HANSON: När kommer chansen igen, Leksand?

Det har varit en jämnare grundserie än någonsin i SHL. 

Klart att även sista omgången levererade dramatik av högsta klass. 

Och Leksand blev den stora förloraren. 

Jag hoppas att ni jobbade med dubbla skärmar i kväll. Det gjorde jag. 

Minuterna kring 20.45 var värda priset på hela säsongens TV4-abonnemang. 

Jag började kvällen med att följa huvudsändningen Malmö–Rögle samt ha på Brynäs–Färjestad, men i takt med att den senare blev avgjord målmässigt slog jag över till Örebro–Luleå. 

Det är kanske det bästa beslutet jag tagit i år. 

Under några minuter fick jag se Lassi Thomson skjuta 1–1 för Malmö, som behövde vinna för att ha chansen. 

Kort efter det: samma Lassi Thomson dribblade och gav bort pucken till läget som Rögle gjorde 1–2 på. Och kort därefter drog på sig en utvisning, som kunde ha släckt kvällen för dem. 

Men Malmö dödade utvisningen, kom tillbaka och kvitterade till 2–2 genom Linus Öberg med drygt tre minuter kvar. 

Samtidigt gjorde Örebro två mål på en minut mot Luleå och vände på kvällen. 

Resultat som blev förödande – för Leksand. 

Mål där – och Leksand hade jublat

Där hade LIF hämtat ikapp till 3–3 mot Frölunda, en poäng som hade räckt för att säkra slutspelsplatsen. 

Men Frölunda gjorde 3–4, och senare 3–5 och 3–6 i tom kasse. 

Där och då var Leksand och Malmö på samma poäng – och förlängning spelades i Skåne. 

Rögle brände inte ett, utan två frilägen mot Marek Langhamer. Rögle behövde ju också vinna för att ta sig upp på topp sex igen, där de passerats av Timrå under kvällen. 

Men Malmö avgjorde i förlängningen. Linus Öberg, som kritiserats och ifrågasatts under säsongen, spekulerats i en flytt till någon annan klubb för att få en nytändning, hängde målet som tog dem till slutspel. 

Leksand halkade ner på elfte plats och säsongen är därmed nu över för dem. 

Ett jättefiasko. Ett lag och en klubb som satsat, som har haft resurser och lassat mycket pengar på spetsspelare. 

Att ta guld var en utopi, men chansen fanns att gå långt i slutspelet – och kanske skrälla på slutet.

Men det är satsningar som inte fungerat. 

Besluten som gått snett

Med facit i hand har spelare som Peter Cehlarik, Marek Hrivik och Max Veronneau inte gjort vad de förväntats göra. Blixtrat till ibland, men alldeles för sällan, och varit skadade och inte kunnat bidra. 

När även Kalle Östman skadade sig tappade man en viktig del av ryggraden och avslutar med fem raka förluster. 

Samtidigt har Leksand inte lyckats sätta en backsida som hållit tillräckligt hög klass.

Anton Lindholm gick inte att behålla, ersättarna var inte i närheten av samma nivå. Axel Rindell har varit petad i perioder.

Och så målvaktssidan, där succémannen Filip Larsson inte kunde ersättas av Mantas Armalis och Jakob Hellsten. Marcus Gidlöf kom in och fick ett genombrott – men det är viktiga positioner där det falerat. 

Det blir semester redan nu för Leksand, ett jättefiasko för klubben och inte minst för sportchefen Thomas ”Tjomme” Johansson. 

Det blir också ett ekonomiskt fiasko givetvis, då man går miste om värdefulla intäkter från slutspelet. 

Det här var ett fönster som stängde med en smäll för LIF. 

Nu väntar ett rejält omtag, ny lagledning där Johan Hedberg väntas komma in och ta över.

En ny, yngre satsning väntar.

Det här var chansen LIF hade att utmana om ett guld, med en budget som kunde konkurrera någorlunda, åtminstone för en topp sex-placering.

När kommer den möjligheten på nytt?