förståeligt att Trojas klubbledning nu tyckte att det var läge att ge någon annan chansen att nå målsättningen.
Med det sagt – det är svårt att bedöma beslutet innan man vet vem ersättaren är.
Trojas klubbledning gav Jens Gustafsson mandat att både bygga laget och coacha det. Nu tror lagledningen att någon annan kan coacha hans lagbygge bättre.
Det kommer visa sig om de får rätt.
